Betydelsen av uppdragsgivarens risktagande och riskmedvetenhet

1.Även om en rådgivare skulle brista i sin metod eller lämna otillräcklig information är detta inte nödvändigtvis tillräckligt för att denne ska hållas skadeståndsansvarig för skador som uppstår. Även uppdragsgivarens risktagande och riskmedvetenhet har betydelse för bedömningen av rådgivarens ansvar. Den fråga som aktualiseras är vilken betydelse dessa omständigheter ska ges. Det skulle kunna tänkas att riskmedvetenhet och risktagande får till följd att eventuellt skadestånd jämkas. Ett annat alternativ är att följden blir att rådgivaren överhuvudtaget inte anses oaktsam. Detta har bedömts av Högsta domstolen i ett flertal fall. I samtliga fall har den senare lösningen valts. Nedan redogörs för dessa avgöranden. Därefter analyseras Högsta domstolens senaste avgörande, ”Strukturen”. Bankens skatterådgivning I ”Bankens skatterådgivning” var det fråga om en bank som hade lämnat rådgivning till en privatperson, JW, angående hur denne skulle kunna minska sin realisationsvinstbeskattning med anledning av en skalbolagsaffär. Det rekommenderade förfarandet gick ut på inköp och snar försäljning av s.k. utdelningsfondsandelar.s. 432

2.Vid beskattningen godtog taxeringsnämnden inte förfarandet utan tillämpade generalklausulen mot skatteflykt. JW överklagade till länsrätten där målet vilandeförklarades i avvaktan på dåvarande Regeringsrättens avgöranden i liknande fall. Regeringsrätten fann i dessa att generalklausulen kunde tillämpas. JW:s taxering fastställdes därefter av länsrätten.s. 432

3.JW yrkade skadestånd av banken. Talan var i första hand grundad på att banken hade förfarit vårdslöst gentemot honom genom att inte upplysa honom om att den skattemässiga bedömningen var osäker. JW gjorde gällande att om banken angivit att det rådde tveksamhet kring hur förfarandet skulle bedömas skattemässigt skulle denne inte ha genomfört transaktionerna.s. 432

4.Högsta domstolen konstaterade inledningsvis att rådgivare med sakkunskap i skattefrågor har långtgående förpliktelser när det gäller att belysa en tilltänkt transaktions skattekonsekvenser och att försummelse kunde leda till skadeståndsansvar. Av vittnesmål hade det framgått att bankens skattejurist hade analyserat rättsläget och kommit till slutsatsen att generalklausulen inte kunde tillämpas på växlingstransaktioner av det aktuella slaget. Högsta domstolen konstaterade vidare att banken hade haft visst fog för sin ståndpunkt mot bakgrund av de rättsliga tolkningsdata som fanns tillgängliga vid den aktuella tidpunkten. Det noterades dock att frågan, vid tidpunkten för rådgivningen, inte hade blivit prövad i domstol. Regeringsrättens senare avgörande visade att bankens bedömning av rättsläget var ohållbar.s. 432

5.Högsta domstolen uttalade att övervägande skäl talade för att banken, i avsaknad av vägledande rättsliga avgöranden och med särskilt beaktande av transaktionernas karaktär borde ha insett att den bedömning som man gjorde var behäftad med osäkerhet. Frågan som då infann sig var om banken hade förfarit oaktsamt genom att inte göra någon reservation gentemot JW. Högsta domstolen noterade att behovet av att upplysa om risker måste vara beroende av vem uppdragsgivaren är, vilka kvalifikationer denne har, samt om denne redan känner till problematiken. Det konstaterades vidare att JW hade deltagit i ett möte på banken där han hade fått information om den skatterättsliga generalklausulen i samband med att han informerades om möjligheter för fåmansföretagare att tillgodogöra sig inkomster från sina egna aktiebolag. Transaktionerna hade genomförts efter att JW hade fått denna information. Högsta domstolen konstaterade att JW inte kunde ha varit omedveten om att förfarandet innebar vissa risker. Mot bakgrund av detta kunde det inte läggas banken till last som en skadeståndsgrundande oaktsamhet att den vid sin rådgivning hade underlåtit att informera JW om att den skatterättsliga bedömningen av de ifrågavarande transaktionerna var osäker. Bergs fondkommission ”Bergs fondkommission” behandlade frågan om oaktsam rådgivning i samband med affärer med indexoptioner. Kärande i målet var privatpersonen CH och dennes bolag. Dessa hade till Bergs fondkommission överlämnat värdepapper till ett sammanlagt värde av ca 5 miljoner kr. En aktiemäklare på Bergs fondkommission kontaktade senare CH och erbjöd denne att göra affärer med indexoptioner. Denna kontakt ledde till att en ”provrunda” genomfördes. Provrundan avslutades med vinst. Efter den inledande provrundan kom fler optionsaffärer att genomföras både för CH:s och för bolagets räkning. Dessa affärer ledde till slutliga förluster om ca 3,5 miljoner kr. CH och bolaget väckte talan mot Bergs fondkommission. Affärerna hade genomförts utan att öppnings- och pantförskrivningshandlingar hade undertecknats av CH och bolaget. Enligt allmänna råd från Bankinspektionen skulle avtalshandlingar avseende handel med standardiserade optioner undertecknas av varje slutkund innan handel påbörjades.s. 433

6.När målet så småningom hamnade på Högsta domstolens bord gällde frågan om Bergs fondkommission var skadeståndsskyldigt på grund av vårdslöshet bestående av att mans. 433

7.1) hade låtit CH och bolaget inleda och fortsätta handel med index-s. 433

8.optioner utan att föreskrivna öppnings- och pantförskrivnings-s. 433

9.handlingar förelåg,s. 433

10.2) inte heller på annat sätt hade lämnat upplysningar om riskernas. 433

11.med handel med optioner ochs. 433

12.3) inte heller hade förvissat sig om att kärandena erhållit sådan in-s. 434

13.formation.s. 434

14.Högsta domstolen konstaterade att allmänna råd saknade bindande verkan. En avvikelse från allmänna råd innebar därför inte nödvändigtvis att oaktsamhet förelåg. Karaktären av allmänna råd var dock sådan att de kunde ha betydelse för en bedömning av om skadeståndsgrundande oaktsamhet hade förekommit. Det kunde enligt Högsta domstolen ligga nära till hands att anse att den som hade avvikit från ett rekommenderat handlingssätt hade gjort sig skyldig till vårdslöshet.s. 434

15.Utredningen i målet visade inte att Bergs fondkommission hade förvissat sig om att CH och bolaget hade tillräcklig kunskap om riskerna med optionshandel innan handeln med indexoptioner inleddes. Talan i målet avsåg dock inte oaktsamhet vid den tidpunkten utan först i samband med den fortsatta handeln efter den inledande provrundan. Ifråga om denna handel beaktade Högsta domstolen ett flertal omständigheter. Det konstaterades att CH var en företagare som både för bolaget och för sig själv hade placerat tillgångar i aktier och att han hade en god allmän kännedom om finansmarknaden. Den inledande provrundan hade genomförts för att CH skulle få se hur handeln med indexoptioner fungerade. Vid ett telefonsamtal med aktiemäklaren på Bergs fondkommission hade CH uttryckt sig på ett sådant sätt att han föreföll väl insatt i handeln med indexoptioner. Vid denna tidpunkt hade CH fått avräkningsnotor och han fick i anslutning till samtalet den sista notan som avsåg den serie av affärer som aktiemäklaren hade gjort för bolagets räkning. Tillsammans med varje nota hade CH fått uppgifter om positioner och säkerhetskrav i optionsaffärerna. Med hänsyn till detta fann Högsta domstolen att Bergs fondkommission inför den fortsatta handeln med indexoptioner hade fog för uppfattningen att CH var tillräckligt medveten om riskerna med indexoptioner. Det hade därför inte varit vårdslöst att inte informera honom om dem. Advokatens skatterådgivning ”Advokatens skatterådgivning” rörde frågan om en advokatbyrås skadeståndsansvar för rådgivning till en klient. De bakomliggande omständigheterna var i korthet följande.s. 434

16.En bostadskooperation (”Bostadskooperationen”) hade 2004 genom tre fastighetsbolag avyttrat hyresfastigheter genom en transaktionsstruktur som syftade till att uppnå ett högre externt försäljningspris genom att köparen skulle undgå ansvar för en latent skatteskuld. Försäljningarna skedde efter att ett rådgivande utlåtande om skattekonsekvenserna hade lämnats av en revisionsbyrå (”Revisionsbyrå 1”). För taxeringsåret 2005 lämnade fastighetsbolagen inte några särskilda upplysningar om transaktionerna i deklarationerna. Bostadskooperationens revisorer (”Revisionsbyrå 2) rekommenderade att affären skulle redovisas öppet men så kom inte att ske. Efter ytterligare rådgivning från Revisionsbyrå 1 lämnade Bostadskooperationen under 2006 in en komplettering till Skatteverket.s. 434

17.Under 2006 meddelade Skatterättsnämnden ett negativt förhandsbesked rörande en transaktionsstruktur som liknade den som Bostadskooperationen hade använt. Skatterättsnämnden grundade sitt avgörande på skatterättslig genomsyn. Bostadskooperationen anlitade med anledning av detta advokaten SB. Ett möte ägde rum varefter SB skickade en skrivelse till Bostadskooperationen som angavs innehålla svar på de frågor som hade diskuterats vid mötet. SB bedömde att fastighetsbolagen hade ingett kompletteringar till deklarationerna vilka var tillräckliga för att betraktas som frivilliga rättelser. I anslutning till SB:s rådgivning gav Bostadskooperationen in ytterligare en komplettering till Skatteverket. Bostadskooperationen hämtade vidare in ett utlåtande från Revisionsbyrå 2 rörande SB:s skrivelse. Revisionsbyrå 2 delade SB:s bedömningar.s. 435

18.Skatterättsnämndens beslut överklagades till Regeringsrätten som återförvisade frågan om skatteflyktslagens tillämplighet till nämnden. Skatterättsnämnden fann att skatteflyktslagen var tillämplig. Vid sin överprövning av avgörandet instämde Högsta förvaltningsdomstolen i denna bedömning.s. 435

19.Bostadskooperationens fastighetsbolag påfördes efterbeskattning av Skatteverket. Efter prövning i kammarrätten påfördes fastighetsbolagen slutlig skatt med ca 164 miljoner kr och skattetillägg med ca 65 miljoner kr. Till följd av detta väckte Bostadskooperationen talan mot SB:s advokatbyrå i egenskap av principal. Bostadskooperationen gjorde gällande att SB:s uppdrag hade varit att så långt som möjligt undvika risken för skattetillägg och att uppdraget hade utförts oaktsamt eftersom SB påstods ha lämnat felaktig information och inte grundat rådgivningen på erforderliga undersökningar av gällande rätt. Målet nådde Högsta domstolen.s. 435

20.Högsta domstolen konstaterade vid sin redogörelse av de allmänna utgångspunkterna för bedömningen att det fick betydelse om advokaten hade presenterat rättsläget, med välgrundade påpekanden om eventuella osäkerheter, på ett rättvisande sätt för klienten så att denne fått ett rättvisande underlag för sitt eget beslutsfattande. Vidare konstaterades att det kunde förekomma rådgivning sedan en transaktion visat sig slå fel. I den situationen rör rådgivningen inte grundtransaktionen utan hur man ska undvika olika tänkbara konsekvenser som uppstått genom grundtransaktionen. Frågan var då hur klientens riskbenägenhet avseende grundtransaktionen skulle beaktas. Högsta domstolen uttalade, med hänvisning till ”Bankens skatterådgivning” och ”Bergs fondkommission” att det följde av praxis att uppdragsgivarens medvetenhet om sitt eget risktagande skulle beaktas vid bedömningen av rådgivarens aktsamhet. Vidare uttalades att frågan om hur klientens risktagande och riskmedvetenhet skulle vägas mot advokatens agerande inte gick att ange generellt utan att detta fick bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.s. 435

21.I målet hade parterna olika uppfattning om omfattningen av SB:s uppdrag. Bostadskooperationen påstod att SB:s uppdrag hade varit att lämna råd om hur risken för skattetillägg kunde undvikas. Advokatbyrån gjorde gällande att uppdraget hade varit att ge sådana råd utan att Bostadskooperationen skulle behöva yrka beskattning av vinsten från fastighetsförsäljningarna. Högsta domstolen konstaterade att detta hade betydelse för aktsamhetsbedömningen och fann utifrån bevisningen som hade åberopats att aktsamhetsbedömningen skulle utgå från att SB hade det mer begränsade uppdrag som advokatbyrån hade angett.s. 436

22.I bedömningen av SB:s aktsamhet konstaterade Högsta domstolen att bakgrundsförhållandena hade varit komplexa och att rättsläget på flera betydande punkter hade varit oklart. Högsta domstolen fann att SB:s skrivelse inte fullt ut återspeglade eller redovisade oklarheterna i rättsläget och därmed inte gjorde det möjligt för Bostadskooperationen att analysera den rättsliga situationen eller bedöma vilka efterforskningar i rättskällematerialet som låg till grund för skrivelsen. Slutsatsen som Högsta domstolen drog var att det inte utifrån skrivelsen gick att kontrollera om rådgivningen grundat sig på en fackmässigt godtagbar utredning. Av förhör med SB hade det dock framgått att dennes uttalanden var grundade på lång erfarenhet av Skatteverkets och domstolarnas tillämpning. Vidare hade SB gjort välgrundade reservationer beträffande rättsläget. Högsta domstolen fann vidare att Bostadskooperationens företrädare hade varit medvetna om vad som skulle ha varit det säkraste sättet att undvika skattetillägg.s. 436

23.Högsta domstolen fann sammanfattningsvis att SB:s uppdrag hade haft snäva gränser och syftat till att avvärja risker som hade uppstått genom ursprungstransaktionen. Även Bostadskooperationens tidigare risktagande och dess företrädares medvetenhet om riskerna skulle beaktas. Vid en samlad bedömning fann Högsta domstolen att SB inte hade varit oaktsam. Sammanfattning Högsta domstolen hade innan avgörandet i ”Strukturen” bedömt betydelsen av uppdragsgivares riskmedvetenhet och risktagande i ett flertal avgöranden. I samtliga dessa fall beaktades dessa omständigheter vid bedömningen av rådgivarens aktsamhet. I samtliga fall fann Högsta domstolen att rådgivaren inte hade varit oaktsam. Det står vidare klart att det är uppdragsgivaren som har bevisbördan för att rådgivaren har varit oaktsam och att rådgivaren har bevisbördan för att uppdragsgivaren har varit medveten om riskerna med rådgivningen.s. 436