Se särskilt ”Flyget till Antalya” NJA 2018 s. 127. Andra avgöranden som i olika utsträckning ger stöd för att det är en allmän princip är i kronologisk ordning följande: NJA 1916 s. 158, NJA 1917 s. 331, NJA 1921 s. 461, NJA 1923 s. 228, NJA 1928 s. 70, NJA 1931 s. 208, NJA 1943 s. 272, ”Lastbilsleasingen” NJA 1992 s. 728, NJA 1994 s. 532, ”Ränteskruven” NJA 2005 s. 142, ”Jehanders grus” NJA 2007 s. 909, NJA 2008 s. 243, ”Radonhuset” NJA 2016 s. 303. Se också NJA 1996 Not A 1 och justitierådet Linds särskilda tillägg till ”Stångåstaden” NJA 1989 s. 224. Jfr också ”Restaurang Pelé” NJA 2002 s. 630, ”Kravmjölken” NJA 2017 s. 203 p. 9, ”Skogssällskapet” NJA 2017 s. 1195 p. 15 ”Svartöns pris” NJA 2022 s. 3 p. 14. Se även följande underrättspraxis: RH 2006:77 (privatpersoners påstående om fel i överlåtelsebesiktningstjänst), Svea hovrätts dom den 16 februari 2010 i mål T 5026-08 (revisors skatterådgivning), Svea hovrätts dom den 8 juni 2020 i mål T 5591-19 (tjänst under lagen om transport av farligt gods), Svea hovrätts dom den 2 oktober 2020 i mål T 5996-19 (privatpersons hävning av förhandsavtal vid köp av bostadsrätt). Se även prop. 1984/85:110 s. 64, prop. 2017/18:225 s. 72, SOU 1979:36 s. 282, 284–286, SOU 2005:120 s. 73, SOU 2008:6 s. 247 och jfr förslag till lag om köp och byte af lös egendom m.m., avgivet den 30 oktober 1903 av därtill utsedda kommitterade, s. 112. Se vidare Jakob Andersson, Inomkontraktuell reklamationsplikt; ett NJA-fall och flera hovrättsavgöranden senare, SvJT 2019, s. 381 f. (Jakob Andersson 2019), Ulf Cervin, Passivitet, s. 13 och 21, Johnny Herre, Något om reklamationsplikten vid köp av varor och tjänster, Festskrift till Gertrud Lennander, s. 119–140, Christina Hultmark, Reklamationsplikt vid kontraktsbrott, p. 7.3, 7.4 och s. 204 f., Torgny Håstad, Reklamationsskyldighet i kontraktsförhållanden, Förarbete & Efterfest, Skrifter från amanuenskollegiet vid juridiska fakulteten i Uppsala, 2015, s. 25 ff., Jan Kleineman, Reklamationsplikt vid rådgivaransvar, Festskrift till Torgny Håstad, s. 344 ff., Johannes Marszalek, Reklamationsplikt vid fel i utförd överlåtelsebesiktning, JT 2013–14, nr 4, s. 882 ff., Christina Ramberg, Reklamation mot advokater och revisorer, SvJT 2010 s. 143, Knut Rodhe, Obligationsrätt, 1956 s. 205–211. Jfr dock Stefan Lindskog, Preskription, uppl. 5, s. 744 f.
Hänvisas från p. 3 (s. 113)
1.Svensk civilrätt innehåller en myriad av passivitetsregler som ålägger parter i ett rättsförhållande att i vissa fall klargöra sin uppfattning om rättsförhållandets innebörd. Om så inte sker inom viss tid leder det typiskt sett till negativ rättsverkan för den part som varit skyldig att lämna klargörandet (rättighetsinnehavaren). Hen kan t.ex. bli bunden av motpartens befogade tillit till att ett avtal har kommit till stånd eller förlora möjligheten att kunna göra gällande olika former av anspråk.s. 113
2.Reklamationsregler vid avtalsbrott är sannolikt de praktiskt mest betydelsefulla passivitetsreglerna. En rättighetsinnehavare som vill göra gällande påföljd med anledning av ett avtalsbrott måste i regel upplysa sin medkontrahent om sitt anspråk inom skälig tid från det att rättighetsinnehavaren fått någon form av insikt om avtalsbrottet. Om så inte sker inskränks rättighetsinnehavarens möjligheter att åberopa avtalsbrottet; vanligast är att den rätten går helt förlorad (preklusion).s. 113
3.Reklamationsplikter vid avtalsbrott återfinns i ett stort antal lagar på obligationsrättens område. ”Skyldigheten” att reklamera i avtalsbrottssammanhang är dessutom en allmän kontraktsrättslig princip. En rättighetsinnehavare kan alltså, för att inte förlora sin rättighet, vara skyldig att reklamera ett påstått avtalsbrott även om det inte föreskrivs i lag.s. 113
4.Den tidsrymd inom vilken reklamation måste ske benämns reklamationsfristen. För att bedöma reklamationsfristens längd måste man ha klart för sig inte enbart hur länge den löper. Framförallt måste man veta från när fristen börjar löpa; det är ofta startpunkten som avgör om reklamation har skett i tid. Startpunkten består av två delfrågor: a) fastställandet av den principiella startpunkten, det vill säga vilka rekvisit (abstrakta rättsfakta) som ska vara uppfyllda för att en reklamationsfrist ska börja löpa vid en viss avtalsprestation. Och b) startpunkten i det enskilda fallet, det vill säga när, med hänsyn till föreliggande omständigheter, har reklamationsfristen börjat löpa (mot bakgrund av dess principiella startpunkt).s. 114
5.De flesta lagregler om reklamation vid fel i prestation och liknande anger att den principiella startpunkten börjar löpa vid den reklamationspliktigas faktiska insikt eller ”bort inse-insikt”. Andra avtalsbrott, särskilt vid dröjsmål, kräver ibland faktisk insikt för att fristen ska börja löpa. Vad som gäller utanför det lagreglerade området finns det olika uppfattningar om. Inom frågeställningen om reklamationsfristens principiella startpunkt uppstår följaktligen frågan vad som närmare bestämt ligger i begreppen ”bort inse” respektive ”insett”. I den här artikeln diskuteras det senare, mot bakgrund av HD:s slutsatser i ”Suterränghuset på Ekerö” NJA 2021 s. 353.s. 114