Var PwC:s råd oaktsamt?

1.HD landar i slutsatsen att PwC:s råd att inskrivningsmyndigheten skulle bevilja uppskov med betalning av stämpelskatten var oaktsamt och att den skada som oaktsamheten resulterat i motsvarade utgiften för stämpelskatten. Rättsläget i fråga om uppskov med stämpelskatt, koncerntillhörighetskravet HD analyserar koncernbegreppet i 32 a § stämpelskattelagen lite mer ingående och därmed frågan huruvida inskrivningsmyndigheten och tingsrätten tillämpade bestämmelsen på ett korrekt sätt när beslutet att inte medge uppskov med betalningen av stämpelskatten meddelades. Slutsatsen, efter en genomgång av bestämmelsen, blev att koncernbegreppet i nämnda regel är detsamma som i (bl.a.) 1 kap. 11 § aktiebolagslagen. Om två juridiska personer ingår i samma koncern enligt aktiebolagslagens koncernbegrepp är koncernvillkoret i 32 a § stämpelskattelagen uppfyllt. Det krävs att moderföretaget är ett svenskt aktiebolag men det finns inget krav på dotterföretagets associationsrättsliga hemvist. Dotterföretaget kan således vara ett aktiebolag, men det kan vara vilken typ av juridisk person som helst. Specifikt anger HD att det inte spelar någon roll om den juridiska personen är reglerad i särskild lagstiftning, t.ex. bostadsrättslagen. En sådan reglering saknar betydelse för frågan om företaget utgör ett dotterföretag i aktiebolagslagens mening.s. 156

2.Visserligen, säger HD, är det ovanligt att en bostadsrättsförening ingår i en koncern med ett svenskt aktiebolag som moderföretag. Men om en bostadsrättsförening endast har tre medlemmar som äger tre olika lägenheter och medlemmarna är moderbolag eller dotterföretag i en koncern där moderföretaget är ett aktiebolag är koncernkriteriet uppfyllt. I det aktuella fallet utgjorde, som HD uttrycker det, ”föreningen … därmed dotterföretag i den mening som avses i aktiebolagslagen”. Var PwC:s råd felaktigt? Resonemanget leder till HD:s slutsats att C.J. ”därför … i och för sig [hade] goda skäl för sitt antagande att inskrivningsmyndigheten skulle bevilja uppskov med stämpelskatten”. I själva verket kunde väl HD ha gått ett steg längre och sagt att PwC:s råd till Hemåt att inskrivningsmyndigheten skulle (eller i vart fall borde) bevilja uppskov med stämpelskatten var materiellt sett korrekt. Inskrivningsmyndighetens och tingsrättens beslut att inte bevilja uppskov var helt enkelt felaktiga.s. 157

3.Även om man gräver vidare i de uppslag som inskrivningsmyndigheten refererar till och i rättsfallet NJA 2009 s. 272 II, som tingsrätten uppmärksammar vid överprövningen av beslutet, kan man knappast komma till någon annan slutsats. Uttalandena i de angivna lagförarbetena handlar uteslutande om frågan om koncernreglerna i lagen om ekonomiska föreningar ska gälla för bostadsrättsföreningar. Den frågan saknar betydelse för den aktuella frågan om uppskov med betalning av stämpelskatten. Frågan i Svea hovrätts beslut från 2009 handlar om en situation där en bostadsrättsförening förvärvade en fastighet från en ekonomisk förening som den ägde samtliga andelar i, dvs. frågan var om uppskov med betalning av stämpelskatt kunde beviljas när en bostadsrättsförening var moderföretag i en koncernliknande konstellation. Även den frågan saknar betydelse i sammanhanget. Frågan i rättsfallet NJA 2009 s. 272 II handlade om kravet på intyg vid transportköp enligt 7 § stämpelskattelagen när en bostadsrättsförening förvärvat en fastighet från ett aktiebolag. HD:s uttalanden i det rättsfallet tangerar inte ens den aktuella frågan. Inte heller kan man finna något uttalande obiter dictum rörande koncernfrågan i det aktuella rättsfallet.s. 158

4.Slutsatsen är således att C.J. i materiellt hänseende hade rätt när han förmedlade budskapet att bestämmelsen i 32 a § stämpelskattelagen innebär att inskrivningsmyndigheten skulle bevilja uppskov med betalningen av stämpelskatten. Han ägnade visserligen frågan om koncerntillhörighet mycket liten uppmärksamhet och han gjorde inte några andra överväganden i frågan än att konstatera att moderbolaget i Hemåt-koncernen var moderbolag även till bostadsrättsföreningen, men om han hade genomfört en ordentlig undersökning av gällande rätt hade han, om han dragit korrekta slutsatser av analysmaterialet, kommit till samma slutsats som han gjorde (och som HD gjorde) när han bara översiktligt funderade över aktiebolagslagens koncernregler.s. 158

5.C.J.:s råd att inskrivningsmyndigheten enligt gällande rätt skulle bevilja uppskov med betalningen av stämpelskatten enligt 32 a § stämpelskattelagen var således materiellt sett korrekt. Varför var C.J. ändå oaktsam? Det fanns skäl, säger HD, för C.J. att närmare undersöka hur inskrivningsmyndigheten brukade bedöma frågan om uppskov i situationer där en bostadsrättsförening är överlåtare eller förvärvare från ett bolag i samma koncern. Det gällde särskilt som Hemåt fäste stor vikt vid att några negativa skattekonsekvenser inte fick uppstå i samband med den tilltänkta transaktionen.s. 159

6.Vid genomgången av rättsläget framhåller HD särskilt att aktsamhetsbedömningen vid rådgivning avseende rättsliga frågeställningar ska riktas in mot den metod rådgivaren använder och att prövningen ska ta sikte på frågan om rådgivaren varit tillräckligt omsorgsfull i sin genomgång och analys av rättsläget. HD säger också att det avgörande är om rådgivaren grundat sina bedömningar på en fackmässig undersökning av rättsläget. Detta leder närmast tanken till att det som ligger C.J. till last är att han inte gjorde de undersökningar som han borde ha gjort. Men det kan knappast handla om C.J.:s undersökningar av rättsläget som sådant. I den delen hade han tydligen rätt och då kan det knappast läggas honom till last att han inte fördjupade sina undersökningar av koncernbegreppet i 32 a § stämpelskattelagen.s. 159

7.C.J. borde, säger HD, ha läst vad hovrätten sa i rättsfallet NJA 2009 s. 272 II och vad Svea hovrätt redovisade för uppfattning i det nämnda hovrättsavgörandet, även om de båda målen handlade om andra situationer än den aktuella, och dragit slutsatsen att det fanns en risk för att inskrivningsmyndigheten (och tingsrätten) skulle komma fram till att uppskov inte kunde beviljas. Han kunde t.ex. ha tagit kontakt med Lantmäteriet och frågat. Det handlar således om frågan hur inskrivningsmyndigheten och tingsrätten skulle tillämpa den aktuella bestämmelsen och inte om frågan vad bestämmelsen i sig innebär.s. 159

8.Det är väl inte säkert att C.J. hade fått besked om inskrivningsmyndighetens tillämpning av uppskovsregeln när en bostadsrättsförening är överlåtare om han hade frågat, men redan en förmedlad osäkerhet från myndighetens sida hade såklart kunnat sätta honom på spåret. Hade C.J. dessutom tittat i Lantmäteriets Handbok Fastighetsinskrivning, som finns tillgänglig på Lantmäteriets hemsida, hade han hittat följande uttalande rörande tillämpningen av 32 a § stämpelskattelagen: ”Exempel på situationer när uppskov inte ska medges är när en bostadsrättsförening är överlåtare eller förvärvare eftersom dessa inte kan ingå i koncern.” Även om det således är ett felaktigt uttalande om gällande rätt hade C.J. haft skäl att med det som bakgrund förklara för Hemåt att det rådde osäkerhet i frågan om uppskov skulle meddelas.s. 159

9.HD säger att det var ”underlåtenheten att ge Hemåt den information om rättsläget och om hur detta hade bedömts i praxis som Hemåt hade anledning att förvänta sig” som utgjorde det oaktsamma i rådgivningen. C.J., som inte ägnade sig åt att inhämta information eller analysera situationen, kände sig ändå i viss mån osäker i fråga om uppskov skulle medges men han förmedlade inte den osäkerheten till Hemåt.s. 160

10.C.J. förmedlade således en korrekt bild av rättsläget i materiell mening, låt vara att hans analys inte var särskilt omfattande eller djupgående; i själva verket sköt han från höften i uppskovsfrågan. Men den oaktsamhet C.J. får anses ha gjort sig skyldig till i den delen kan knappast påverka frågan om hans ansvar för den uppkomna skadan. Det finns inget samband med den oaktsamheten och skadan. Hans underlåtenhet att genomföra en grundlig undersökning av gällande rätt ledde till en korrekt uppfattning om rättsläget och hans besked att uppskov skulle meddelas stämde överens med innehållet i den tillämpliga rättsregeln.s. 160

11.Men han borde ha upplyst uppdragsgivaren om risken för att myndigheten och domstolen skulle göra fel. Det är nog så man måste läsa HD:s skrivning om ”hur [rättsläget] hade bedömts i praxis”. Det här handlar således om det man i rådgivarbranschen ibland (och onödigt nedsättande) brukar kalla ”rådmansrisken”. En klok rådgivare som är ombud i en tvist framhåller för klienten att det finns en risk för att en domstol inte kommer att döma på det sättet rådgivaren förutskickar även om den rättsliga analysen framstår som oklanderlig. Att ett ombud ger den signalen till sin klient, kanske i samband med att ombudet på något sätt hintar om sannolikheten för att nå framgång i tvisten, är en klok åtgärd inte bara för att möjligheten att helt överblicka tvistens omfattning och inriktning inte är för handen förrän motpartens inställning är känd i alla detaljer.s. 160

12.Det förelåg visserligen tecken som kunde tyda på att det fanns en risk för att inskrivningsmyndigheten skulle tillämpa en rättsregel på ett felaktigt sätt — framför allt innehållet i Handboken pekar i den riktningen. Men det framstår ändå som anmärkningsvärt att ett materiellt sett korrekt uttalande om gällande rätt leder till ersättningsskyldighet när myndigheten tillämpar reglerna fel. Men det är uppenbarligen så man måste läsa HD:s dom. Det betyder, och det är nog det nydanande i det här rättsfallet när det gäller aktsamhetsbedömningen, att det HD har uttalat i olika sammanhang om den ”pedagogiska plikten”, i det aktuella rättsfallet beskrivet som att rådgivaren är skyldig att presentera rättsläget ”på ett rättvisande sätt, med välgrundade påpekanden om eventuella osäkerheter”, ska läsas som att osäkerheten inte bara har med frågan om osäkerheten i rättsläget att göra utan även med frågan om risken för att en domstol eller en myndighet kan komma att tillämpa en i och för sig klar rättsregel på ett felaktigt sätt utan möjlighet för klienten att få rätt i högre instans.s. 160

13.Man kan fundera på hur detta kommer att påverka advokaters och andra juridiska rådgivares presentationer av rättsläget och rekommendationer när det gäller klientens agerande i en given situation framöver.s. 161