Se ”Saras pengar” NJA 2009 s. 500. Avgörandet ger stöd för att om de åtkomna medlen ingår i en avgränsad del av gärningsmannens egna medel skall de anses vara identifierbara. Detsamma gäller om hos gärningsmannen mycket kort tid efter gärningen påträffas kontanter av samma slag (i form av sedlar eller mynt respektive e-kontanter) som de åtkomna.
Hänvisas från p. 9 (s. 924)
9.När det gäller kontanter åtkomna genom brott finns det i praxis stöd för en viss lättnad i fråga om kravet på bestående identifierbarhet för sakrättslig identitet. Skyddsintresse bakom den ordningen talar för att den som har frånhänts kontanter genom brott inte skall behöva vika sig för i en mottagare i ond tro, vilket bestämmelsen ger uttryck för. Frågan huruvida mottagaren har fått betalt med i rättslig mening samma kontanter som frånhänts den konkurrerande pretendenten ägnar sig knappast för lagstiftning. 11.7 Utmätning av kontanter Enligt UB 4:18 presumeras en utmätningsgäldenär vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning. F-kontanter behandlas som lös egendom men så enligt praxis inte kontopengar. Hur e-kontanter skulle vara att bedöma enligt det rådande rättsläget framstår inte som säkert. För att undvika den osäkerheten bör rättsläget klarläggas. I samband med det bör också regleringen utföras så att kontopengar likställs med kontanter. Det kan exempelvis ske så att UB 4:18 1 st. får följande lydelse: Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som gäldenären har i sin besittning, om det inte framgår att egendomen tillhör någon annan. Detsamma gäller e-kontanter som gäldenären disponerar över samt medel på gäldenärens bankkonton. I sammanhanget kan också bestämmelsen i UB 6:2 1 st. behöva anpassas. Frågan hur man bör se på kontomedel av annat slag — såsom medel på skattekonto — lämnas här därhän. 11.8 Möjliga ytterligare bestämmelser Man kan tänka sig att reglera också vissa andra frågor, såsom exempelvis en betalares stoppningsrätt, men i ljuset av att betalningsrättsliga frågor knutna till kontanthantering (andra än de föregående) tämligen problemfritt har hanterats av domstolarna under alla tider och i betraktande av utgångspunkten att vad som gäller för f-kontanter också skall (mutatis mutandis) gälla för e-kontanter, så är det svårt att se något egentligt behov av att i lag reglera andra frågor än dem som har behandlats i det föregående.s. 924