”Husqvarnas skiljeavtal” och tolkningsprinciper för skiljeavtal — har pendeln svängt igen?

Abstract

Högsta domstolen (HD) har i det nyligen meddelade beslutet ”Husqvarnas skiljeavtal”2 tagit ställning till frågan om en skiljeklausul i ett ramavtal ingånget år 2007 kunde tillämpas på framtida tvister avseende beställningar som skett 13 år senare, genom avropsavtal ingångna år 2020. Frågan besvarades jakande och eftersom tvisten skulle prövas av skiljedomare avvisades kärandens talan. Avvisningsbeslutet ligger rent utgångsmässigt i linje med det omskrivna avgörandet i klanderdomen ”Belgor”3 som också behandlar frågan om ett skiljeavtals objektiva omfattning. Både ”Belgor” och ”Husqvarnas skiljeavtal” innefattar ställningstaganden av HD bl.a. i den centrala frågan om ett skiljeavtal kan omfatta rättsförhållanden som ännu inte har uppkommit när skiljeavtalet ingås.4HD:s beslutsskäl i ”Husqvarnas skiljeavtal” går dock att ifrågasätta bl.a. mot bakgrund av den formulering och avfattning som HD:s domskäl fick i ”Belgor”. ”Belgor” har i sin tur kritiserats för att vara oförenligt med den praxis som fanns före ”Belgor”. I artikeln behandlas frågan hur ”Husqvarnas skiljeavtal” förhåller sig till såväl ”Belgor” som tidigare praxis.