Tillvägagångssätt och det rättsliga skyddet

1.Inledning Av intervjuerna framgår att med den smarta telefonen och den digitala legitimationen som verktyg skapas nya tillvägagångssätt för en våldsam och kontrollerande man att utnyttja sin kvinnliga partner ekonomiskt. I intervjuerna återfinns i huvudsak handlingar som rättsligt kan indelas i två huvudgrupper: obehöriga transaktioner från innehavarens konto respektive obehörigt träffade (bedrägliga) kreditavtal. Den rättsliga regleringen för dessa situationer skiljer sig något åt, men har det gemensamt att rättsläget i vissa avseenden är oklart.s. 587

2.Vissa mer oväntade transaktioner framträder i intervjuerna och som också kan nämnas för att visa variationen på obehöriga handlingar med BankID för att komma åt kvinnans egendom. Carola berättar hur hennes våldsamme man tog hennes telefon och använde hennes BankID för att skriva över äganderätten till hennes bil på sig själv. Hade hon bytt lösenord hade han inte tillåtit henne att ha en telefon. Julia berättar att hon hade lämnat en fullmakt till sin man för att han skulle hjälpa henne med ekonomin i hennes enskilda firma. När han märkte att det fanns pengar på skattekontot tömde han det innan betalningen gick vidare, med följd att skatten inte betaldes i tid och hon fick betalningsanmärkningar. Betalningsanmärkningarna fick senare konsekvenser för hennes förutsättningar att driva verksamheten. Obehöriga transaktioner från innehavarens konto I betaltjänstlagen finns bland annat regler för ansvarsfördelningen mellan kontohavare och betaltjänstleverantörer vid obehöriga transaktioner. Lagen omfattar transaktioner som genomförts med hjälp av kontokort eller något annat personligt instrument eller personlig rutin som enligt avtal används för att initiera en betalningsorder, ett så kallat betalningsinstrument. Transaktioner med betalningsinstrument kan exempelvis vara betalning med kontokort, BankID eller bankdosa. Reglerna avser att skydda en kontohavare mot obehöriga transaktioner. En transaktion är obehörig när den genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda det. Huvudregeln vid obehöriga transaktioner är att kontohavarens betaltjänstleverantör, vanligen banken, ska återställa kontot som om transaktionen inte skett. Med andra ord ska kontohavaren få tillbaka de pengar som försvunnit till följd av den obehöriga transaktionen.s. 587

3.Flera av intervjupersonerna berättar att det ekonomiska exploaterandet inledningsvis utgått från att utnyttja hennes befintliga tillgångar. Julia berättar att henne ex-man tog hennes BankID och utan hennes vetskap tömde familjens och barnens sparkonton. Annars var användandet är betalningsappen Swish en gemensam nämnare för de flesta av de intervjuade. I vissa fall var det kvinnan själv som efter påtryckningar och hot överförde medel till mannen. Andra gånger var det mannen som swishade pengar från kvinnans konto till sig själv. I Carolas fall tog sambon efter att ha slagit henne, hennes telefon med våld och swishade sedan de sista av pengarna hon hade på sitt konto till sitt eget. Julia hade samtyckt till att hennes sambo hade hennes BankID på sin smartphone, men inte till alla de transaktioner som han därefter gjorde i hennes namn. Även obehörig användning av kvinnans betal- eller kreditkort förekommer i intervjuerna. Toras man tog återkommande hennes företagskort, i början lämnade han tillbaka det efter användning för att efter en tid bara behålla det. Kortet använde han för att finansiera sin egen konsumtion. Många av de intervjuade kvinnorna berättar att mannen använt deras betal- och kreditkort, ibland med deras medgivande men ibland utan. Liknande berättelser förekommer i de flesta intervjuerna om hur mannen med hjälp av kvinnans BankID beställt nya kreditkort i hennes namn, som sedan utnyttjats för konsumtion på kredit. När kvinnan tagit tillbaka kortet eller spärrat det, har han utan hennes vetskap med hennes BankID beställt nya kort i hennes namn.s. 588

4.Förutsättningarna att få tillbaka pengarna med stöd av betaltjänstlagen i dessa situationer är dock små. En första begränsning i skyddet är att transaktionen ska ha varit obehörig, vilket förutsätter att transaktionen ska ha genomförts utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda kontot. Högsta domstolen, HD, har genom NJA 2017 s. 1105 prövat bevisfrågan vid obehörig användning av e-legitimation. I domen konstateras att till skillnad från en underskrift på papper, går det inte med en elektronisk underskrift att veta om det faktiskt är innehavaren som använt den. Bedömningen av vem som signerat transaktionen måste därför göras i två steg. Först prövas om kreditgivaren kan visa att det är den påstådda elektroniska underskriften som använts, så att den inte är manipulerad med hjälp av teknik. Är detta visat, prövas i steg två om transaktionen tillkommit genom obehörig användning. Det är innehavaren av e-legitimationen som ska göra antagligt att användandet av underskriften skett obehörigen.s. 588

5.Av betaltjänstlagen följer även vissa skyldigheter för kontohavaren för att förhindra obehörig användning. Kontohavaren måste skydda sina personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet, exempelvis betal- eller kreditkortet. Det innebär konkret att kontohavaren är skyldig att skydda sin PIN-kod eller användningen av biometrisk information om sådan nyttjas. Biometrisk information kan exempelvis vara när en betalning bekräftas med ett fingeravtryck. Vidare ska kontohavaren vid vetskap om att betalningsinstrumentet kommit bort eller obehörigen använts, snarast anmäla det till betaltjänstleverantören. Slutligen är kontohavaren också skyldig att i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning. I förarbetena nämns inget om att dessa skyldigheter kan var svåra att efterleva inom en familj och hur obehörig användning ska bedömas i en sådan situation.s. 589

6.Bankernas avtalsvillkor om hur innehavaren ska skydda sina uppgifter är utförliga och ställer höga krav på användaren. Av exempelvis Nordeas avtalsvillkor för BankID framgår bland annat att endast innehavaren får använda legitimationen och nödvändiga åtgärder ska vidtas för att skydda den från obehörig användning. Det finns bland annat en skyldighet välja en säkerhetskod med omsorg samt att hålla denna hemlig och skyddad. Därtill ska legitimationen användas på ett sätt som inte ger annan än innehavaren möjlighet att använda den för legitimerings- och underskriftsändamål. Vidare får innehavaren inte använda en säkerhetskod som innehåller personliga uppgifter som t.ex. person- eller telefonnummer. Skulle säkerhetskoden för Mobilt BankID ha antecknats, ska det inte framgå att det är en PIN-kod. Anteckningen får inte heller förvaras i eller i anslutning till den mobila enhet där Mobilt BankID finns.s. 589

7.De skyldigheter som uppställs för kontohavaren kan förefalla rimliga i avseende mot en utomstående bedragare, men desto svårare inom hemmet. Inom hemmets väggar finns ofta en outtalad tillit till varandra. Att hitta på koder som man sedan ska komma ihåg, utan att koppla till andra sifferkombinationer som är bekanta, eller komma ihåg givna koder utan att anteckna dem, är i allmänhet ett inte ovanligt problem. Det förefaller ganska uppenbart att det för många sammanboende rent faktiskt kan vara svårt att efterleva de uppställda villkoren. Ett hovrättsavgörande som prövade frågan om återbetalningsskyldighet efter obehörigt användande av BankID kan illustrera en sådan svårighet. En kvinna som åberopat ett arbetsintyg som visade att hon arbetat när det aktuella kreditavtalet ingicks, bedömdes ändå vara återbetalningsskyldig då hon inte redogjort för hur hennes pojkvän fått tillgång till hennes BankID eller koden till denna. Att föra bevisning om något man inte vet om är dock ganska svårt.s. 590

8.Det finns ett övergripande intresse i samhället att verka för minskad kontanthantering genom att uppmuntra till användning av olika betalningsinstrument, utifrån både samhällsekonomiska och brottsförebyggande aspekter. Det finns därför även anledning att skydda kontohavaren från risken att drabbas alltför hårt ekonomiskt om obehörig användning ändå skett. Kontohavarens eget ansvar vid obehöriga transaktioner delas in i tre nivåer efter hur oaktsamt kontohavaren agerat. Den första nivån utgår från att kontohavaren inte skyddat sin personliga behörighetsfunktion och denne ansvarar då för högst 400 kr, i en slags självrisk. Den andra nivån anger kontohavarens ansvar när denne genom grov oaktsamhet anses ha åsidosatt skyldigheten att skydda sin behörighetsfunktion. Kunden få då själv stå för hela förlusten, för en konsument är dock ansvaret begränsat till 12 000 kronor. Den tredje ansvarsnivån utgår från att kontohavaren har agerat särskilt klandervärt. Denne får då ansvara för hela beloppet.s. 590

9.I NJA 2022 s. 522 har Högsta domstolen prövat vilka handlingar som kan anses särskilt klandervärda respektive grovt oaktsamma vid telefonbedrägerier utförda av en utomstående främmande part. Vi har däremot inte kunnat hitta något domstolsavgörande där innehavaren begärt återbetalning från betaltjänstleverantören efter att ha lämnat ut sin behörighetsfunktion som en följd av att ha varit utsatt för hot och fysiskt våld i nära relation.s. 591

10.Vad gäller de situationer när någon beställt nya kreditkort i någon annans namn är det inte troligt att en sådan transaktion överhuvudtaget omfattas av betaltjänstlagen. Avtalet har ju i dessa situationer ingåtts mellan kontohavaren och banken och det nya kortet beställs med stöd av det befintliga avtalet. Skulle kreditkortsavtalet däremot ha ingåtts obehörigen blir situationen en annan. De transaktioner som genomförs med det nya kreditkortet kan däremot vara obehöriga enligt betaltjänstlagen och frågan blir då i vilken omfattning kontohavaren skyddat sina behörighetsfunktioner mot obehörig användning. Återkrav på avtalsrättslig grund och misstagsbetalningar En kreditgivare som beviljat ett lån och som därefter inte får betalt i enlighet med kreditavtalet kommer med stor sannolikhet att vända sig mot den vars BankID med tillhörande behörighetskod har använts för att godkänna avtalet, för att få pengarna tillbaka. En förutsättning för att det ska uppkomma en bindande rättshandling är dock att det inte är fråga om obehörig användning av e-legitimationen. För de fall att legitimationen använts obehörigt, och det inte finns någon fullmakt eller annan form av samtycke för att ingå det aktuella avtalet, saknas gemensam partsvilja och avtalet är inte rättsligt bindande.s. 591

11.Mia berättar att pengarna gick till mannens spelande istället för till räkningar och mat. Han kunde hennes kod och tog lån i hennes namn. Hon litade på honom och hade aldrig kunnat tro att han skuldsatt henne. Pengarna hade gått in på hennes konto, men han hade hennes bankdosa och flyttade över pengarna till sig själv utan hennes vetskap. ”Det kom ett brev med krav och sen var det bara att börja betala.” Julias man var hemma på dagarna och tog hand om posten med följd att hon blev varse att han lånat pengar i hennes namn först när han frihetsberövats och det kom krav från Kronofogden.s. 591

12.Vid obehöriga transaktioner är det bedragaren som är betalningsansvarig. Allt som oftast är dock bedragaren både svår att hitta och saknar betalningsförmåga. Kreditgivare har då i ett flertal fall istället vänt sig mot den som är innehavare av den använda e-legitimationen och som stöd för sin talan om återbetalning åberopat läran om misstagsbetalningar, även kallad condictio indebiti. Läran om misstagsbetalningar finns inte lagreglerad utan har utarbetats i praxis och doktrin.s. 592

13.Vid misstagsbetalningar är huvudregeln att den aktuella betalningen ska gå åter. Från denna huvudregel kan undantag göras, förutsatt att betalningen mottagits i aktsam god tro, mottagaren har inrättat sig efter betalningen i fortsatt god tro och att det framstår som rimligt efter en sammanvägd helhetsbedömning att låta mottagaren behålla pengarna. Ett klassiskt exempel på en misstagsbetalning är när en arbetsgivare betalat heltidslön till någon som arbetat deltid.s. 592

14.Mot den bakgrunden kan det förefalla märkligt att använda läran om misstagsbetalningar på krediter som tagits obehörigt, eftersom utbetalningen egentligen inte gjorts av misstag utan i enlighet med kreditavtalet. Följaktligen har domstolarna visserligen inte ansett läran om misstagsbetalningar vara direkt tillämplig, men har trots det i flera fall inte funnit något hinder mot att tillämpa den. Att läran kan tillämpas i dessa situationer kan förklaras genom att en förmögenhetsförskjutning utan rättsgrund uppkommit till mottagarens förmån, det vill säga. att kontohavaren fått en inbetalning som denne inte har rätt till. Hur läran tillämpats av hovrätterna skiftar och det är svårt att dra några generella slutsatser.s. 592

15.Vi har hittat två hovrättsavgöranden som prövar frågan om en kontoinnehavares betalningsansvar för en fristående kredit som upptagits med kontoinnehavarens BankID, men under hot från en våldsam partner. Frågan om återbetalningsskyldighet till följd av en misstagsbetalning prövades i det ena. I målet bedömdes en kvinna vara skyldig att återbetala ett lån på 180 000 kr som upptagits i hennes namn och som utbetalts till hennes bankkonto. I målet var ostridigt att det fanns ett förundersökningsprotokoll avseende brottslighet som kvinnan påstod sig varit utsatt för av sin före detta pojkvän. Det var också känt att samme före detta pojkvän förekom i brottmålsdomar avseende liknande brottslighet. Enligt kvinnan hade den före detta pojkvännen tvingat henne att lämna över sitt BankID med kod till honom vartefter han tog kontroll över hennes konto, gjorde en egen bankdosa och tog flera större krediter i hennes namn. Ett utdrag från kvinnans konto visade att stora summor gått in och ut på hennes konto. Kvinnan uppgav att hon under den korta period relationen pågick upplevde att hon inte hade något annat val än att lyda sin pojkvän och att hon fruktade för sitt liv. Kvinnans berättelse fick stöd av två vittnen som beskrev hur kvinnan hållits isolerad med den nye mannen och att hon mått allt sämre psykiskt. I tidsmässig anslutning till att kvinnan försökt ta sitt liv gjordes en polisanmälan b.la angående bedrägerier, misshandel, olaga tvång och övergrepp i rättssak. Det ena vittnet hade också fotograferat blåmärken på kvinnans kropp som mannen påstods ha åsamkat. Hovrätten gjorde mot denna bakgrund bedömningen att kvinnan gjort antagligt att det är den före detta pojkvännen som upptagit lånet i hennes namn. Kvinnan hade visserligen möjliggjort för honom att skaffa ett nytt BankID i hennes namn, medveten om att han skulle använda det till att ta lån. Det konstateras dock ha skett när hon stått under hård psykisk press som en följd av i vart fall underförstådda hot. Eftersom det inte fanns något giltigt avtal mellan kreditgivaren och kvinnan, prövades om hon var återbetalningsskyldig enligt läran om misstagsbetalningar. Domstolen kom fram till att kvinnan var återbetalningsskyldig då hon vetat att medlen kommit in på hennes konto och att hon varit medveten om att pengarna fanns där. Hon ansågs därmed parallellt med pojkvännen haft möjlighet att komma åt sitt bankkonto och använda pengarna. Hon ansågs inte heller ha mottagit medlen i god tro eftersom hon visste att hon inte hade rätt till dem.s. 592

16.Domstolens slutsats är utifrån omständigheterna egentligen inte särskilt anmärkningsvärd. Det hade också gått tre månader innan kvinnan underrättade kreditgivaren om att det inte var hon som tagit krediten. Om man däremot betraktar kvinnans agerande utifrån en större kontext och betraktar en mobiltelefon och ett BankID som verktyg för att kontrollera och utnyttja sin partners ekonomi, kan situationen förefalla annorlunda. De personer vi intervjuat ger snarast uttryck för att den tidigare partnern inte bara tagit och utnyttjat hennes betal- och kreditkort samt tagit fristående krediter i deras namn, utan att han också kontrollerat henne i allmänhet och hennes privata ekonomi i synnerhet.s. 593

17.Exempelvis trodde Ofelia att hon hade kontroll över ekonomin, men partnern tog gradvis över. Han tryckte ner henne psykiskt och knäckte hennes självkänsla med följd att hon tappade kontrollen. Kajsa uppger att hon efter uppbrottet från mannen bara har en målsättning; att bli skuldfri. Julia säger att det fysiska våldet var kopplat till ekonomi — han blev aggressiv och våldsam när han inte fick pengar och han hade total kontroll över hennes ekonomi. Han tog lån i hennes namn och all kontakt med kreditgivarna skedde elektroniskt utan hennes kännedom.s. 594

18.Återkrav kan enligt läran om misstagsbetalning bara riktas mot den som faktiskt mottagit betalningen. Innehavaren av kontot är den som mottar det belopp som faktiskt överförts, och det är normalt innehavaren som därefter kan förfoga över pengarna, så länge återbetalning inte sker. I den aktuella domen bedömde hovrätten att kvinnan haft möjlighet att parallellt med den före detta pojkvännen disponera kontot, och därför ansågs hon vara betalningsmottagare. Mot bakgrund av omständigheterna i målet som de redovisats finns det dock anledning att överväga om det förelegat faktiska möjligheter att disponera pengarna på kontot. Hennes möjligheter att disponera pengarna på kontot förefaller snarast vara rent teoretiska. Att kvinnan först efter tre månader kontaktar banken i anledning av att det inte var hon som upptagit krediten kan verka vara en lång tid, men förefaller mer rimlig mot bakgrund av att det är först då som hon tycks ha lämnat den våldsamme pojkvännen. Det faktum att det finns en förundersökning mot mannen angående våld i nära relation torde även kunna utesluta att kvinnan och mannen i någon slags maskopi skulle försöka lura kreditgivaren.s. 594

19.I de fall en kredit obehörigen tagits och pengarna efter insättning direkt förts vidare från innehavarens konto, skulle det vara möjligt för innehavaren att vända sig mot betaltjänstleverantören och begära att kontot återställs enligt betaltjänstlagen. När en transaktion är obehörig och i övrigt uppfyller förutsättningarna i betaltjänstlagen skulle det vara ett alternativ för att undgå betalningsansvar. Möjligheten begränsas dock genom den tidsbegränsning som finns och som innebär att kontohavaren så snart denne fått vetskap om transaktionen underrättar sin bank samt de krav som ställs på kunden att förhindra obehörig användning. Kvinnorna som intervjuats har dock inte haft förmågan att agera förrän mannen frihetsberövats i anledning av att han utövat våld mot henne.s. 594