Citat i kontext

Stycket

1.1.1 Tvisten i korthet Genom avgörandet i NJA 2021 s. 1093 fick det s.k. Braathensmålet sitt avslut i Högsta domstolen (HD). Målet inleddes 2017 genom att Diskrimineringsombudsmannen (DO) för en flygpassagerares räkning väckte talan mot flygbolaget Braathens med yrkande om ersättning med 10 000 kr. Som grund åberopades att en extra säkerhetskontroll av passageraren vid en flygning 2015 konstituerade ett missgynnade hänförligt till utseende och etnisk tillhörighet som berättigar till diskrimineringsersättning enligt diskrimineringslagen. Svaranden medgav betalning av det yrkade beloppet men förnekade att diskriminering skett och förklarade att den medgivna betalningen var att betrakta som ”goodwillersättning”. Detta föranledde DO att också framställa yrkanden om fastställelse, i första hand av att flygbolaget ”i och för sig är skyldigt att betala diskrimineringsersättning” till passageraren för den kränkning denne utsatts för och i andra hand av att flygbolaget ”utsatt [passageraren] för diskriminering”. DO begärde också att rätten skulle inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen (EUD) beträffande rätten till en materiell prövning då svaranden medger betalning men inte vitsordar att diskriminering skett. 1.2 Domstolarnas avgöranden Stockholms tingsrätt biföll p.g.a. medgivandet fullgörelseyrkandet utan prövning i sak samt avvisade fastställelseyrkandena eftersom förutsättningarna i RB 13:2 inte ansågs uppfyllda. Tingsrätten ansåg också att det saknades skäl att inhämta förhandsavgörande från EUD. Svea hovrätt gjorde motsvarande bedömningar och avvisade DO:s överklagande såvitt avsåg det bifallna fullgörelseyrkandet samt avslog överklagandet avseende tingsrättens beslut att inte tillåta fastställelseyrkandena och att inte inhämta förhandsavgörande. HD beviljade prövningstillstånd och beslutade att inhämta förhandsavgörande från EUD i frågan om kraven i artikel 15 i Likabehandlingsdirektivet medför att en domstol där den utsatte yrkar diskrimineringsersättning alltid ska pröva om diskriminering har skett oavsett om den som anklagas för diskriminering har eller inte har vitsordat att diskriminering har skett, om detta begärs av den utsatte.s. 941