1.Svensk civilrätt innehåller en myriad av passivitetsregler som ålägger parter i ett rättsförhållande att i vissa fall klargöra sin uppfattning om rättsförhållandets innebörd. Om så inte sker inom viss tid leder det typiskt sett till negativ rättsverkan för den part som varit skyldig att lämna klargörandet (rättighetsinnehavaren). Hen kan t.ex. bli bunden av motpartens befogade tillit till att ett avtal har kommit till stånd eller förlora möjligheten att kunna göra gällande olika former av anspråk.s. 113
2.Reklamationsregler vid avtalsbrott är sannolikt de praktiskt mest betydelsefulla passivitetsreglerna. En rättighetsinnehavare som vill göra gällande påföljd med anledning av ett avtalsbrott måste i regel upplysa sin medkontrahent om sitt anspråk inom skälig tid från det att rättighetsinnehavaren fått någon form av insikt om avtalsbrottet. Om så inte sker inskränks rättighetsinnehavarens möjligheter att åberopa avtalsbrottet; vanligast är att den rätten går helt förlorad (preklusion).s. 113
3.Reklamationsplikter vid avtalsbrott återfinns i ett stort antal lagar på obligationsrättens område. ”Skyldigheten” att reklamera i avtalsbrottssammanhang är dessutom en allmän kontraktsrättslig princip. En rättighetsinnehavare kan alltså, för att inte förlora sin rättighet, vara skyldig att reklamera ett påstått avtalsbrott även om det inte föreskrivs i lag.s. 113
4.Den tidsrymd inom vilken reklamation måste ske benämns reklamationsfristen. För att bedöma reklamationsfristens längd måste man ha klart för sig inte enbart hur länge den löper. Framförallt måste man veta från när fristen börjar löpa; det är ofta startpunkten som avgör om reklamation har skett i tid. Startpunkten består av två delfrågor: a) fastställandet av den principiella startpunkten, det vill säga vilka rekvisit (abstrakta rättsfakta) som ska vara uppfyllda för att en reklamationsfrist ska börja löpa vid en viss avtalsprestation. Och b) startpunkten i det enskilda fallet, det vill säga när, med hänsyn till föreliggande omständigheter, har reklamationsfristen börjat löpa (mot bakgrund av dess principiella startpunkt).s. 114
5.De flesta lagregler om reklamation vid fel i prestation och liknande anger att den principiella startpunkten börjar löpa vid den reklamationspliktigas faktiska insikt eller ”bort inse-insikt”. Andra avtalsbrott, särskilt vid dröjsmål, kräver ibland faktisk insikt för att fristen ska börja löpa. Vad som gäller utanför det lagreglerade området finns det olika uppfattningar om. Inom frågeställningen om reklamationsfristens principiella startpunkt uppstår följaktligen frågan vad som närmare bestämt ligger i begreppen ”bort inse” respektive ”insett”. I den här artikeln diskuteras det senare, mot bakgrund av HD:s slutsatser i ”Suterränghuset på Ekerö” NJA 2021 s. 353.s. 114