Se p. 32 i domstolens dom (citerad i artikelns inledning) som kan kontrasteras mot p. 14–15 i minoritetens skiljaktiga mening. 1 0Justitiekanslerns svaromål av den 9 september 2022, tab 27, p. 89. 1 1Justitiekanslerns svaromål av den 9 september 2022, tab 27, p. 131. 12 Omständigheterna i målet var något speciella. Enligt förstahandsgrunden gjorde käranden gällande att staten, genom Högsta förvaltningsdomstolens beslut att avvisa hennes kostnadsyrkande, hade kränkt rätten till en rättvis rättegång (genom att underlåta att tillämpa grundlagsbestämmelsen), vilket berättigade käranden till skadestånd för ren förmögenhetsskada. Här stötte dock käranden på patrull p.g.a. den taleförbudsregel som återfinns i 3 kap. 7 § skadeståndslagen, enligt vilken det är förbjudet att föra en talan om skadestånd enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen med anledning av beslut av bl.a. Högsta förvaltningsdomstolen, om inte beslutet först upphävs eller ändras. Med grund i denna regel gjorde staten invändning om rättegångshinder, med yrkande om att kärandens talan delvis skulle avvisas. Frågan blev föremål för omfattande skriftväxling mellan parterna, och tingsrätten beslutade till sist att avvisa denna del av kärandens talan, vilket föranledde käranden att göra vissa justeringar av sina grunder. I det följande kommer jag av utrymmesskäl inte redogöra för dessa turer, utan tillåta mig att göra vissa förenklingar. 1 3Justitiekanslerns svaromål av den 9 september 2022, tab 27, p. 25 och 137. 14 Justitiekanslerns yttrande av den 8 mars 2024, tab 94, p. 2. 15 Justitiekanslerns yttrande av den 8 mars 2024, tab 94, p. 2. 1 6Kärandens yttrande av den 1 februari 2024, tab 88, p. 3.6. 17 Se förlikningsavtalet, bilaga 1 till domen, tab 114. 1 8Justitiekanslerns beslut av den 19 juli 2019, dnr 6782-18-4.3. Justitiekanslerns svaromål av den 11 juli 2024, tab 37. 2 0Justitiekanslerns svaromål av den 9 september 2022, tab 27. 2 1Se särskilt Wejedal 2017 s. 173 ff. och Wejedal FT 2021 s. 515 ff. 2 2Rskr. 1948:67. 23 SOU 1964:27 s. 50 och 658. 24 Se 19 kap. 2 och 3 §§ i utredningens förslag till lag om förvaltningsförfarandet i SOU 1964:27 s. 43, med motivering på s. 683 ff. 25 Prop. 1971:30. 26 SOU 1971:76 s. 73 och prop. 1972:132 s. 196. 27 SOU 1991:106 del B s. 16; se även del A s. 619, 642 och 654. 28 Prop. 1993/94:151 s. 133. 29 Jfr Sterzel, ”Lagstiftning om förvaltningsförfarandet”, FT 1984 s. 330 (som talar om en "ärrad veteran") samt SOU 1991:106 del A s. 637 (där det konstateras att frågan om det ska införa regler ”om att det allmänna i efterskott skall ersätta enskilda parter för de kostnader de haft i förvaltningsrättsliga mål har diskuterats i flera decennier”). 3 0Dir. 2024:39, ”Rättsliga biträden och rättegångskostnader — skärpt kostnadskontroll, ökat förtroende för offentliga försvarare och stärkta rättigheter för enskilda”. Uppdraget ska redovisas den 1 augusti 2025. 3 1Jfr p. 14–15 i minoritetens tillägg till sin skiljaktiga mening i HFD 2022 ref. 10.
Hänvisas från p. 15 (s. 370)
Se p. 32 i domstolens dom (citerad i artikelns inledning) som kan kontrasteras mot p. 14–15 i minoritetens skiljaktiga mening. 1 0Justitiekanslerns svaromål av den 9 september 2022, tab 27, p. 89. 1 1Justitiekanslerns svaromål av den 9 september 2022, tab 27, p. 131. 12 Omständigheterna i målet var något speciella. Enligt förstahandsgrunden gjorde käranden gällande att staten, genom Högsta förvaltningsdomstolens beslut att avvisa hennes kostnadsyrkande, hade kränkt rätten till en rättvis rättegång (genom att underlåta att tillämpa grundlagsbestämmelsen), vilket berättigade käranden till skadestånd för ren förmögenhetsskada. Här stötte dock käranden på patrull p.g.a. den taleförbudsregel som återfinns i 3 kap. 7 § skadeståndslagen, enligt vilken det är förbjudet att föra en talan om skadestånd enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen med anledning av beslut av bl.a. Högsta förvaltningsdomstolen, om inte beslutet först upphävs eller ändras. Med grund i denna regel gjorde staten invändning om rättegångshinder, med yrkande om att kärandens talan delvis skulle avvisas. Frågan blev föremål för omfattande skriftväxling mellan parterna, och tingsrätten beslutade till sist att avvisa denna del av kärandens talan, vilket föranledde käranden att göra vissa justeringar av sina grunder. I det följande kommer jag av utrymmesskäl inte redogöra för dessa turer, utan tillåta mig att göra vissa förenklingar. 1 3Justitiekanslerns svaromål av den 9 september 2022, tab 27, p. 25 och 137. 14 Justitiekanslerns yttrande av den 8 mars 2024, tab 94, p. 2. 15 Justitiekanslerns yttrande av den 8 mars 2024, tab 94, p. 2. 1 6Kärandens yttrande av den 1 februari 2024, tab 88, p. 3.6. 17 Se förlikningsavtalet, bilaga 1 till domen, tab 114. 1 8Justitiekanslerns beslut av den 19 juli 2019, dnr 6782-18-4.3. Justitiekanslerns svaromål av den 11 juli 2024, tab 37. 2 0Justitiekanslerns svaromål av den 9 september 2022, tab 27. 2 1Se särskilt Wejedal 2017 s. 173 ff. och Wejedal FT 2021 s. 515 ff. 2 2Rskr. 1948:67. 23 SOU 1964:27 s. 50 och 658. 24 Se 19 kap. 2 och 3 §§ i utredningens förslag till lag om förvaltningsförfarandet i SOU 1964:27 s. 43, med motivering på s. 683 ff. 25 Prop. 1971:30. 26 SOU 1971:76 s. 73 och prop. 1972:132 s. 196. 27 SOU 1991:106 del B s. 16; se även del A s. 619, 642 och 654. 28 Prop. 1993/94:151 s. 133. 29 Jfr Sterzel, ”Lagstiftning om förvaltningsförfarandet”, FT 1984 s. 330 (som talar om en "ärrad veteran") samt SOU 1991:106 del A s. 637 (där det konstateras att frågan om det ska införa regler ”om att det allmänna i efterskott skall ersätta enskilda parter för de kostnader de haft i förvaltningsrättsliga mål har diskuterats i flera decennier”). 3 0Dir. 2024:39, ”Rättsliga biträden och rättegångskostnader — skärpt kostnadskontroll, ökat förtroende för offentliga försvarare och stärkta rättigheter för enskilda”. Uppdraget ska redovisas den 1 augusti 2025. 3 1Jfr p. 14–15 i minoritetens tillägg till sin skiljaktiga mening i HFD 2022 ref. 10.s. 371