1.EU-domstolens avgöranden den 3 juni 2021 i saken ZN v. Generalno konsulstvo (mål C-280/20), den 21 september 2021 i saken Nemzeti v. NW (mål C-30/21), den 6 oktober 2021 i saken Skarb panstwa v. TOTO (mål C-581/20) och den 22 december 2022 i saken Eurelec v. Ministre de l’économie (mål C-98/22), samtliga beskrivna i avsnitt 9 ovan, är relevanta även för tillämpligheten av Bryssel Ia-förordningens regler om erkännande och verkställighet.s. 289
2.I EU-domstolens dom den 9 september 2021 i två förenade mål rörande Toplofikatsia Sofia (mål C-208/20 och 256/20) slogs fast att Bryssel Ia-förordningens artikel 5(1), enligt vilken talan mot den som har hemvist i en medlemsstat får väckas i en annan medlemsstat endast med stöd i förordningen, varken hindrar att ett betalningsföreläggande blir verkställbart eller innebär att föreläggandet ska ogiltigförklaras.s. 289
3.EU-domstolens dom den 7 april 2022 i saken J v. H Limited (mål C-568/20) handlar om verkställbarhet i Österrike enligt artikel 39 Bryssel Ia-förordningen av ett engelskt beslut om betalningsskyldighet, vilket hade utfärdats på grundval av två jordanska domar. Frågan var om det engelska avgörandet var en ”dom” enligt definitionen i förordningens artikel 2(a). Frågan besvarades jakande, under förutsättning att beslutet föregåtts av kontradiktoriskt förfarande i ursprungsmedlemsstaten (England) och förklarats verkställbart där. EUdomstolen la dock till att detta inte fråntar gäldenären rätten att motsätta sig verkställigheten med åberopande av ordre public-förbehållet i artikel 45, såsom när han lyckas visa att det har varit omöjligt för honom att i ursprungsmedlemsstaten bestrida de yrkanden som legat till grund för de jordanska domarna. — Det är viktigt att understryka skillnaden mellan ett rent exekvaturbeslut varigenom de jordanska domarna skulle ha blivit verkställbara i sig (ett sådant exekvaturbeslut omfattas inte av Bryssel Ia-förordningen, se EG-domstolens dom Owens Bank, C-129/92) och ett processrättsligt självständigt nytt engelskt avgörande där de jordanska domarna endast tagits in i domskälen.s. 290
4.Högsta domstolens beslut NJA 2021 s. 850 handlar om främmande statsorgans (Kazakstans nationalbanks) immunitet mot verkställighet av en skiljedom. HD noterade att dylik immunitet går längre än immunitet mot domsrätt, eftersom den är mer ingripande mot den främmande statens suveränitet. Sverige har ratificerat FN-konventionen på detta område och inkorporerat den i svensk rätt genom lagen (2009:1514), men varken konventionen eller lagen har trätt i kraft. Konventionen kan enligt HD trots detta vara av betydelse i den mån den belyser innehållet i internationell sedvanerätt. En närmare folkrättslig analys av domstolens resonemang ryms inte inom denna rättsfallsöversikt. Det räcker att nämna att den utmätta egendomen inte ansågs ha ett klart samband med nationalbankens centrala penningpolitiska funktion, utan utgjorde en vanlig långsiktig kapitalförvaltning avsedd att bevara och öka den kazakiska statens förmögenhet utan tydlig koppling till ändamål av höghetskaraktär. Immunitetsinvändningen underkändes därför. — Avgörandet kommenteras närmare av Yllli Dautai i JT 2021-22 s. 975-991.s. 290
5.EU-domstolens Stora kammare avgjorde den 20 juni 2022 saken London Steam-Ship Owners v. Spanien (mål C-700/20) avseende tolkning av artikel 34(3) Bryssel I-förordningen nr 44/2001 (motsvarande artikel 45(1)(c) Bryssel Ia-förordningen), enligt vilken en i annan medlemsstat meddelad dom inte ska erkännas och verkställas om den är oförenlig med en dom meddelad i en tvist mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande. Målet rörde spanska statens krav på en engelsk försäkringsgivare med anledning av en fartygsförlisning. Efter att Spanien väckt talan i spansk domstol inledde försäkringsgivaren ett skiljeförfarande i London i syfte att fastställa att Spanien var skyldigt att framställa sina yrkanden inom ramen för detta skiljeförfarande. Skiljedomstolen fann att så var fallet, varpå engelsk domstol meddelade en dom med samma lydelse som skiljedomen. Spansk domstol ansåg däremot försäkringsgivaren betalningsskyldig och Spanien ansökte hos engelsk domstol om verkställighet av denna dom i enlighet med Bryssel I-förordningen (det bör noteras att övergångsreglerna gjorde att varken Bryssel Ia-förordningen eller brexit var aktuella). Detta gav upphov till frågan om huruvida den engelska dom som återgav ordalydelsen i en skiljedom utgjorde en dom i den mening som avses i artikel 34(3) och därför utgjorde hinder för erkännande av den spanska domen. EU-domstolen noterade att en dom som återger en skiljedom visserligen på grund av undantaget i artikel 1(2)(d) inte omfattas av det ömsesidiga erkännandet, men kan ändå utgöra en dom i den mening som avses i artikel 34(3). Detta gäller dock inte om den aktuella skiljedomen antagits under omständigheter som inte skulle ha gjort det möjligt att meddela ett likvärdigt engelskt domstolsavgörande, särskilt på grund av skiljeklausulens relativa verkan och litispendens (vid tiden för skiljeförfarandets inledande pågick redan den spanska domstolsprocessen). Den aktuella engelska domen utgjorde således inte något hinder för verkställighet av den spanska domen och den spanska domen kunde inte heller vägras verkställighet med motiveringen att åsidosättande av den engelska domen skulle strida mot grunderna för den engelska rättsordningen (ordre public).s. 290
6.I detta sammanhang bör mycket kort nämnas också Europeiska människorättsdomstolens dom den 20 oktober 2022 i saken Dolenc v. Slovenia (application no. 20256/20) där slovenska domstolar fanns ha brutit mot europeiska människorättskonventionens artikel 6(1) genom att erkänna en israelisk skadeståndsdom utan att vederbörligen förvisa sig om (duly satisfy themselves) att klaganden i den israeliska processen fått en rättvis rättegång (fair hearing) i fråga om rätten att presentera sin bevisning. — Domstolen synes ställa samma krav på rättvis rättegång på den stat där domen ska erkännas och domens ursprungsland (att sistnämnda land i detta fall inte var bundet av konventionen torde inte ha varit relevant).s. 291