Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2021–20223 hänvisningar
- Högsta domstolens beslut NJA 2021 s. 850 handlar om främmande statsorgans (Kazakstans nationalbanks) immunitet mot verkställighet av en skiljedom. HD noterade att dylik immunitet går längre än immunitet mot domsrätt, eftersom den är mer ingripande mot den främmande statens suveränitet. Sverige har ratificerat FN-konventionen på detta område och inkorporerat den i svensk rätt genom lagen (2009:1514), men varken konventionen eller lagen har trätt i kraft. Konventionen kan enligt HD trots detta vara av betydelse i den mån den belyser innehållet i internationell sedvanerätt. En närmare folkrättslig analys av domstolens resonemang ryms inte inom denna rättsfallsöversikt. Det räcker att nämna att den utmätta egendomen inte ansågs ha ett klart samband med nationalbankens centrala penningpolitiska funktion, utan utgjorde en vanlig långsiktig kapitalförvaltning avsedd att bevara och öka den kazakiska statens förmögenhet utan tydlig koppling till ändamål av höghetskaraktär. Immunitetsinvändningen underkändes därför. — Avgörandet kommenteras närmare av Yllli Dautai i JT 2021-22 s. 975-991.
- I EU-domstolens dom den 9 september 2021 i två förenade mål rörande Toplofikatsia Sofia (mål C-208/20 och 256/20) slogs fast att EU:s bevisupptagningsförordning nr 1206/2001 inte kan användas när domstolen i en medlemsstat vill inhämta information i en annan medlemsstat om adressen till en person som ska delges ett domstolsavgörande. Inhämtande av sådan information kan enligt domstolen inte likställas med att ”ta upp bevis” i den mening som avses i förordningens artikel 1(1)(a).
- RH 2021:30 2 RH 2021:32 11 RH 2021:46 11 RH 2022:10 13 RH 2022:12 2, 6