NJA 2019 s. 171 p. 13. Se även Lindskog, Skiljeförfarande (JUNO, senast uppdaterad 2020-01-01, version 3), bl. a. avsnitt I:1-5.1.2 not 732 (”Lindskog”), Heuman, Har det skett en omsvängning eller omläggning av praxis från restriktiv till extensiv tilllämpning av skiljeavtalet?, SvJT 2019 s. 534 ff. (”Heuman”) samt Relden & Frank, Stockholm Arbitration Yearbook 2020, 'Chapter 5: The Belgor Case: Towards an Extensive Interpretation and Application of Arbitration Agreements', eds. Calissendorff och Schöldström (”Relden & Frank”).
Tillbaka till frågan om Husqvarnas skiljeavtal innebär en tillbakagång
1.från de extensiva tolkningsprinciperna i Belgor Lars Edlund har skrivit en kortfattad kommentar till Husqvarnas skiljeavtal i vilken han uttrycker en gentemot min avvikande uppfattning i frågan om det som jag betecknat som in dubio-regeln i Belgor fortsatt gäller efter avgörandet i Husqvarnas skiljeavtal. Inlägget utgör ett välkommet bidrag till en viktig diskussion som i grunden gäller den svenska synen på hur bestämmandet av ett skiljeavtals omfattning ska gå till. Denna fråga är nu inte oviktig. HD:s bedömning i Belgor skulle nämligen — om den skulle anses vara gällande rätt — kunna få en betydande påverkan på hur behörighetstvister förs (och utfaller) i domstol och skiljeförfaranden framöver. Det finns därför anledning att nu säga några ytterligare ord i frågan. Att rättsläget verkligen skulle vara oförändrat efter Husqvarnas skiljeavtal, som Edlund anför, anser jag är fortsatt tveksamt.s. 543
2.Inledningsvis några ord om innebörden av in dubio-regeln. Denna term, som Edlund återanvänder, var i min artikel avsedd att spegla innebörden av HD:s uttalanden i Belgor i p. 13 sista meningen samt p. 14 och p. 18 i domskälen. Om jag uppfattar Edlund korrekt invänds inte i och för sig mot beskrivningen av rättsläget efter Belgor såsom det kommer till uttryck i min artikel. Inte heller tas avstånd från beteckningen in dubio-regeln som sådan. För att kort rekapitulera innebörden av denna regel återges här de uttalanden i Belgor varpå regeln bygger.s. 544
3.Efter att HD i p. 13 i Belgor redogjort för den generella utgångspunkten att tillämpningsområdet för ett skiljeavtal bestäms ”enligt sedvanliga principer för avtalstolkning”, fortsatte HD med att ställa upp särskilda (vad jag kallat) in dubio-tolkningsprinciper för skiljeavtal.s. 544
4.Det ska med en gång framhållas att in dubio-principerna går utöver de sedvanliga tolkningsprinciperna; de avser något annat, och mera. HD konstaterade i p. 13 att skiljeavtal ofta är standardmässigt utformade och att det därför sällan finns hållpunkter för att i det enskilda fallet utröna en specifik partsavsikt. HD fastställde mot den bakgrunden vad som närmast kan betecknas som hjälpregler för tolkningen. HD framhöll att ”i de fall där ordalydelsen ger utrymme för olika tolkningar och andra relevanta tolkningsdata inte ger ledning, är det naturligt att utgå från att skiljeavtalet ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen”. Detta ansågs innebära att ”parterna då får antas ha avsett att uppkomna tvister ska lösas snabbt och i ett sammanhållet förfarande inför en av parterna vald skiljenämnd” (p. 13, sista meningen). HD har härigenom lagt början till grunden för en extensiv tolkning, som sedermera resulterar i in dubioregeln.s. 544
5.I p. 14 går HD vidare och uttalar att rättstillämparen vid tolkningen ska beakta den ”generösa tolkning” av skiljeavtal som uttryckts i utländsk rättspraxis och i internationell doktrin samt, i p. 18, att bedömaren ska utgå ifrån ”att parter i ett kommersiellt avtalsförhållande eftersträvar att tvister inom ramen för deras relation ska avgöras i ett och samma forum, eftersom en annan ordning medför risk för tidsutdräkt, ökade kostnader och motstridiga avgöranden i frågor som har samband med varandra”.s. 545
6.Belgor tolkades i efterföljande artiklar, i ljuset av dessa uttalanden, såsom innebärandes en presumtion för att parter skulle eftersträva att tvister inom ramen för deras avtalsrelation ska avgöras i ett och samma forum, vilket motiverar en regelmässigt extensiv avtalstolkning av räckvidden av skiljeavtalet, helt i enlighet med HD:s ställningstagande till stöd för en generös och bred avtalstolkning.s. 545
7.Innebär då Husqvarnas skiljeavtal en ändring av denna ordning? Enligt Edlund finns det inte någonstans i skälen i Husqvarnas skiljeavtal ”en antydan till att den s.k. in dubio-regeln skulle vara överspelad”. Tvärtom, påpekar Edlund, finns det i punkten 15 i beslutsskälen ett återgivande av den huvudsakliga texten i Belgors punkt 14. Även i beslutsskälen punkterna 14 och 18 hänvisas till Belgor, framhåller Edlund. Med andra ord bygger Husqvarnas skiljeavtal, enligt Edlund, vidare på det tidigare avgörandet.s. 545
8.Jag håller inte med Edlund i dessa delar. Skälen till det utvecklas utförligt strax nedan.s. 545
9.Edlund påpekar också på ett allmänt plan såvitt gäller domskrivningstekniken i HD:s avgöranden att det alltid är en avvägningsfråga hur mycket som ska tas med från tidigare avgöranden. Ibland kan hänvisningen ske på ett utförligt sätt genom att HD i en eller ett par punkter i sina skäl närmast ordagrant återger vad som skrivits i ett tidigare avgörande, och i andra fall görs hänvisningen mer översiktligt genom en enda mening eller kanske enbart en referens inom parentes till det tidigare rättsfallet. Enligt Edlund bär även en kort hänvisning en betydelse som inte ska förbises. Dessutom, påpekar Edlund, ska heller inte en total avsaknad av hänvisning till ett tidigare rättsfall tolkas motsatsvis, dvs. att avsaknaden skulle innebära ett avståndstagande från ett tidigare avgörande.s. 545
10.Mot Edlunds allmänna beskrivning av HD:s domskrivningsteknik är det i och för sig svårt att invända, och vad som anförs om e contrarioslut är nog typiskt sett riktigt. Men såvitt gäller den ”utveckling” som skett i rättspraxis under de senaste åren vad gäller just tolkningsprinciper för skiljeavtal, där det enligt min uppfattning inte råder någon tvekan om att praxisen är spretig och motsägelsefull, har problemet varit just HD:s oklara hänvisningar till, och ibland avsaknad av hänvisningar till, tidigare avgöranden i samma fråga i kombination med att domskälen i obiter dicta-delarna varit generellt utformade och sagts ge uttryck för generella principer som, vid en samläsning, är motstridiga. Det gäller i synnerhet om man jämför Belgor med ”Avräkningsavtalet” och ”Tupperware”. Det räcker med att peka på följande uttalande i Avräkningsavtalet p. 13, där HD uttalar: Det finns goda skäl för den ordning som kommer till uttryck i det sistnämnda rättsfallet [Tupperware, förf. anmärkning]. En extensiv tolkning av ett skiljeavtal kan innebära att en rättssökande förmenas rätten att få sin sak prövad i domstol, trots att han eller hon aldrig har avsett att avtala bort denna rätt. En sådan tillämpning är vidare ägnad att öka osäkerheten om vilka effekter ett skiljeavtal kommer att få i framtiden och den kan också komma i konflikt med det krav på identifiering av framtida tvister som uppställs i 1 § första stycket skiljeförfarandelagen (jfr p. 9). Att närliggande rättsförhållanden kommer att prövas i två skilda fora (jfr ”Nykvarn” NJA 1982 s.738) kan visserligen i enskilda fall leda till problem. Detta bör emellertid inte annat än undantagsvis föranleda det slaget av lösning som har tillämpats i NJA 2007 s. 475. Trots detta tydliga ställningstagande emot en extensiv tolkning av skiljeavtal (Avräkningsavtalet meddelades 2017) intog HD två år senare en direkt motsatt uppfattning i Belgor (som meddelades 2019). I vart fall är detta den praktiska innebörden av Belgors in dubio-regel. P. 13, 14 och 18 i Belgor går omöjligen att förena med uttalandena i Avräkningsavtalet.s. 545
11.Edlund skriver i sin kommentar att ”[o]m HD verkligen avser att tydligt avgränsa betydelsen av ett tidigare avgörande sker det öppet”. Det stämmer i vart fall inte i det här fallet. HD berättar inte öppet i Belgor att HD gör en total omsvängning i förhållande till Avräkningsavtalet med förordande, istället för förkastande, av extensiva principer. Ännu mer förvirrande blir det sedan att HD i Belgor i p. 15 faktiskt gör en hänvisning till Avräkningsavtalet, fast då endast till en annan beslutspunkt i Avräkningsavtalet (p. 14) och i en specifik fråga.s. 546
12.Som ett exempel på när HD ”öppet” gör en omsvängning nämner Edlund den nyansering av tolkningen av ”Vägmaterialet” som kommer till uttryck i Tupperware (och sedan Avräkningsavtalet). Vägmaterialet bildade utgångspunkt för en diskussion om ”anknytningsdoktrinen”, innebärande att skiljeavtalet kan omfatta rättsförhållanden med direkt anknytning till avtalet som innehåller skiljeavtalet, även om de uppstår senare. Den doktrinen begränsades kraftigt genom Tupperware där HD uttalade att Vägmaterialet var ett utpräglat undantagsfall, och utsläcktes i princip helt genom Avräkningsavtalet (jfr p. 13 i domskälen in fine). Sedan var det dock dags för ett återuppväckande. HD:s beskrivning av Vägmaterialet i Avräkningsavtalet, innebärande att räckvidden av prejudikatet skulle vara begränsat till särpräglade undantagsfall, bör nämligen särskilt jämföras med HD:s beskrivning av samma rättsfall i Belgor (p. 17). I Belgor uttalar HD i samband med att HD hänvisade till Vägmaterialet att en grund utanför det kontraktuella förhållandet kan omfattas av en skiljeklausul. Några omgärdande restriktioner av Vägmaterialets räckvidd omnämns därvid överhuvudtaget inte. Snarare ges läsaren motsatt uppfattning, dvs. att anknytningsdoktrinen kan vara fortsatt relevant ifråga om utomobligatoriska grunder. Till skillnad från hovrätten, som genom hänvisningar till Tupperware och Avräkningsavtalet tog klart avstånd från anknytningsdoktrinen, framstår det närmast som att HD aktivt undvek att upprepa uttalandena i tidigare praxis att anknytningsdoktrinens tillämpningsområde är begränsat till undantagsfall. När HD i Belgor hänvisade till Avräkningsavtalet och Tupperware nämnde inte HD att det har uttalats i dessa rättsfall att det krävs särskilda och mycket speciella förhållanden för att en skiljeklausul i ett kontrakt ska kunna utsträckas till att omfatta utomobligatoriska rättsförhållanden som inte är reglerade i kontraktet. Läsaren kan därmed inte avgöra om HD-sitsen i Belgor verkligen delar uppfattningen som HD-sitsen i Avräkningsavtalet hade om Vägmaterialets räckvidd. Exemplet med Vägmaterialet synes mot bakgrund av detta något tveksamt som en illustration för när HD öppet gör omsvängningar.s. 547
13.Det finns mer att säga om oförenligheten mellan Belgor och tidigare praxis. Men, nu gäller inte Edlunds artikel förenligheten mellan Belgor och tidigare praxis, utan förenligheten mellan Belgor och Husqvarnas skiljeavtal. Jag övergår därför nu till att kommentera de hänvisningar till Belgor som Edlund nämner och som förekommer i Husqvarnas skiljeavtal.s. 548
14.Det är förvisso riktigt, som Edlund anger, att det i beslutsskälen i Husqvarnas skiljeavtal förekommer hänvisningar till Belgor. Jag tolkar dock inte dessa hänvisningar som ett stöd för att HD velat hålla fast vid in dubio-principerna i Belgor, utan snarare anser jag att utformningen av beslutsskälen talar i motsatt riktning.s. 548
15.En närmare analys av Husqvarnas skiljeavtal ger vid handen att samtliga beslutspunkter under rubriken ”Skiljeavtalets omfattning” dvs. från och med p. 12 fram till och med den näst sista p. 17, handlar om begreppet ”rättsförhållande” och enbart om tolkningen av denna term. Frågan som HD utreder i dessa sex beslutspunkter är också om det rättsförhållande som utpekas i skiljeavtalet behöver finnas redan när skiljeavtalet träffas, vilket det tidigare rått oenighet om inte minst i doktrinen. Som jag förstår saken är det också denna fråga som varit bakgrunden till att prövningstillstånd överhuvudtaget meddelades och det är häri (dvs. i svaret på den frågan) det egentliga prejudikatvärdet i Husqvarnas skiljeavtal ligger.s. 548
16.Frågan besvaras i princip nekande redan i p. 13, där HD anser sig kunna konstatera att det redan beträffande 1929 års skiljeförfarandelag uttalats att uttrycket (”ett i avtalet angivet rättsförhållande”) inte innebar att det rättsförhållande som utpekas i skiljeavtalet behöver finnas redan när skiljeavtalet träffas. HD går dock ändå vidare och återger dels vad förarbetsuttalandena till nu gällande lag säger om begreppet rättsförhållande (p. 14), dels vad utländsk praxis och internationell doktrin säger om den motsvarande termen ”defined legal relationship” i New York-konventionen (p. 15). I pp. 16–17 tillämpas sedan utgångspunkterna som fastslagits ifråga om innebörden av begreppet rättsförhållande på ramavtal, där HD kommer fram till att det går att anlägga två olika synsätt på avtalsbindningsmekanism till ett skiljeavtal som finns i ett ramavtal såvitt gäller senare avropsavtal. Klart är att ramavtalets beskrivning av avtalsrelationen enligt HD i sig kan vara tillräckligt konkretiserad för att skiljeavtal avseende framtida tvister om såväl ramavtal som senare avropsavtal ska anses röra ett rättsförhållande i den mening som avses i 1 § skiljeförfarandelagen. Annorlunda uttryckt säger HD att lagen kan tillåta att ett ”gammalt” skiljeavtal kan omfatta ett nytt, senare uppkommet, rättsförhållande beroende på hur konkretiserad den beskrivning av avtalsrelationen är som förekommer i det huvudavtal vari den gamla skiljeklausulen ingår. Något krav på att ett skiljeavtal endast kan avse tvister om redan träffade avtal följer ju, enligt HD, inte av bestämmelsen i 1 § skiljeförfarandelagen (p. 13 och p. 17). HD omnämner sedan även Lindskogs förklaringsmodell om avtalsbindningsmekanism och återger den modellen närmast som ett alternativt synsätt. Enligt Lindskog innebär lagens identifikationskrav att skiljeavtal kan ingås endast i fråga om tvister avseende ett rättsförhållande som har uppkommit när skiljeavtalet ingås, men han anser ändå att skiljeavtal kan gälla senare uppkomna rättsförhållanden genom att det går att betrakta det hela som att de efterföljande enskilda avropsavtalen i vissa fall kan inkorporera skiljeavtalet i ramavtalet. Det är då de efterföljande rättshandlingarna (beställningen och leveransen som bildar avropsavtalet) som utgör stödet för avtalsbindningen till skiljeklausulen, och därmed uppstår enligt Lindskog ingen konflikt med lagens identifikationskrav.s. 548
17.När HD således tagit ställning till frågan om innebörden av lagens identifikationskrav samt tolkningen av begreppet rättsförhållande, övergår HD först i den sista beslutspunkten under rubriken ”Skiljeavtalets omfattning” till att behandla avtalstolkningsprinciperna för ett skiljeavtals omfattning. I p. 18 anger då HD helt kortfattat: Tillämpningsområdet i övrigt för ett skiljeavtal bestäms enligt sedvanliga principer för avtalstolkning (se ”Belgor” p. 13). Hänvisningen till Belgor avser p. 13 i domskälen i Belgor, som inleds med den identiska meningen ”Tillämpningsområdet för ett skiljeavtal bestäms enligt sedvanliga principer för avtalstolkning”. Men vad HD sedan gör i de efterföljande punkterna i domskälen i Belgor (framförallt p. 14 och p. 18) är ju att utöka de sedvanliga tolkningsprinciperna genom införandet av särskilda och långtgående hjälpregler för tolkningen (vilket exempelvis kommer till uttryck genom fastslåendet av att man ska ”utgå ifrån att parter i ett kommersiellt avtalsförhållande eftersträvar att tvister inom ramen för deras relation ska avgöras i ett och samma forum, eftersom en annan ordning medför risk för tidsutdräkt, ökade kostnader och motstridiga avgöranden i frågor som har samband med varandra”, p. 18). Som jag utvecklat ovan går in dubioprinciperna utöver de sedvanliga tolkningsprinciperna och avser något annat och mera än sedvanliga principer. Någon hänvisning till de punkter i Belgor som bildar stödet för de extensiva hjälpreglerna görs dock inte i Husqvarnas skiljeavtal, och inte heller upprepas något av de uttalanden som förekommer i Belgor om en generös tolkning av skiljeavtalet.s. 549
18.HD:s förtigande i Husqvarnas skiljeavtal av de generösa tolkningsprinciperna i Belgor påminner om HD:s tystnad i Belgor av den uppmaning till försiktighet som bör iakttas vid tolkningen av skiljeavtal som fastslås i Avräkningsavtalet, där HD tar tydligt ställning emot extensiva tolkningsprinciper och förordar en viss restriktivitet eller försiktighet gällande avtalstolkning som utökar ett skiljeavtals omfattning (särskilt med avseende på senare uppkomna rättsförhållanden).s. 550
19.När Belgor meddelades uppstod en flitig debatt i litteraturen kring vad som då uppfattades utgöra ombildande uttalanden jämfört med tidigare praxis ifråga om tillämpning av extensiva avtalstolkningsprinciper avseende omfattningen av ett skiljeavtal i brist på subjektiva tolkningsdata i det enskilda fallet. När HD i nyare referatfall väljer att förbigå sådana äldre kontroversiella uttalanden, som dessutom föranlett debatt i doktrinen som HD inte kan ha missat, med tystnad leder det till oklarheter om rättsläget, vare sig sådana oklarheter varit avsiktliga eller inte. Edlund kan ha rätt i att HD avsett ett oförändrat rättsläge och inte ansett sig tvungen att återupprepa uttalandena i Belgor, men det är inte konstigt att läsaren får motsatt uppfattning, i synnerhet med tanke på att de flesta kommentarer till Belgor varit kritiska där man uttryckt att HD intagit en alltför skiljedomsvänlig inställning.s. 550
20.Då något stöd för de breda tolkningsprinciperna i Belgor inte kommer till något tydligt uttryck (eller, enligt min uppfattning, till uttryck överhuvudtaget) i Husqvarnas skiljeavtal anser jag att det fortsatt finns fog för att inta en ifrågasättande inställning till hur rättsläget nu rätteligen bör beskrivas. Är den korrekta tolkningen av Husqvarnas skiljeavtal i själva verket att HD avsiktligt tog avstånd från såväl utökande presumtionstolkningsregler (Belgor) som begränsande restriktivitetsregler (Avräkningsavtalet) genom det begränsade uttalandet att ”sedvanliga principer” för tolkning gäller, som ju varken innebär restriktivitet eller extensivitet? Eller bör man som Edlund anser inte fästa så stor vikt vid avsaknaden av hänvisningar till relevanta delar och uttalanden i Belgor? Eller är det kanske rentav så att anledningen till att HD i Husqvarnas skiljeavtal inte hänvisade till Belgor i aktuella delar förklaras av att HD själva är osäkra på hur det senare avgörandet förhåller sig till det tidigare rättsläget etablerat genom Tupperware och Avräkningsavtalet? Frågan är som sagt alldeles för viktig för att det ska råda fortsatt osäkerhet och oenhetlighet i den framtida rättstillämpningen. Doktrinens oenighet visar hur välkommet det vore om HD när HD nästa gång får chansen en gång för alla klargör om Belgor innebär en slutlig skiftning i svensk rättspraxis till extensiva tolkningsprinciper (med en in dubio-regel som följd, och därmed ett anpassande till internationell skiljedomsrätt ifråga om fastställandet av ett skiljeavtals tillämplighet och omfattning), eller om svensk skiljerätt istället ska bygga på en mer neutral grund där sedvanliga principer fäller avgörandet vid behörighetstvister om omfattningen, utan hjälpregler i extensiv eller restriktiv riktning, vilket innebär ökat värnande av parts möjlighet att få sin sak prövad i domstol såvida det inte finns tydligt stöd för att denna rätt bortavtalats.s. 550