Hela artikeln

Inledning

1.Principen om rättsmissbruk, ibland kallad förbudet mot rättsmissbruk, är en allmän rättsprincip som har anor i romersk rätt och den är numera väl etablerad i EU-rätten och i flera europeiska rättsordningar. I grunden kan den sägas ha kopplingar till naturrätten och moraliska och etiska aspekter, men den har i många rättsordningar konkretiserats genom lagbestämmelser eller i rättstillämpningen.I svensk rätt finns det vissa lagbestämmelser som kan sägas ge uttryck för principen och den har behandlats i viss utsträckning i rättspraxis och doktrin. Principens närmare innebörd är dock något oklar. Detta gäller i hög grad också inom området för aktiebolagsrätt, även om det finns ett antal specifika bestämmelser i aktiebolagslagen (2005:551, ”ABL”) som kan sägas ge uttryck för principen.s. 83

2.I den här artikelserien om två delar analyserar och diskuterar vi, utifrån främst ett komparativt perspektiv, principen om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten med fokus på majoritets- respektive minoritetsmissbruk. Syftet är ytterst att söka bringa klarhet i frågan om det i svensk aktiebolagsrätt finns en allmän rättsprincip innebärande ett förbud mot majoritets- respektive minoritetsmissbruk.s. 83

3.Denna artikel inleds under avsnitt 2 med en undersökning av innebörden av principen om rättsmissbruk med fokus på den allmänna förmögenhetsrätten, EU-rätten och aktiebolagsrätten, inklusive en översikt av de rättsföljder som kan aktualiseras vid rättsmissbruk. Vidare analyseras kort principens relation till lojalitetsplikten. Rättsmissbruk är en intressant, men komplex och i svensk rätt förhållandevis outvecklad rättsfigur. Av utrymmesskäl har vi nödgats koncentrera framställningen till vissa aspekter som är av särskilt intresse. Avsnitt 2 har vissa, om än begränsade, komparativa inslag, då principen återfinns i flera europeiska rättsordningar. Därefter behandlas i avsnitt 3 hur den svenska lagstiftaren har utformat regleringen i aktiebolagslagen för att skydda minoritetsaktieägare mot bland annat maktmissbruk. Avsnitt 3 innehåller också en komparativ utblick i form av så kallade ”Länderberichte” omfattande norsk, tysk, engelsk och amerikansk rätt. I avsnitt 4 analyseras huruvida det i svensk rätt finns en allmän rättsprincip innebärande ett förbud mot majoritetsmissbruk och hur den i så fall förhåller sig till andra relevanta normer. Under avsnitt 5 sammanfattas resultatet av undersökningen.s. 84

4.I artikelseriens andra del behandlas särskilt minoritetsmissbruk. I den artikeln behandlas även förekomsten och innebörden av den kontraktuellt grundade lojalitetsplikten mellan aktieägare i fåmansbolag något mer ingående, då frågan om eventuellt minoritetsmissbruk aktualiseras framför allt i fåmansbolag, särskild ägarledda aktiebolag, i vilka aktieägarna tar aktiv del i verksamheten. Detta är för övrigt också ett av skälen till att bestämmelsen i 10 kap. 28 § ABL har avgränsats till att omfatta enbart privata bolag.s. 84

Rättsmissbruk — en allmän rättsprincip

1.2.1 Allmänt om rättsmissbruk Principen om rättsmissbruk har rötter i romersk rätt genom läran om aemulatio respektive exceptio (doli generalis). Den är också väl etablerad i framför allt de germanska rättsordningarna, där den har befästs i lag, i tysk rätt genom framför allt §§ 226 och 242 Bürgerliches Gesetzbuch (”BGB”) och i schweizisk rätt i art 2 Schweizerisches Zivilgesetzbuch.s. 85

2.Rättsmissbruk kan föreligga då ”part utövar en rättighet för att tillgodose ett intresse som är annat än det vilket rättsordningen avsett att skydda och som inte kan godtas”. Rättsmissbruk kan också sägas föreligga om en rättighet utnyttjas bortom rättighetens gränser, rättigheten sträcker sig med andra ord inte så långt som den utnyttjats. I den bemärkelsen förutsätter tillämpning av principen ett teleologiskt angreppssätt, eftersom det är reglernas ändamål som får en avgörande betydelse. På så sätt fungerar principen som en säkerhetsventil i det juridiska systemet för att motverka en alltför bokstavstrogen tolkning av regler, vilken anses leda till ett icke godtagbart resultat med beaktande av regelns ändamål. Principen kan av domstolarna tillämpas antingen självständigt eller inom ramen för tolkning och tillämpning av lag och rättspraxis. I ett enskilt fall måste samtliga omständigheter beaktas och en intresseavvägning göras.s. 85

3.Det krävs inte att det alltid är fråga om just missbruk av en rättighet, utan det kan också vara fråga om missbruk av en rättsställning. Lennander anser att särskilt oredligt rättsförvärv kan utgöra rättsmissbruk. Hon menar att principen ”innebär ett förbud mot att utnyttja ett rättsläge som vederbörande själv har skapat på ett klandervärt sätt” och framhåller att det kan handla om ”skapande av en rättighet eller av omständigheter som ligger till grund för uppkomsten av en rättighet eller också om ett förhindrande eller omintetgörande av en rätt för motparten till fördel för den agerande själv”. Det klandervärda består i att först utföra en så kallad orättshandling och sedan utnyttja resultatet av den.s. 86

4.Det är inte tillräckligt att en rättighet eller en rättsställning har brukats för ett motstridigt ändamål, utan avvikelsen måste vara kvalificerad på så sätt att den framstår som otillbörlig eller uppenbart orimlig. Det har framförts att culpa normalt inte bör räcka, utan att någon form av illojalt syfte också torde krävas. Ett graverande fall är det som brukar nämnas chikan, det vill säga när en rättighet utövas uteslutande i syfte att åsamka motparten skada. Även skadegörande handlingar som företas utan saklig grund, utan rimliga skäl eller utan legitimt intresse har bedömts kunna utgöra rättsmissbruk. Ett annat fall som Lennander nämner är att en person utnyttjar en rättighet på ett kvalificerat otillbörligt sätt. Rättsmissbruk torde inte förutsätta ett aktivt handlande. Under vissa förutsättningar, främst om det finns en handlingsplikt, bör tvärtom även passivitet kunna utgöra rättsmissbruk.s. 86

5.Även missbruk av kontraktuella rättigheter kan utgöra rättsmissbruk. Avtalade rättigheter bör sålunda inte få utövas på ett i förhållande till motparten otillbörligt sätt. Munukka behandlar flera typfall av rättsmissbruk av kontraktuella rättigheter. Ett exempel som nämns är att en avtalspart utnyttjar en ensidig bestämmanderätt på ett sätt som strider mot motpartens intressen. Andra exempel som diskuteras är utnyttjande av motpartens rättsvillfarelse, eget orsakande av avtalsavvikelse, obstruktion vid resolutiva och suspensiva villkor, spekulation vid påföljdsval, identifikation och bulvanskap. I en kommentar till UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts (2010) beskrivs (kontraktuellt) rättsmissbruk, som anses utgöra ett typfall av agerande i strid mot principen om Good faith and fair dealing (p 1.7), enligt följande: It is characterised by a party’s malicious behaviour which occurs for instance when a party exercises a right merely to damage the other party or for a purpose other than the one for which it had been granted, or when the exercise of a right is disproportionate to the originally intended result. I fråga om förhållandet mellan principen om rättsmissbruk och lojalitetsplikten anför Munukka följande: ”rättsmissbruk kan därför uppfattas som ett specialfall av lojalitetsstridigt beteende. Omvänt kan man välja att föra in lojalitetsplikten under en mer allmän lära om rättsmissbruk”. En viktig distinktion är dock att principen om rättsmissbruk inte förutsätter att det finns en avtalsmotpart. Det centrala är istället att en rättighet eller rättsställning missbrukas för ett ändamål som inte omfattas av rättighetens eller regelns skyddsomfång och som inte bör godtas av rättsordningen. Såtillvida är den principen mer vidsträckt. Lojalitetsplikten förutsätter däremot minst två parter och ett i någon mån förtroendefullt förhållande mellan dessa. Det strider normalt mot lojalitetsplikten att missbruka en rättighet till skada för motparten. Lojalitetsplikten är dock vidsträckt och kan omfatta långt mer än att träffa förfaranden som utgör rättsmissbruk. Brott mot lojalitetsplikten utan överträdelse av principen om rättsmissbruk kan föreligga exempelvis när en styrelseledamot bedriver konkurrerande verksamhet eller bryter mot tystnadsplikten. 2.2 Särskilt om rättsmissbruk inom EU-rätten I EU-rättslig praxis har det utvecklats ett unionsrättsligt förbud mot rättsmissbruk, främst inom skatteområdet, men även inom andra områden, inklusive bolagsrätten. Inom EU-rätten ses principen om rättsmissbruk som en allmän, icke kodifierad rättsprincip som innebär att enskilda inte får missbruka unionsrätten eller åberopa den i bedrägligt syfte. Principen om rättsmissbruk inom EU-rätten har formulerats enligt följande: A given rule of law will not be applied where (1) a particular set of facts is clearly and unambiguously covered by the wording of the rule, but (2) the result of applying the rule would be contrary to the purpose of that rule and (3) the person’s reliance on the rule is abusive. I EU-rätten har principen främst tillämpats i samband med så kallat förfarandemissbruk (jfr franskan fraude à la loi), det vill säga transaktioner som inte genomförs i samband med normala affärstransaktioner utan endast i syfte att genom missbruk erhålla förmåner som tillhandahålls genom gemenskapslagstiftningen. Principen har således fått störst betydelse inom den offentliga rätten i EU, och skiljer sig därför från sitt romerska ursprung.s. 87

6.I mål C-110/99 Emsland skapade EU-domstolen ett tvåstegstest för bedömning av missbruk, med ett objektivt och ett subjektivt rekvisit. Den objektiva bedömningen går ut på att visa att tillämpningen av en bestämmelse strider mot dess ändamål, trots att bestämmelsens villkor formellt uppfylls. Den subjektiva bedömningen handlar om att påvisa att personen haft en avsikt att erhålla den förmån som bestämmelsen medför.s. 89

7.I det så kallade kupongskattemålet slog domstolen sålunda fast att den allmänna unionsrättsliga principen om rättsmissbruk ska tolkas så att myndigheter och domstolar, om det i ett enskilt fall har förekommit rättsmissbruk, måste vägra förmåner som formellt följer av EU-direktiv eller tillämpliga nationella bestämmelser. Det behövs således inte särskilda lagbestämmelser i nationell rätt för ett sådant ingripande, utan det följer av principen. Principen om rättsmissbruk har med andra ord, liksom andra delar av primärrätten, genomslagskraft oavsett hur EU:s sekundärrätt eller den nationella rätten är utformad. Det har i doktrinen konkluderats att sådana: allmänna rättsprinciper [kan] ha omedelbara rättsliga verkningar och också få betydelse i horisontella relationer, dvs. de kan skydda enskildas rättigheter men de kan också innebära skyldigheter för enskilda. Det senare gäller för principen om rättsmissbruk. Ett mål som rör rättsmissbruk kopplat till EU:s bolagsrätt är mål C373/97 Diamantis. I det målet uttalades att ett (förbjudet) missbruk av EU-rätten föreligger: om en aktieägare som åberopar artikel 25.1 i andra direktivet har väckt talan i syfte att till skada för bolaget uppnå fördelar som är rättsstridiga och som uppenbarligen inte har något samband med denna bestämmelses syfte. Inom EU:s bolagsrätt har annars diskussionen om rättsmissbruk företrädelsevis förekommit i diskussionerna efter mål C-212/97 Centros om eventuella missbruk av etableringsfriheten. 2.3 Närmare om rättsmissbruk i svensk rätt I svensk rätt finns det stöd i doktrinen för förekomsten av en allmän rättsprincip innebärande ett förbud mot rättsmissbruk. Även om det inte är fråga om en väl etablerad och utvecklad rättsprincip i svensk rätt, har principen fått genomslag såväl i lagstiftning som i rättspraxis. I några av rättsfallen har en person utnyttjat en rättighet eller en rättsställning på ett kvalificerat otillbörligt sätt. Domstolarna har visserligen inte uttryckligen åberopat principen om rättsmissbruk, men med beaktande av omständigheterna och utgången i målen kan konstateras att rättsfallen har rört rättsmissbruk.s. 89

8.I NJA 1993 s. 188 ”Gillette och konkurrensbegränsningsklausulen” hade ett aktiebolag åtagit sig ett konkurrensförbud. Vissa dispositioner som stred mot förbudet företogs i ett systerbolag. Högsta domstolen kom fram till att konkurrensförbudet träffade även systerbolaget med motiveringen att bolagen hade samma ledning och ägare och att samverkan i syfte att kringgå förbudet hade förekommit. I NJA 2015 s. 512 ”Stilo-fåtöljen” tolkar Högsta domstolen avgörandet enligt följande: om någon annan än den förpliktade avtalsparten på ett kvalificerat otillbörligt sätt hindrar den berättigade att komma i åtnjutande av avtalsrättigheten, så svarar den utomstående i åtminstone vissa fall som om han själv var förpliktad enligt avtalet (jfr ”Max och Frasses” NJA 2005 s. 608). Ett insolvensrättsligt fall som är av intresse är NJA 1996 s. 389. I det fallet lämnades ett yrkande om granskningsman i konkurs utan bifall med motiveringen att yrkandet var uppenbart oförenligt med regleringens ändamål. Borgenären ansågs ha köpt sin fordran om 118 kr mot konkursgäldenären enbart i syfte att kunna utnyttja granskningsinstitutet i 7 kap. 30 § konkurslagen (1987:672) för att skaffa sig information som kunde utnyttjas inom ramen för en tvist med konkursboet. Högsta domstolen konstaterade att detta syfte stred mot syftet med bestämmelsen, vilket var att ge borgenären en möjlighet att tillvarata sitt intresse av att få så stor utdelning som möjligt i konkursen. Yrkandet ansågs därför inte kunna sanktioneras av rättsordningen.s. 91

9.Fall som rör otillbörligt utnyttjande av aktiebolagsformen kan ses som ett typfall av rättsmissbruk. Enligt vissa utländska rättsordningar kan enligt en princip om ansvarsgenombrott, piercing the corporate veil i amerikansk rätt och Durchgriffshaftung i tysk rätt, ett genombrott av ägarens frihet från personligt betalningsansvar göras i vissa särskilt flagranta fall. Det har även i svensk rätt anförts att ansvarsgenombrott bör kunna aktualiseras om aktiebolaget är såväl i hög grad underkapitaliserat som osjälvständigt, samt har utnyttjats för ett otillbörligt syfte.s. 92

10.Ett svenskt rättsfall som kan anses ge uttryck för principen om rättsmissbruk och som aktualiserade ansvarsgenombrott är NJA 2014 s. 877.I det fallet ansågs ett arrangemang med ett så kallat processbolag, det vill säga ett underkapitaliserat bolag som bildats med det enda syftet att driva en process, ha utnyttjats med syfte att kringgå rättegångsbalkens regler om kostnadsansvar för tappande part. Högsta domstolen förordnade mot den bakgrunden att aktieägarna personligen måste stå för den vinnande partens rättegångskostnader. Domen kan sägas ge uttryck för att det under vissa förutsättningar inte är möjligt att utnyttja rätten eller en rättighet (i detta fall aktiebolagsformen och den därmed följande friheten från personligt betalningsansvar) för ett syfte som står i strid med ett ändamål som skyddas av rättsordningen genom ett specifikt regelverk (i fallet bestämmelserna om rättegångskostnadsansvar). Rättsfallet kan därmed sägas ge uttryck för principen om rättsmissbruk. Det har i doktrinen ansetts innebära att utrymmet att tillämpa principen om ansvarsgenombrott sådan den utvecklats i förarbeten och doktrin har minskat och Lindskog har efter avgörandet förnekat förekomsten av en särskild princip om ansvarsgenombrott. Det ska dock noteras att såväl underinstanser som Högsta domstolen har hänvisat till principen om ansvarsgenombrott i efterföljande praxis.s. 92

11.För egen del anser vi att det, trots uttalandena i NJA 2014 s. 877, finns goda skäl som talar för att det ändå existerar en särskild princip om ansvarsgenombrott i svensk rätt. Principen är etablerad i flera utländska rättsordningar och den har bekräftats i såväl förarbeten som viss doktrin och praxis. Det förhållandet att bland annat den allmänna principen om rättsmissbruk kan åberopas som grund för ansvarsgenombrott i särskilda fall utesluter inte att det finns utrymme för en särskild associationsrättslig princip om ansvarsgenombrott. En sådan princip kan ses som en underkategori inom ramen för principen om rättsmissbruk. Ett argument som talar för en princip om ansvarsgenombrott är att särskild restriktivitet är påkallad i fråga om ansvarsgenombrott med hänsyn till att friheten från personligt betalningsansvar är en central aktiebolagsrättslig princip, som bör genombrytas endast i särskilt kvalificerade fall. 2.4 Rättsföljder vid rättsmissbruk Som framgår av ovanstående framställning kan principen om rättsmissbruk åberopas och tillämpas i enskilda fall, men den ligger också till grund för såväl enskilda lagbestämmelser som andra allmänna rättsprinciper. Rättsföljden vid rättsmissbruk varierar beroende på den aktuella situationen. Rent allmänt kan dock sägas att resultatet kan bli att den som missbrukar rätten inte kan åberopa det uppkomna rättsläget och, i vissa fall, att begäran eller yrkandet avslås. Om det är en rättsregel som missbrukas kan konsekvensen sålunda bli att en enskild går miste om en förmån som annars skulle utgå enligt bestämmelsen. I avtalsrättsliga sammanhang kan en rättshandling förklaras sakna verkan med stöd av främst 29, 31, 33 eller 36 §§ lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (”avtalslagen”). I aktiebolagsrättsliga sammanhang har det anförts att till exempel ett chikanöst eller illojalt utnyttjande av klanderrätten kan ”stoppas” av domstolen. Nial har i frågan uttalat följande: För det första torde allmänna rättsregler innebära, att ett rent chikanöst utövande av den formella klanderrätten kan stoppas av domstolen. Enligt tidsuppfattningen har ingen rättighet absolut karaktär utan erkännes endast så länge den ej uppenbarligen användes i illojala syften. /---/ Men såtillvida bör han likväl anses bunden av hänsyn till sina medbolagsmän, att hans klander ogillas, om det uppenbarligen blott avser att skada dem utan att han själv kan ha något lojalt intresse av beslutets upphävande eller ändring. Även tolkningen av en avtalad bestämmelse kan påverkas. Skadestånd kan aktualiseras under vissa förutsättningar, till exempel om förfarandet strider mot den avtalsgrundade lojalitetsplikten. I vissa fall av kvalificerad otillbörlighet kan en avtalad begränsning, såsom ett konkurrensförbud, utsträckas till att omfatta annan än avtalsparten. Inom aktiebolagsrätten kan även ansvarsgenombrott ses som en rättsföljd som kan aktualiseras i vissa särskilt kvalificerade fall av missbruk av aktiebolagsformen.s. 93

Om majoritetsmissbruk i aktiebolagsrätten

1.3.1 Något om majoritetsprincipen En viktig grundprincip inom aktiebolagsrätten är majoritetsprincipen, som kommer till uttryck i 7 kap. 40 § ABL och 8 kap. 22 § ABL. Principen är av fundamental betydelse för bolagets drift och framgång. Ett effektivt beslutsfattande främjar sålunda verksamheten och ligger i linje med vinstsyftet i 3 kap. 3 § ABL. Samtidigt förekommer det att majoriteten missbrukar sin makt till skada för bolaget eller minoriteten. Missbruk av den lagstadgade rätten att utöva inflytande i aktiebolaget strider mot majoritetsprincipens ändamål, då det kan skada det enskilda bolaget eller minoriteten (men gynna majoriteten) och i förlängningen påverka investeringsviljan negativt. Majoritetsmissbruk kan därmed anses utgöra en form av rättsmissbruk.s. 94

2.Som anförts ovan kan rättsmissbruk, och sålunda även majoritetsmissbruk, strida mot en kontraktuellt grundad lojalitetsplikt (i de fall en sådan finns). Den allmänna uppfattningen i svensk rätt synes vara att aktieägare, till skillnad från styrelseledamöter, generellt sett inte har en allmän lojalitetsplikt innefattande en positiv plikt att främja bolagets intresse. Denna uppfattning är som utgångspunkt korrekt, i vart fall i bolag med spritt ägande. Aktieägare som enbart äger en mindre andel aktier i ett sådant bolag, och som inte arbetar i detta eller på annat sätt främjar dess verksamhet, har en begränsad insyn i bolaget och saknar ofta inflytande. De har en rätt, men ingen skyldighet att delta i och rösta på bolagsstämma. Det skulle inte vara ändamålsenligt att ålägga sådana aktieägare en lojalitetsplikt av angivet slag.s. 95

3.I fåmansbolag är förhållandena annorlunda, då ägarna i sådana bolag ofta samarbetar nära och samarbetet förutsätter ett stort mått av förtroende, i likhet med vad som är fallet i personbolag. I fåmansbolag kan ägarna ha en lojalitetsplikt som har rent kontraktuell grund, antingen på grund av att de har ingått ett aktieägaravtal, eller på grund av ett nära samarbete. I de fall de har träffat en överenskommelse (muntligen, skriftligen eller konkludent) som utgör ett enkelt bolag har de vidare en lojalitetsplikt mot varandra på associationsrättslig grund. En mer omfattande lojalitetsplikt, motsvarande den som åligger bland annat styrelseledamöter, kan också föreligga i de fall aktieägaren agerar som en shadow director eller de facto director.s. 96

4.I syfte att skydda minoriteten mot majoritetsmissbruk har lagstiftaren infört ett antal bestämmelser i aktiebolagslagen som sätter vissa gränser för aktieägares agerande. Dessa bestämmelser, som gäller för såväl fåmansbolag som bolag med spritt ägande, kan sägas ge uttryck för en begränsad lojalitetsplikt för aktieägare. I det följande ges en översikt över dessa bestämmelser. 3.2 Bestämmelser i aktiebolagslagen till skydd mot majoritetsmissbruk Det finns sålunda ett antal bestämmelser i aktiebolagslagen som sätter gränser för hur långt aktieägare kan utöva inflytande på bekostnad av bolaget eller enskilda aktieägare. Flera av bestämmelserna syftar till att fånga upp maktmissbruk eller illojala åtgärder från majoritetens sida, vilket framgår av uttalanden i förarbetena: För att aktiebolaget ska fungera som samarbetsform för flera aktieägare krävs emellertid vissa garantier för att en ägare eller samverkande grupp av ägare vars aktieinnehav är så stort att ägaren eller ägargruppen har majoritet på stämman inte kan fatta vilka beslut som helst utan hänsyn till övriga aktieägare. I lagen finns en rad bestämmelser med det gemensamma syftet att skapa sådana garantier. /…/ Till dessa regler hör bland annat regeln att bolagets verksamhetsföremål ska framgå av bolagsordningen och att verksamheten, om inte annat anges i bolagsordningen, ska bedrivas i vinstsyfte. Två centrala bestämmelser som syftar till att skydda aktieägare mot bland annat missbruk från majoritetens sida är likhetsprincipen i 4 kap. 1 § ABL och generalklausulen i 7 kap. 47 § ABL. Generalklausulen tar, till skillnad från likhetsprincipen, inte sikte på matematisk rättvisa, utan avser att förhindra otillbörliga åtgärder som är ägnade att skada bolaget eller enskilda aktieägare. Det har i förarbetena framhållits att generalklausulen kan tillämpas även i de fall beslutet har fattats med i förekommande fall erforderlig kvalificerad majoritet, förutsatt att åtgärden framstår som ett maktmissbruk. En otillbörlig fördel kan enligt lagtexten beredas inte enbart en aktieägare, utan även tredje man. Bestämmelser motsvarande generalklausulen återfinns i såväl norsk som dansk och finsk rätt.s. 96

5.Av 3 kap. 3 § ABL följer att syftet med bolagets verksamhet är att ge vinst till fördelning bland aktieägarna, om inte annat framgår av bolagsordningen. Alla beslutande bolagsorgan — således även bolagsstämman — är bundna att agera i enlighet med vinstsyftet inom ramen för förvaltningen och beslutsfattandet i bolaget. Detta innebär bland annat att de normalt inte får fatta beslut som innebär att bolaget säljer egendom till underpris eller åtar sig förpliktelser som saknar affärsmässig motivering. På så sätt kan bundenheten till vinstsyftet sägas ge uttryck för att bolagets beslutsfattare i viss mån måste agera lojalt mot bolaget och därmed indirekt aktieägarna. Det finns dock ett visst handlingsutrymme i fråga om syftesstridiga åtgärder och beslut såtillvida att endast åtgärder som uppenbart strider mot vinstsyftet kan angripas; allmänt okloka affärsmässiga beslut kan således inte angripas med stöd av vinstsyftet. Härtill innebär den så kallade business judgement rule att en domstol inte ska överpröva själva affärsmässigheten i ett fattat beslut så länge det har beretts på grundval av ett tillfredsställande underlag och beslutet har fattats i tron att det ligger i bolagets intresse. Den innebär således att ledningen i praktiken har stor frihet när den bedömer i vilken mån ett beslut är förenligt med vinstsyftet.s. 98

6.En annan bestämmelse som bör nämnas i sammanhanget är 7 kap. 46 § ABL om jäv för aktieägare. Bestämmelsen är betydligt snävare än den som gäller för styrelseledamöter och verkställande direktör, se 8 kap. 23 och 34 §§ ABL, och omfattar enbart talan mot aktieägaren (eller någon annan, om aktieägaren i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets) eller talan om befrielse från skadeståndsansvar eller annan förpliktelse mot bolaget. Eftersom den likväl innebär en skyldighet att undvika intressekonflikter i vissa fall, kan den sägas ge uttryck för en begränsad lojalitetsplikt.s. 99

7.En aktieägare kan enligt 29 kap. 3 § ABL drabbas av skadeståndsskyldighet om vederbörande uppsåtligen eller av grov oaktsamhet tillfogar bolaget, aktieägare eller annan skada. En förutsättning är dock att det skett genom medverkande till en överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Uttrycket ”medverka till” överträdelse av de angivna regelverken innebär att bestämmelsen också täcker fallet att aktieägare använder sitt inflytande över exempelvis styrelsen och därigenom medverkar till att beslut fattas eller åtgärder vidtas som till exempel är främmande för bolagets verksamhet eller syfte eller strider mot generalklausulen eller låneförbudet i 21 kap. ABL. Att skadeståndsbestämmelsen bland annat syftar till att motverka maktmissbruk framkommer uttryckligen i 29 kap. 4 § ABL. Där stadgas att om det är motiverat med hänsyn till faran för fortsatt missbruk och förhållandena i övrigt, är en aktieägare som avses i 3 § också skyldig att lösa in skadelidande aktieägares aktier.s. 99

8.Bestämmelserna om likvidation och tvångsinlösen i 25 kap. 21–23 §§ ABL syftar uttryckligen till att fånga upp missbruk av inflytande. Enligt 25 kap. 21 § ABL gäller att om en aktieägare uppsåtligen, genom att missbruka sitt inflytande i bolaget, medverkat till överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, kan allmän domstol, på begäran av ägare till en tiondel av aktierna i bolaget, besluta att bolaget ska träda i likvidation. Av rubriken framgår att bestämmelsen tar sikte på majoritetsmissbruk, men detta är inget som framgår av lagtexten. För att utöva det inflytande som förutsätts enligt bestämmelsen torde dock normalt krävas att aktieägaren har majoriteten av rösterna på stämman. Bestämmelsen har tre rekvisit. Det ska vara fråga om att: (i) en aktieägare ska ha missbrukat sitt inflytande och (ii) uppsåtligen medverkat till en överträdelse av någon av de angivna reglerna. Härtill ska det (iii) föreligga särskilda skäl till följd av missbrukets långvarighet eller av annan anledning. Missbruket kan ske antingen genom stämmobeslut eller genom att aktieägaren till exempel ger instruktioner till bolagsledningen att vidta sådana åtgärder som innebär missbruk.s. 99

9.Andra bestämmelser som i vart fall delvis syftar till att stävja majoritetsmissbruk återfinns exempelvis i (i) 4 kap. 12 § ABL om att bolagets beslut vid samtyckesförbehåll ska motiveras, (ii) de så kallade LEOreglerna i 16 kap. ABL omfattande bland annat emissioner riktade till ledande befattningshavare, och (iii) utsvältningsregeln i 18 kap. 11 § ABL. Ett avslutande exempel är 2021 års lagändring av bestämmelsen i 10 kap. 22 § ABL. Lagändringen innebär att det inte längre krävs bolagsstämmobehandling för att få en särskild granskare utsedd, istället räcker det att en minoritet som representerar en tiondel av aktierna i bolaget står bakom ansökan. Syftet med bestämmelsen är bland annat att förhindra majoritetsmissbruk i form av att majoriteten återkommande bordlägger frågan till extra bolagsstämma. 3.3 Internationell utblick Efter ovanstående redogörelse ska frågan undersökas hur majoritetsmissbruk hanteras i norsk, tysk, amerikansk och engelsk rätt.s. 100

10.I norsk rätt är synen på aktieägares lojalitetsplikt förhållandevis väl utvecklad, i vart fall utifrån ett nordiskt perspektiv. Ett betydelsefullt rättsvetenskapligt bidrag på området är Buskerud Christoffersens bok Aksjeeiers lojalitetsplikt. Enligt Buskerud Christoffersen kan en självständig lojalitetsplikt för aktieägare grundas på det avtalsförhållande som råder mellan aktieägaren och bolaget genom teckningen av aktier och bolagsordningen. Lojalitetsplikten innefattar enligt henne bland annat en skyldighet att bidra till att bolagsstämmans beslut är förenliga med lag, bolagsordningen och allmänna principer. Vidare innefattar den en plikt att avhålla sig från åtgärder — både på och utanför bolagsstämma — som utgör rättsmissbruk. I allt väsentligt företräds samma uppfattning av Truyen och Evald.s. 100

11.Majoritetsmissbruk fångas till stor del upp av generalklausulen i § 521 aksjeloven, men vid sidan av den bestämmelsen kan allmänna principer om lojalitetsplikt tillämpas. Att det finns en allmän princip om majoritetsaktieägares lojalitetsplikt, som gäller vid sidan av de lagstadgade reglerna, har bekräftats i ett relativt färskt fall från Høyesterett. Domen är inte enhällig, men i de rent rättsliga frågeställningarna var domarna eniga. I det fallet hade en majoritetsaktieägare medverkat till en underprisöverlåtelse. Domare Webster gjorde bland annat följande principiellt viktiga uttalande i målet: På bakgrunn av lovforarbeidene er det etter min mening klart at loven må suppleres med en ulovfestet lojalitetsplikt. Også i juridisk litteratur er det støtte for at det gjelder en lojalitetsplikt som rekker videre enn aksjelovens bestemmelser. Høyesteretts avgörande ligger väl i linje med följande uttalande av Augdahl: For det annet er å merke at når den enkelte i den felles interesse har undergitt sig majoritetens vilje, så er forutsetningen at majoriteten også bruker sin myndighet på en med almindelig hederlighet stemmende måte. Herav følger selvsagt ikke i sin almindelighet at den enkelte kan motsette sig en selskapsbeslutning, fordi om den må ansees som uheldig for selskapet eller en del av dets aksjonærer. En sådan ordning ville lamme selskapet. Men så langt må dog den nevnte forutsetning føre at den enkelte ikke behøver å finde sig i beslutninger som inneholder et mot tro og love stridende overgrep fra majoritetens side. Om man for eks. tenker sig at aksjemajoriteten i et selskap som driver en blomstrende kolonialhandel i en liten by, erhverves av selskapets konkurrent på stedet, og at denne for å bli eneste hane i kurven misbruker sin aksjemajoritet til å beslutte aksjeselskapet opløst, synes det ikke tvilsomt at den enkelte aksjonær må kunne få denne beslutning underkjent ved domstolene. Till skillnad från aktiebolagslagen innehåller aksjeloven bestämmelser som ger möjlighet till inlösen av aktieägares aktier i privata bolag vid bland annat varaktig motsättning mellan aktieägarna, eller missbruk av inflytande, förutsatt att tungt vägande skäl talar för inlösen (se § 4-24 aksjeloven). Inlösen ska dock enligt § 4-24 (4) inte ske om det skulle medföra väsentlig skada för bolagets verksamhet eller på annat sätt vara oskäligt för bolaget. Överlag gäller också att aktieägarens intresse av att få sina aktier inlösta enligt bestämmelsen ska vägas mot bolagets intresse av att undgå inlösen. Enligt bestämmelsen i § 4-25 aksjeloven kan även bolaget begära inlösen av en aktieägares aktier under vissa förutsättningar. Härutöver finns det en bestämmelse om upplösning respektive inlösen i § 16-19 aksjeloven respektive allmennaksjeloven som är tillämplig när ett bolagsorgan eller andra som företräder bolaget (bestämmelsen träffar således mer än enbart majoritetsmissbruk) har handlat i strid mot generalklausulen och särskilt tungt vägande skäl talar för en upplösning av bolaget till följd härav.s. 101

12.I tysk rätt är det väl etablerat att aktieägare i ett Aktiengesellschaft har en lojalitetsplikt mot såväl bolaget som varandra. Detsamma gäller en Gesellschafter (ung. delägare) i ett Gesellschaft mit beschränkter Haftung (”GmbH”). Såväl majoritets- som minoritetsaktieägare har således en viss lojalitetsplikt i samband med utövande av rättigheter och åtgärder som kan skada bolaget får inte vidtas. Lojalitetsplikten härleds ur det avtalsförhållande som föreligger i förhållande till bolaget och som tar sig uttryck i bolagsordningen. Lojalitetsplikten för majoritetsaktieägare motiveras med att aktieägarna är delägare med ett gemensamt bolagssyfte och att majoritetsaktieägaren genom sitt inflytande — såväl på bolagsstämma som över ledningen — kan påverka minoritetens rättsställning och ekonomiska situation. Även enligt tysk rätt kan inlösen aktualiseras vid maktmissbruk. Inlösen kan således tillämpas i ett GmbH om viktig grund föreligger. Denna okodifierade princip gäller i båda riktningarna, den kan således både ge bolaget rätt att lösa in en aktieägares aktier och ge en individuell aktieägare rätt att bli utköpt genom inlösen av dennes aktier. Exempel på viktig grund är att en aktieägare på ett allvarligt sätt har brutit mot lojalitetsplikten, eller handlat chikanöst, eller om ett fortsatt samarbete av annan anledning framstår som omöjligt eller outhärdligt.s. 102

13.Utgångspunkten enligt amerikansk rätt är att aktieägare har rätt att iaktta sina egna intressen i samband med att rösträtt utövas på bolagsstämman. I ett antal amerikanska rättsfall har domstolen dock fastslagit att majoritetsaktieägare, controlling shareholders, har en lojalitetsplikt, innebärande att sådan aktieägare inte får använda sin makt för att gynna sina egna intressen till nackdel för minoriteten. Lojalitetsplikten har motiverats med att majoritetsaktieägaren utser styrelsen, som har en omfattande lojalitetsplikt, och kan utfärda bindande instruktioner till styrelsen. Mot bakgrund (och under förutsättning) av att styrelsen står i ett beroendeförhållande till majoritetsaktieägaren har domstolarna utsträckt styrelseledamöternas lojalitetsplikt till att omfatta även majoritetsaktieägaren.s. 103

14.Även i engelsk rätt har det bekräftats i praxis att majoriteten inte får missbruka sin makt till nackdel för bolaget och minoriteten. I rättsfallet Scottish Co-operative Wholesale Society v. Meyer fastslogs även att majoriteten inte hade rätt att för egen räkning utnyttja en affärsmöjlighet som tillkom bolaget. Av praxis följer också att en majoritetsaktieägare måste agera i good faith gentemot bolaget i dess helhet när bolagsstämman beslutar om bolagsordningsändringar. I engelsk rätt kan i övrigt bestämmelsen om unfair prejudice i Section 994 (1) Companies Act 2006 tillämpas vid tvister mellan ägare. Bestämmelsen tar sikte på dels fall då bolagets verksamhet har bedrivits eller bedrivs på ett sätt som är unfairly prejudicial med avseende på ägarnas, eller vissa ägares, intresse överlag, dels fall då en handling (eller underlåtenhet), faktisk eller föreslagen, är eller skulle bli skadlig, prejudicial.s. 104

En princip om förbud mot majoritetsmissbruk i svensk rätt?

1.4.1 Om principens existens och förhållandet till kodifierad rätt Mot bakgrund av den föregående framställningen ska nu frågan analyseras om det i svensk rätt, i linje med vad som har fastställts i bland annat norsk rätt, finns en rättsprincip innebärande ett förbud mot majoritetsmissbruk, en princip som kan tillämpas vid sidan av de i avsnitt 3.2 angivna lagbestämmelserna. Genom en induktiv metod skulle en sådan rättsprincip teoretiskt kunna härledas ur de enskilda lagbestämmelserna. Det kan dock också förhålla sig så att det snarare är lagbestämmelserna som deducerats ur en redan existerande rättsprincip om ett förbud mot majoritetsmissbruk.s. 104

2.En rättsprincip kan således ge upphov till lagbestämmelser, något som samtidigt befäster och påverkar principens fasthet och räckvidd.s. 105

3.Det finns stöd i doktrinen för att i vart fall vissa av minoritetsskyddsreglerna grundas på en princip om förbud mot majoritetsmissbruk. Nial har sålunda i samband med en genomgång av generalklausulen anfört: Personligen har jag den uppfattningen, att man här i Sverige såsom t. ex. i Danmark hade kunnat komma fram till samma princip på grundvalen av gällande rätt, utan särskilt lagstadgande. Regelns lagfästande bör dock äga betydelse ur preventionssynpunkt. Vidare ger regelns upptagande i lagen en anknytningspunkt för vissa viktiga skadeståndsregler. I de fall en rättsprincip har givit upphov till specifika bestämmelser i lag kan principen tillämpas i fall som inte omfattas av de uttryckliga bestämmelserna. Taxell har sålunda i fråga om skälighetsprincipen uttalat: En princip kan ha innefattats i lag utan att där komma till klart uttryck. Den kan ingå i eller bilda grund för enskilda lagstadganden. Den betydelsefulla skälighetsprincipen har, med stor bärvidd, konkretiserats i AvtL 36 § (och KonsumentskyddsL 3:1). Den har därutöver bildat grund för en del specialstadganden (t.ex. HyresL 5 §). Dessa lagnormer anger inte uttömmande principens verkningskrets. Skälighetsbedömningar, med olika nyanser, har betydelse långt utanför lagrummen. De fall som lagen reglerar hör till en större helhet inom vilken det finns plats för likartade rättsliga bedömningar. Med stöd av en lagpositivistisk syn skulle det dock kunna argumenteras för att majoritetsmissbruk i aktiebolagsrätten uteslutande är reglerat av lagstiftaren genom de förhållandevis detaljerade bestämmelserna i aktiebolagslagen. Även en detaljerad lagstiftning som aktiebolagslagen har emellertid luckor; lagstiftaren kan omöjligen reglera alla tänkbara situationer och samhällsutvecklingen kan för övrigt leda till att nya, oreglerade situationer uppstår. I sådana fall måste de allmänna rättsprinciperna kunna tillämpas. I synnerhet gäller detta när en rättsprincip ligger till grund för lagbestämmelserna. Conac har i frågan om just majoritetsmissbruk uttalat: Therefore, the shareholder duty not to abuse rights is often dealt with through rules, rather than by a general principle left for judges to apply. Nevertheless, since there is a need for flexibility in the management of companies — and not all conflicts of interest can be regulated in order to protect the shareholders — there is still room for abusive behaviours that national courts will then have to tackle. Ett tydligt exempel på en delvis lagreglerad rättsprincip är lojalitetsplikten. Den är lagreglerad i aktiebolagslagen genom främst jävsbestämmelserna i 8 kap. 23 och 34 §§ ABL och generalklausulen i 8 kap. 41 § första stycket ABL. Det innebär dock inte att fall som inte omfattas av de bestämmelserna är förenliga med lojalitetsplikten. Styrelseledamöterna är sysslomän och har i den egenskapen en omsorgsplikt och en omfattande lojalitetsplikt, innefattande bland annat ett förbud att otillbörligen utnyttja förmåner och andra fördelar, en skyldighet att undvika och informera om intressekonflikter, en tystnadsplikt, en upplysningsplikt och ett förbud att utnyttja bolagets affärsmöjligheter. Flera av dessa plikter, däribland tystnadsplikten och upplysningsplikten mot bolaget är inte lagreglerade, men kan grunda ett skadeståndsansvar mot bolaget vid pliktbrott. De lagregler som har härletts ur lojalitetsplikten reglerar således endast vissa lojalitetsförpliktelser; andra har endast sin grund i rättsprincipen.s. 105

4.Ett argument mot en sådan ordning är att den medför att viss makt överflyttas från lagstiftaren till rättstillämparen, som därmed får utökad diskretion att göra bedömningar i individuella fall. Detta kan anses tveksamt med beaktande av demokratiska aspekter. Vidare kan det anses påverka förutsebarheten negativt. Särskilt tydlig blir maktförskjutningen i de fall en part åberopar lagen eller en avtalsbestämmelse i enlighet med dess ordalydelse, men domstolen bedömer handlandet som ett missbruk som strider mot lagens ändamål eller avtalets syfte. Med hänsyn härtill är viss restriktivitet vid tillämpning av principen påkallad. I fråga om just en princip om förbud mot majoritetsmissbruk bör det också beaktas att ett otillbörligt utövande av makt i aktiebolag strider mot majoritetsprincipens syfte och ytterst även mot aktiebolagsrättens ändamål, att främja investeringsviljan och underlätta näringsverksamhet. Härtill kan noteras att Högsta domstolen i flera rättsfall har hänvisat till eller tillämpat allmänna rättsprinciper. Vidare har domstolen i andra fall tillämpat bestämmelser i aktiebolagslagen analogt. Högsta domstolens rättstillämpning inom associationsrättens område visar således att aktiebolagslagen har luckor som måste fyllas genom tillämpning av rättsprinciper eller genom analog tillämpning av lagregler. Ett ytterligare argument som stödjer ståndpunkten att det finns en rättsprincip om förbud mot majoritetsmissbruk är att det ligger i linje med vad som gäller enligt flera utländska rättsordningar.s. 107

5.Vår bedömning är sammanfattningsvis att det finns en princip om förbud mot majoritetsmissbruk. Principen kommer delvis till uttryck genom specifika aktiebolagsrättsliga bestämmelser, men kan enligt vår bedömning vid behov tillämpas vid sidan av de lagreglerade fallen. 4.2 Rättsmissbruk eller brott mot lojalitetsplikten? En fråga som kan ställas är hur principen om förbud mot majoritetsmissbruk förhåller sig till principen om rättsmissbruk respektive lojalitetsplikten. Ett synsätt är att principen främst har sin grund i och utgör en underkategori till principen om rättsmissbruk. Vad som talar härför är att majoritetsmissbruk kan sägas utgöra ett missbruk av den lagstadgade rätten för majoriteten att utöva bestämmande inflytande i bolaget, då det strider mot majoritetsprincipens och ytterst aktiebolagsrättens ändamål. Det bör således, som nämnts i avsnitt 3.1 ovan, kunna ses som en form av rättsmissbruk. Det kan dock även diskuteras vilken betydelse, om någon, den kontraktuella aspekten mellan aktieägarna och bolaget har i detta avseende. I norsk och tysk rätt är det som framgår ovan väl etablerat att det finns ett kontraktuellt inslag mellan aktieägarna och bolaget genom bundenheten till bolagsordningen, som anses utgöra ett slags avtal mellan aktieägarna och bolaget. Det kontraktuella inslaget anses grunda en lojalitetsplikt mot bolaget och övriga aktieägare och i vart fall i tysk rätt ligger främst lojalitetsplikten till grund för förbudet mot majoritetsmissbruk. Det är också, som framgår av avsnitt 3.3 ovan, väl etablerat i många andra utländska rättsordningar att majoritetsaktieägare måste utöva sin makt lojalt mot bolaget och minoriteten.s. 107

6.I svensk rätt finns det visst rättsligt stöd för uppfattningen att det finns ett kontraktuellt, eller i vart fall kontraktsliknande, inslag mellan aktieägarna och bolaget (även utan särskilt aktieägaravtal eller annat avtal), även om det inte är lika entydigt som i norsk och tysk rätt. Samtliga beslutande bolagsorgan, inklusive bolagsstämman, är sålunda skyldiga att iaktta bestämmelserna i bolagsordningen och aktieägarna kan, som framgår av avsnitt 3.2 ovan, också drabbas av skadeståndsansvar om de genom grov vårdslöshet eller uppsåt på bolagsstämman fattar beslut som uppenbart strider mot till exempel vinstsyftet. Det kontraktuella, eller kontraktsliknande, inslaget och bundenheten till vinstsyftet kan sägas grunda en viss, om än begränsad, lojalitetsplikt för aktieägare. Det sagda medför att även om principen om förbud mot majoritetsmissbruk i svensk rätt främst torde ha sin grund i principen om rättsmissbruk förstärks argumenten för en sådan princip av de anförda kontraktuella aspekterna. 4.3 Något om principens innebörd och tillämpning Det faller inte inom ramen för syftet med denna artikel att närmare analysera principens innebörd och tillämpning. Några anmärkningar är dock på sin plats.s. 108

7.Till en början kan konstateras att vid en tillämpning av principen om förbud mot majoritetsmissbruk i det enskilda fallet får en intresseavvägning göras mellan intresset av att upprätthålla majoritetsprincipen, med beaktande av principens syfte, och intresset av ett rimligt minoritetsskydd. Som anförts i avsnitt 2.1 ovan förutsätter en tillämpning av principen om rättsmissbruk att missbruket är i någon mån kvalificerat. Motsvarande torde gälla för principen om förbud mot majoritetsmissbruk. Det bör således normalt inte räcka att makten culpöst har använts på ett sätt som skadar bolaget eller minoriteten, utan någon form av otillbörligt syfte måste föreligga. Utnyttjande av makten i skadesyfte, jfr chikan, bör ses som kvalificerat. Det förhållandet att åtgärden är sakligt motiverad eller ligger i bolagets intresse talar normalt mot förekomsten av majoritetsmissbruk. Som indikerats ovan i avsnitt 2.1 har rättsmissbruk ansetts kunna föreligga om rättigheten utövas utan saklig grund med följden att det sker helt på motpartens bekostnad, utan egen fördel eller med endast obetydlig fördel.s. 109

8.Principen bör till exempel kunna tillämpas i de fall majoriteten inte vinner en otillbörlig fördel, utan enbart agerar i syfte att skada minoriteten. Den bör även kunna tillämpas vid majoritetsmissbruk som genomförs i form av flera beslut som inte var för sig, men tillsammans, kan anses konstituera ett maktmissbruk.s. 109

9.I det följande ges några ytterligare exempel på fall som, beroende på omständigheterna, bör kunna strida mot principen om förbud mot majoritetsmissbruk, men som inte alltid fångas upp av de lagstadgade bestämmelserna. Ett exempel kan vara att en majoritetsägare utan saklig grund vägrar att efterkomma en begäran om minoritetsutdelning enligt 18 kap. 11 § ABL med följden att minoriteten måste väcka en klandertalan för att få beslutet upphävt eller ändrat. Syftet med ett sådant förfarande kan vara att skapa problem för minoriteten, vilket kan öka viljan hos minoriteten att sälja aktierna till majoriteten. Ett annat fall som kan utgöra majoritetsmissbruk är det då en finansiellt stark majoritetsaktieägare, i syfte att öka sin ägarandel rejält, pressar fram mycket förmånliga villkor i samband med en företrädesemission väl medveten om att många minoritetsaktieägare inte kommer att ha möjlighet att teckna aktier i emissionen. De förmånliga villkoren kan bestå i såväl en rejält rabatterad teckningskurs som en hög ersättning för teckningsåtaganden. Det ska dock framhållas att minoriteten i sådana fall normalt har en uppförsbacke, då minoriteten i princip måste bevisa bland annat att bolaget saknade egentligt kapitalökningsbehov. I andra fall skulle majoritetsaktieägare kunna, utan att fatta ett stämmobeslut, genom påtryckningar förmå styrelsen eller annan befattningshavare att vidta åtgärder som skadar en minoritet. Förvisso kan i sådana fall även styrelsens åtgärder utgöra skadeståndsgrundande lag- respektive pliktbrott, men i vissa fall kan det vara mer förmånligt att vända sig mot den majoritetsaktieägare som medverkat till åtgärderna. Ytterligare ett exempel som nämns av Skar är att majoriteten utnyttjar en så kallad drag-along bestämmelse i ett aktieägaravtal på ett otillbörligt sätt. Det kan exempelvis ske genom att majoritetsaktieägaren med tillämpning av drag-along bestämmelsen påkallar en försäljning till ett lägre pris till en tredje man, som övertar äganderätten för en kort tidsperiod, varefter majoritetsaktieägaren köper tillbaka aktierna enligt en på förhand avtalad option.s. 109

10.Fråga uppkommer då vilka rättsföljder som kan aktualiseras vid en tillämpning av principen. Som noterats i avsnitt 2.4 kan rättsmissbruk sanktioneras på olika sätt beroende på situationen. Motsvarande gäller vid majoritetsmissbruk.s. 110

11.I de fall bolaget eller minoriteten skadas bör under vissa förutsättningar skadestånd kunna aktualiseras vid majoritetsmissbruk och i det sammanhanget bör följande noteras. Aktieägare kan bli skadeståndsansvariga gentemot bolaget eller tredje man, till exempel annan aktieägare, under de förutsättningar som anges i 29 kap. 3 § ABL. Av den bestämmelsen framgår att för skadeståndsansvar krävs minst grov vårdslöshet och en överträdelse av aktiebolagslagen, bolagsordningen eller tillämplig lag om årsredovisning (utöver rekvisiten skada och adekvat kausalitet). En överträdelse av exempelvis generalklausulen eller en uppenbar överträdelse av vinstsyftet kan således föranleda skadeståndsansvar. Överträdelse av en rättsprincip utgör emellertid inte en direkt överträdelse av aktiebolagslagen. Däremot kan det argumenteras för att en sådan överträdelse strider mot grunderna för bestämmelser i aktiebolagslagen. Flera lagbestämmelser kan som anförts ovan anses vila på en princip om förbud mot majoritetsmissbruk. Med en extensiv tolkning av aktiebolagslagen kan det därför argumenteras för att 29 kap. 3 § ABL kan tillämpas direkt. Ett alternativ är att åberopa en analog tilllämpning av bestämmelsen. Bestämmelser i aktiebolagslagen har, som framgår i avsnitt 4.1 ovan, tillämpats analogt i flera fall, inte minst under senare tid. Det ska dock framhållas att rättsläget är oklart i dessa avseenden, och det är osäkert om domstolarna skulle acceptera någon av dessa argumentationslinjer.s. 110

12.I den mån aktieägarna har ingått ett aktieägaravtal (muntligen, skriftligen eller konkludent) som utgör ett enkelt bolag bör skadeståndsbestämmelsen i 2 kap. 14 § första stycket lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag kunna tillämpas vid majoritetsmissbruk som har medfört skada för bolagsmännen. I fråga om enkla bolag gäller eventuell skadeståndsskyldighet just gentemot annan bolagsman, eftersom bolaget inte är en juridisk person (se 2 kap. 14 § lag om handelsbolag och enkla bolag jämfört med 4 kap. 2 § 2 samma lag). Och om förfarandet strider mot en kontraktuell lojalitetsplikt kan även skadestånd gentemot avtalsmotparten på rent kontraktuell grund aktualiseras. I övrigt bör skadestånd i särskilda fall kunna aktualiseras enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer om kvalificerad otillbörlighet.s. 111

13.Vid majoritetsaktieägares otillbörliga påtryckningar att acceptera oskäliga avtalsvillkor bör i en efterföljande process avtalslagens ogiltighetsregler, främst 33 eller 36 §, kunna tillämpas. Majoritetsmissbruk bör även kunna påverka tolkningen av avtalsbestämmelser.s. 111

14.Som visats i avsnitt 3.3 erbjuder vissa rättsordningar minoriteten rätt att kräva att bli utköpt vid majoritetsmissbruk. I jämförelse härmed erbjuder aktiebolagslagen en mycket snäv möjlighet till inlösen genom 25 kap. 21–22 §§ ABL. Enligt vår bedömning bör utrymmet att tillämpa dessa bestämmelser analogt, eller att med åberopande av förbudet mot majoritetsmissbruk begära inlösen av aktier vara högst begränsat, eftersom det är fråga om ingripande åtgärder som rör äganderätten.s. 111

Sammanfattande slutsatser

1.Som framgår av undersökningen finns det stöd i praxis och doktrin för att det i svensk rätt finns en rättsprincip innebärande ett förbud mot rättsmissbruk. Principen om rättsmissbruk kan tillämpas självständigt inom aktiebolagsrätten vid rättsmissbruk som är i någon mån kvalificerat enligt vad som utvecklats ovan, men den kan också sägas ligga till grund för en princip om förbud mot majoritetsmissbruk. De enskilda lagbestämmelserna i aktiebolagslagen som syftar till att förhindra främst majoritetsmissbruk kan anses vila på denna princip, men dess existens och innehåll är inte begränsad till de lagreglerade fallen. Principen om förbud mot majoritetsmissbruk bör således kunna tillämpas vid sidan av de lagreglerade fallen i sådana fall som är likartade och där den rättspolitiska målsättningen, att förhindra maktmissbruk till skada för bolaget eller minoriteten och till skydd för investeringsviljan, är densamma. Det kontraktuella, eller kontraktsliknande, inslag som föreligger mellan aktieägarna och bolaget genom bundenheten till bolagsordningen och vinstsyftet, kan sägas stärka grunden härför. I artikeln har vidare konstaterats att rättsmissbruk, och därmed även majoritetsmissbruk, normalt strider mot en kontraktuellt grundad lojalitetsplikt (i den mån sådan förekommer) samt att olika rättsföljder kan aktualiseras beroende på vilken typ av missbruk som har förekommit.s. 112

2.Undersökningen i denna artikel har fokuserat på rättsmissbruk och majoritetsmissbruk. Som identifierades redan i förarbetena till 1944 års aktiebolagslag finns det dock även risk att minoriteten missbrukar minoritetsskyddet till skada för majoriteten eller bolaget. Minoritetsmissbruk är ett område som är än mer outforskat än majoritetsmissbruk i svensk rätt, även om det kan ha fått ökat intresse i och med införandet av den särskilda bestämmelsen om kostnadsansvar vid missbruk av institutet särskild granskning i 10 kap. 28 § ABL. Minoritetsmissbruk behandlas närmare i artikelseriens Del II, Om rättsmissbruk i aktiebolagsrätten — särskilt om minoritetsmissbruk.s. 112