11 · En lag om lagliga betalningsmedel

1.11.1 Lagen bör omfatta också f-kontanter Med utgångspunkten att själva systemet med e-kontanter och e-plånböcker i allt väsentligt regleras på annat sätt än i lag, så bör enligt min mening eftersträvas en mycket kortfattad och pregnant lag som tar sikte på de civilrättsliga förutsättningarna för och verkningarna av dispositioner med e-kontanter.s. 920

2.I betraktande av att e-kontanter och f-kontanter skall fungera på likartat sätt samt att vad som i angivna hänseenden gäller för f-kontanter inte är lagreglerat, så bör en sådan lag omfatta båda slagen av kontanter. 11.2 Lagen bör inledas med en portalbestämmelse Det kan vara lämpligt att inleda lagen med en bakgrundsbeskrivning, som skulle kunna begränsa sig till följande: 1 § Lagliga betalningsmedel (kontanter) får enligt 9 kap. 14 § regeringsformen ges ut bara av Riksbanken. Kontanter kan enligt 4 kap. 1 § riksbankslagen vara fysiska i form av sedlar och mynt eller dematerialiserade i form av e-kontanter. Det finns knappast behov av någon närmare definition av kontanter. Däremot kan det sättas i fråga om det inte finns anledning att närmare klargöra vad som menas med e-kontanter. Det får övervägas. Detsamma gäller e-kontanternas koppling till e-plånboken. Jag föreställer mig dock att medan e-kontanterna som sådana (dvs. en elektronisk representationsform för representationsföremålet pengar i mening av köpkraft) kommer att bestå principiellt oförändrade — såväl rättsligt som praktiskt — under överskådlig tid, så kommer själva handhavandet att utvecklas i takt med tekniken, såväl när det gäller förfiningen av e-plånboken som i fråga om sekundära handhavarinstrument. Det förfaller därför motiverat att undvika en detaljerad lagreglering som kan komma att överspelas av teknikutvecklingen (eller rent av hindra ett effektivt utnyttjande av teknikens landvinningar). 11.3 Innehavarens dispositionsrätt Den första materiella bestämmelsen bör ta sikte på innehavarens dispositionsrätt (jfr KontoL 6:1). En möjlig lydelse skulle kunna vara denna: 2 § Den som har sedlar och mynt i sin besittning kan, med den begränsning som följer av 5 §, disponera rättsligt över dem. Detsamma gäller den som har den faktiska förfogandemöjligheten över e-kontanter. Utgångspunkten är att e-kontanter är kopplade till en e-plånbok som det primära handhavarinstrumentet. En e-plånbok är då ett personligt ”förvaringsställe” för e-kontanter. Men eftersom dels en e-plånbok inte kan antas vara något statiskt instrument för handhavande av den enskildes hantering av e-kontanter, dels andra handhavarinstrument lär aktualiseras, så bör en lagreglering var neutral i frågan om handhavarinstrument.s. 920

3.Skälet till att det i första meningen talas om disposition och inte förfogande är främst att tydliggöra att det kan röra sig om rättsliga åtgärder av vitt skilda slag. Den faktiska förfogandemöjligheten, som i fråga om f-kontanter (sedlar och mynt) följer av besittningen, styr den rättsliga dispositionsrätten. Eftersom e-kontanter inte kan besittas i fysisk mening talas det i andra meningen om den faktiska förfogandemöjligheten.s. 921

4.Skrivningen skiljer sig i några hänseenden från den i KontoL 6:1. Det första är att det rakt på sak skrivs att innehavaren har rätt att disponera rättsligt över kontanterna medan det i KontoL sägs att den som har antecknats som ägare skall anses ha rätt att förfoga över aktierna. Skillnaden kan beskrivas så att det i fråga om kontanter handlar om en tvingande presumtion medan det beträffande aktier rör sig om en motbevisbar presumtion. Förklaringen till den ”mjukare” skrivningen i KontoL torde vara att det kan finnas andra pretendenter på de registrerade aktierna som på olika grunder har bättre rätt till dem än den som har registrerats som ägare. När det gäller kontanter bör den ohotade dispositionsrätten vara så vittomfattande som möjligt för att säkerställa en trygg omsättning. En godtroende betalningsmottagare bör därför ha att vika för en konkurrerande pretendent endast när det i lagen föreskrivs ett uttryckligt undantag från den tvingande presumtionen i stället för genom en motbevisbar presumtion som öppnar för olika slags konkurrerande anspråk. Ett sådant undantag upptas i 5 §.s. 922

5.En annan skillnad i förhållande till KontoL är att dispositionsrätten enligt KontoL kan begränsas genom själva kontokonstruktionen. Vid en pantförskrivning kvarstår pantsättaren som registrerad ägare men med ett tillägg som begränsar ägarens förfogandemöjlighet och med det säkerställer borgenärsskydd för panthavaren. När det gäller ekontanter bör däremot utgångspunkten vara att möjligheten att disponera över dessa är lika lite begränsad som möjligheten att disponera över f-kontanter. Rådighetsavskärande till säkerställande av en pantförskrivning förutsätter en medelsöverföring på samma sätt som borgenärsskydd för en betalningsmottagare förutsätter det. 11.4 Rådighetsavskärande som förutsättning för rättsligt verksam disposition I KontoL 6:3 finns det en bestämmelse om dubbelöverlåtelse. Flera dispositioner avseende f-kontanter är veterligen inget praktiskt problem men skulle kunna inträffa om exempelvis en viss sedelbunt pantförskrevs två gånger. När det gäller kontanter (oavsett form) synes situationen enklast hanteras genom att helt enkelt förhindra att det uppkommer en konkurrenssituation. Så skulle kunna ske genom följande bestämmelse: 3 § En disposition över kontanter belastar dessa först när innehavaren inte längre kan disponera över dem på det sätt som sägs i 2 §, om något annat inte följer av lag. Bestämmelsen innebär att en disposition som inte åtföljs av ett rådighetsavskärande inte kommer att beröra de ifrågavarande kontanterna. Det gäller såväl e-kontanter som f-kontanter. Med det stärks kontanternas omsättningsbarhet, låt vara att det knappast blir en märkbar skillnad i förhållande till vad som i dag gäller för sedlar och mynt.s. 922

6.Undantaget för vad som följer av annan lag har sin främsta grund i att bestämmelsen inte kan hindra ett verksamt avskiljande enligt RedL. Ett verksamt avskiljande enligt den lagen förutsätter inte bara ett faktiskt åtskiljande utan också en avsikt att åstadkomma ett verksamt avskiljande, vilket sammantaget måste anses vara en rättslig disposition.s. 923

7.Att dispositionen inte belastar kontanterna betyder att de s.a.s. inte häftar för denna. Det innebär inte att dispositionen behöver vara rättsligt overksam. Om innehavaren pantförskriver vissa kontanter — såsom en sedelbunt eller alla kontanter i en e-plånbok — är inte pantförskrivningsavtalet ogiltigt, det kan bara inte genomdrivas in species (dvs. med avseende på de angivna kontanterna). 11.5 Rådighetsavskärande som förutsättning för borgenärsskydd I KontoL 6:2 finns det en bestämmelse om förvärvarens borgenärsskydd. En motsvarande bestämmelse beträffande kontanter skulle kunna formuleras enligt följande: 4 § Efter en enligt 3 § rättsligt verksam disposition får kontanterna inte tas i anspråk av betalarens borgenärer, om något annat inte följer av lag. Bestämmelsen bygger på den grundläggande sakrättsliga principen att borgenärsskydd förutsätter ett rådighetsavskärande.s. 923

8.Undantaget för vad som följer av annan lag har sin främsta grund i de konkursrättsliga reglerna om återvinning. 11.6 Kontanter åtkomna genom brott Det står klart att ett emottagande av kontanter bör vara förenat med ett långt- och vittgående omsättningsskydd för att kontanternas funktionalitet (omsättningsbarheten) skall upprätthållas. Någonstans finns det emellertid en brytpunkt där det inte framstår som befogat att skydda en betalningsmottagare mot ett konkurrerande anspråk från en drabbad tredje man. Möjligen skulle den brytpunkten kunna förläggas efter vad som följer av en bestämmelse med följande lydelse: 5 § Den dispositionsrätt som anges i 2 § gäller inte för kontanter som har frånhänts tidigare innehavare genom brott. En mottagare som vid mottagandet inte kände till och heller inte borde känna till den brottsliga åtkomsten får dock behålla medlen. Av bestämmelsen sammantaget med regleringen i övrigt följer att det förhållandet att en betalning har skett med kontanter som betalaren har åtkommit genom ett civilrättsligt ogiltigt fång inte slår igenom mot betalningsmottagaren oberoende av dennes onda tro. Det avviker från vad som torde vara fallet enligt gällande rätt. Frågan har dock inte så stor praktisk betydelse, eftersom medlen i allmänhet genom sammanblandning hos betalaren har förlorat sin sakrättsliga identitet med verkan att någon vindikationsrätt hos betalningsmottagaren inte aktualiseras.s. 924

9.När det gäller kontanter åtkomna genom brott finns det i praxis stöd för en viss lättnad i fråga om kravet på bestående identifierbarhet för sakrättslig identitet. Skyddsintresse bakom den ordningen talar för att den som har frånhänts kontanter genom brott inte skall behöva vika sig för i en mottagare i ond tro, vilket bestämmelsen ger uttryck för. Frågan huruvida mottagaren har fått betalt med i rättslig mening samma kontanter som frånhänts den konkurrerande pretendenten ägnar sig knappast för lagstiftning. 11.7 Utmätning av kontanter Enligt UB 4:18 presumeras en utmätningsgäldenär vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning. F-kontanter behandlas som lös egendom men så enligt praxis inte kontopengar. Hur e-kontanter skulle vara att bedöma enligt det rådande rättsläget framstår inte som säkert. För att undvika den osäkerheten bör rättsläget klarläggas. I samband med det bör också regleringen utföras så att kontopengar likställs med kontanter. Det kan exempelvis ske så att UB 4:18 1 st. får följande lydelse: Gäldenären anses vara ägare till lös egendom som gäldenären har i sin besittning, om det inte framgår att egendomen tillhör någon annan. Detsamma gäller e-kontanter som gäldenären disponerar över samt medel på gäldenärens bankkonton. I sammanhanget kan också bestämmelsen i UB 6:2 1 st. behöva anpassas. Frågan hur man bör se på kontomedel av annat slag — såsom medel på skattekonto — lämnas här därhän. 11.8 Möjliga ytterligare bestämmelser Man kan tänka sig att reglera också vissa andra frågor, såsom exempelvis en betalares stoppningsrätt, men i ljuset av att betalningsrättsliga frågor knutna till kontanthantering (andra än de föregående) tämligen problemfritt har hanterats av domstolarna under alla tider och i betraktande av utgångspunkten att vad som gäller för f-kontanter också skall (mutatis mutandis) gälla för e-kontanter, så är det svårt att se något egentligt behov av att i lag reglera andra frågor än dem som har behandlats i det föregående.s. 924