Stycket

1.De senaste decennierna har det i praxis skett en utveckling som inneburit att fler förhållanden än tidigare anses utgöra jäv, och idag läggs ett stort fokus på allmänhetens förtroende för rättskipningen. Den största utvecklingen i fråga om jäv hänför sig till praxis kring generalklausulen i 4 kap. 13 § 10 p. RB. Även om 4 kap. 13 § 10 p. RB endast nämner opartiskhet som jävsgrund, inverkar artikel 6.1 EKMR på så sätt att kravet utvidgas till att domaren även ska vara oavhängig. Vad gäller kravet i 4 kap. 13 § 10 p. RB på en omständighet som ska vara ägnad att rubba förtroendet för domarens opartiskhet, finns i artikel 6.1 EKMR ett motsvarande krav på att det för en objektiv iakttagare inte får finnas några legitima tvivel beträffande domstolens opartiskhet och oberoende. Ordalydelsen av 4 kap. 13 § 10 p. RB är alltså missvisande i förhållande till bestämmelsens reella innebörd, som alltså är vidare än vad som framgår vid en genomläsning, och detta på grund av artikel 6.1 EKMR. Det kan även tilläggas att Europadomstolen i stor utsträckning har tolkat artikel 6.1 och kravet på opartiskhet respektive oberoende utifrån maximen ”justice must not only be done, it must also be seen to be done”. Följaktligen utgör en fiktiv, objektiv iakttagare måttstock för jävsbedömningen enligt artikel 6.1 EKMR. 3.1 Jäv vid motstående myndighetsintresse, lojalitet mot arbetsgivare och yrkesrollen som sådan I NJA 2014 s. 482 ansågs en adjungerad ledamot i hovrätten vara jävig att handlägga ett brottmål på grund av att vederbörande hade en anställning som åklagare vid Åklagarmyndigheten, även om hen var tjänstledig för att tjänstgöra i hovrätten. En av parterna i målet var en åklagare som var knuten till en annan åklagarkammare än den vid vilken den adjungerade ledamoten var verksam i. HD anförde att en tilltalads uppfattning att en tjänstledig åklagare som var ledamot av rätten företrädde ett motstående myndighetsintresse eller en tilltalads misstanke att den adjungerade ledamoten hyste lojalitet mot sin ordinarie arbetsgivare och mot yrkesrollen som sådan, och därmed inte var helt fristående från omständigheten att vederbörande skulle återgå i tjänsten som åklagare, utgjorde en omständighet som objektivt sett var ägnad att rubba förtroendet för domarens opartiskhet.s. 370