Stycket

5.När ”Belgor” meddelades kritiserades det avgörandet i sin tur för att med tystnad förbigå vissa uttalanden som fanns i HD:s praxis före ”Belgor”, framför allt genom ”Avräkningsavtalet” och ”Tupperware”. Denna praxis talade närmast för en restriktiv och försiktig tolkning av omfattningen av ett skiljeavtal. I ”Avräkningsavtalet” uttalade HD med hänvisning till ”Tupperware” att förekomsten av ett samband mellan det rättsförhållande som skiljeklausulen avser och ett annat näraliggande rättsförhållande inte annat än i vissa särskilda fall och under mycket speciella förhållanden kan föranleda att klausulen utsträcks till det andra rättsförhållandet. HD fortsatte med att uttala att det finns goda skäl för det samt konstaterade bl.a. följande: En extensiv tolkning av ett skiljeavtal kan innebära att en rättssökande förmenas rätten att få sin sak prövad i domstol, trots att han eller hon aldrig har avsett att avtala bort denna rätt. En sådan tillämpning är vidare ägnad att öka osäkerheten om vilka effekter ett skiljeavtal kommer att få i framtiden och den kan också komma i konflikt med det krav på identifiering av framtida tvister som uppställs i 1 § första stycket skiljeförfarandelagen (jfr p. 9). Att närliggande rättsförhållanden kommer att prövas i två skilda fora (jfr ”Nykvarn” NJA 1982 s. 738) kan visserligen i enskilda fall leda till problem. Detta bör emellertid inte annat än undantagsvis föranleda det slaget av lösning som har tillämpats i NJA 2007 s. 475 [”Vägmaterialet”]. Rättsläget innan ”Belgor” meddelades, framför allt genom ”Avräkningsavtalet”, talade således närmast för att en restriktivitet eller försiktighet gällde ifråga om tolkning av ett skiljeavtals omfattning, särskilt med avseende på senare uppkomna rättsförhållanden. Efter ”Belgor” talade mycket tvärtom för en bred och generös tolkning av skiljeavtal (utan att det skulle uppstå särskilda konflikter med identifieringskravet i 1 § i skiljeförfarandelagen avseende ett visst ”angivet” rättsförhållande). Många trodde (eller hoppades), oaktat att man kunde ha synpunkter på HD:s motivering om hypotetiska partsviljor, att ”Belgor” skulle utgöra den sista skiftningen i svensk rättspraxis eftersom det skulle bidra till ökad förutsebarhet ifråga om en enhetlig tolkningsmetod. Det synes dock ”Belgor” dock inte ha gjort.s. 625