S.O. Johansson, Varuförsäkringsrätt (2004) s. 425. 1 5 Det är naturligtvis möjligt att båda försäkringsgivarna har utgivit ersättning för att inte någon av försäkringarna ensamt täcker den försäkrade skadan, men att dubbelförsäkring trots detta föreligger. Även i detta fall gäller de principer som redovisas i förevarande avsnitt, även om hänsyn måste tas till det belopp som försäkringsgivare 2 redan erlagt. 16 NJA II 1927, Nr 11:1 Lag om försäkringsavtal, på sid. 426; NJA 2019 s 788 p. 9. 17 Prop. 2003/04:150 sid. 442. 1 8 J. Hellner, Försäkringsrätt (2 uppl. 1965) s. 258. 19 Trots att HD föreskriver att försäkringsgivarna ska dela på ansvarigheten gör domstolen bedömningen att reglerna om dubbelförsäkring inte ska tillämpas. Slutsatsen dras med motiveringen att ”summan av ansvarighetsbeloppen icke [överstiger] den ersättning som härutinnan tillkommer försäkringshavaren”. Med ansvarighetsbeloppen avses ju emellertid inte det belopp som försäkringsgivaren ska erlägga efter att fördelning har skett, utan det belopp som försäkringsgivaren hade haft att erlägga om denne varit ensam försäkringsgivare. 20 H. Thal Jantzen och I.E. Simonsen, Transportforsikring (2001) s. 161; S.O. Johansson, Varuförsäkringsrätt (2004) s. 427; K. Annell, Dubbelförsäkring och subsidiär försäkring enligt FAL, Magisteruppsats Linköpings Universitet, 2006, (http:// www.forsakringsratt.se/fileadmin/Uppsatser/KarlAnnell.pdf) s. 14. 2 1 Huruvida försäkringsbeloppet täcker skadan i och för sig saknar betydelse för bestämmandet om underförsäkring föreligger vid en sakförsäkring, se B. Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt 4 uppl. (2019) s. 432. 22 J. Hellner, Försäkringsrätt (2 uppl. 1965) s. 256. Se även T-L Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 201, som menar att i norsk rätt påverkar underförsäkring inte värderingen av det belopp försäkringstagaren kan utkräva. 23 NJA II 1927, Nr 11:1 Lag om försäkringsavtal, på s. 423. 24 300 / 500 ger 0,6 vilket innebär att försäkringsgivare 2 ska svara med 0,6 av försäkringsgivare 1:s ansvar (312,50 x 0,6 = 187,50). 2 5 Om skadan hade varit 800 hade försäkringsgivare 1 haft att bidra med en andel om 800 / 1100 = 0,73 istället för 500 / 800 = 0,62. Iakttagelsen innebär att det för försäkringsgivare 1 kan löna sig att försöka begränsa det belopp avseende vilket man framställer regresskrav, t.ex. genom avgränsning av olika försäkringsmoment. 26 NJA II 1927, Nr 11:1 Lag om försäkringsavtal. Detsamma tycks vara fallet i Norge, se T-L- Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 201. 27 Se t.ex. P. Hult, Föreläsningar över Försäkringsavtalslagen, 1936, som anger att ett förbehåll enligt vilken en viss del av det försäkrade intresset hålls oförsäkrat (självrisk) ”är fullt giltiga” (s. 98), något som knappast anges i nutida litteratur. Se även E. Wängstre (red.), Privat Sakförsäkring, 2007, s. 49. 28 K. Annell, Dubbelförsäkring och subsidiär försäkring enligt FAL, Magisteruppsats vid Linköpings Universitet, 2006, s. 10–11. 29 S. O. Johansson, ”Ansvarigheten mellan försäkringsbolag vid dubbelförsäkring” i JT 2020–21 s. 718–726, på s. 722. 3 0 H-J. Bull, Forsikringsrett (2008) s. 465. 31 H. Thal Jantzen och I.E. Simonsen, Transportforsikring, 2001, s. 159. 32 700 / 2 = 350. 33 Försäkringsgivare 2 skulle ha haft att ersätta 700 – 300 = 400 om denne hade varit ensam försäkringsgivare. 3 4 Att syftet med regressrätten är att åstadkomma en rättvis och rimlig fördelning mellan försäkringsgivarna framgår av NJA II 1927, Nr 11:1 Lag om försäkringsavtal, på s. 425 f. och NJA 2019 s. 788 p. 12. 35 T-L Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 203–204. 36 P. Hult, Föreläsningar över Försäkringsavtalslagen, 1936, s. 159; B. Bengtsson, Försäkringsrätt, 2019, s. 23. 37 H-J. Bull, Forsikringrett (2008) s. 465. 38 H. Thal Jantzen och I.E. Simonsen, Transportforsikring (2001) s. 161; S.O. Johansson, Varuförsäkringsrätt (2004) s. 427; K. Annell, Dubbelförsäkring och subsidiär försäkring enligt FAL, Magisteruppsats Linköpings Universitet, 2006, (http:// www.forsakringsratt.se/fileadmin/Uppsatser/KarlAnnell.pdf) s. 14. 39 S. O. Johansson, Varuförsäkringsrätt (2004) s. 425. 4 0 Se dock T-L Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 201, där Wilhelmsen menar att en nedsättning av försäkringsersättningen inte bör påverka det belopp som försäkringstagaren sammanlagt har rätt till. I den mån försäkringstagaren inte har begärt ersättning ur båda försäkringarna måste dock ”skadan” baseras på det belopp som utbetalats av försäkringsgivare 1, just eftersom det rör sig om ett regresskrav. 41 (200 / 600) x 700 = 233 resp. (400 / 600) x 700 = 467. 42 (200 / 600) x 450 = 150 resp. (400 / 600) x 450 = 300. 4 3 Stockholms tingsrätts dom den 17 maj 2017 i mål nr T 16236-15 på s. 4–5. 4 4 2 363 846 kr (skadan om 2 613 846 kr med avdrag för självrisk om 250 000 kr) / 3 997 692 kr (summan av GLs ansvarsbelopp 2 363 846 kr och den andre försäkringsgivarens ansvarsbelopp om 1 363 846 kr) = 0,59. 45 T-L Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 201. 46 Man kan ju visserligen tänka sig en situation där försäkringen med den lägsta självrisken täcker ett lägre belopp än försäkringen med högre självrisk om avdrag har gjorts av försäkringsgivaren t.ex. för brister i uppfyllandet av upplysningsplikten. 4 7 S. O. Johansson, ”Ansvarigheten mellan försäkringsbolag vid dubbelförsäkring” i JT 2020–21 s. 718–726, på s. 722. 48 S. O. Johansson, ”Ansvarigheten mellan försäkringsbolag vid dubbelförsäkring” i JT 2020–21 sid. 718–726, på s. 724 med hänvisning till HD:s argumentation in NJA 2019 s. 788. 49 Om skadan överstiger den ena försäkringsgivarens ansvarsbelopp, men understiger summan av ansvarsbeloppen, kommer försäkringstagaren dock behöva vända sig till båda försäkringsgivarna för att få ut full ersättning.
Hänvisas från p. 2 (s. 790)
S.O. Johansson, Varuförsäkringsrätt (2004) s. 425. 1 5 Det är naturligtvis möjligt att båda försäkringsgivarna har utgivit ersättning för att inte någon av försäkringarna ensamt täcker den försäkrade skadan, men att dubbelförsäkring trots detta föreligger. Även i detta fall gäller de principer som redovisas i förevarande avsnitt, även om hänsyn måste tas till det belopp som försäkringsgivare 2 redan erlagt. 16 NJA II 1927, Nr 11:1 Lag om försäkringsavtal, på sid. 426; NJA 2019 s 788 p. 9. 17 Prop. 2003/04:150 sid. 442. 1 8 J. Hellner, Försäkringsrätt (2 uppl. 1965) s. 258. 19 Trots att HD föreskriver att försäkringsgivarna ska dela på ansvarigheten gör domstolen bedömningen att reglerna om dubbelförsäkring inte ska tillämpas. Slutsatsen dras med motiveringen att ”summan av ansvarighetsbeloppen icke [överstiger] den ersättning som härutinnan tillkommer försäkringshavaren”. Med ansvarighetsbeloppen avses ju emellertid inte det belopp som försäkringsgivaren ska erlägga efter att fördelning har skett, utan det belopp som försäkringsgivaren hade haft att erlägga om denne varit ensam försäkringsgivare. 20 H. Thal Jantzen och I.E. Simonsen, Transportforsikring (2001) s. 161; S.O. Johansson, Varuförsäkringsrätt (2004) s. 427; K. Annell, Dubbelförsäkring och subsidiär försäkring enligt FAL, Magisteruppsats Linköpings Universitet, 2006, (http:// www.forsakringsratt.se/fileadmin/Uppsatser/KarlAnnell.pdf) s. 14. 2 1 Huruvida försäkringsbeloppet täcker skadan i och för sig saknar betydelse för bestämmandet om underförsäkring föreligger vid en sakförsäkring, se B. Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt 4 uppl. (2019) s. 432. 22 J. Hellner, Försäkringsrätt (2 uppl. 1965) s. 256. Se även T-L Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 201, som menar att i norsk rätt påverkar underförsäkring inte värderingen av det belopp försäkringstagaren kan utkräva. 23 NJA II 1927, Nr 11:1 Lag om försäkringsavtal, på s. 423. 24 300 / 500 ger 0,6 vilket innebär att försäkringsgivare 2 ska svara med 0,6 av försäkringsgivare 1:s ansvar (312,50 x 0,6 = 187,50). 2 5 Om skadan hade varit 800 hade försäkringsgivare 1 haft att bidra med en andel om 800 / 1100 = 0,73 istället för 500 / 800 = 0,62. Iakttagelsen innebär att det för försäkringsgivare 1 kan löna sig att försöka begränsa det belopp avseende vilket man framställer regresskrav, t.ex. genom avgränsning av olika försäkringsmoment. 26 NJA II 1927, Nr 11:1 Lag om försäkringsavtal. Detsamma tycks vara fallet i Norge, se T-L- Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 201. 27 Se t.ex. P. Hult, Föreläsningar över Försäkringsavtalslagen, 1936, som anger att ett förbehåll enligt vilken en viss del av det försäkrade intresset hålls oförsäkrat (självrisk) ”är fullt giltiga” (s. 98), något som knappast anges i nutida litteratur. Se även E. Wängstre (red.), Privat Sakförsäkring, 2007, s. 49. 28 K. Annell, Dubbelförsäkring och subsidiär försäkring enligt FAL, Magisteruppsats vid Linköpings Universitet, 2006, s. 10–11. 29 S. O. Johansson, ”Ansvarigheten mellan försäkringsbolag vid dubbelförsäkring” i JT 2020–21 s. 718–726, på s. 722. 3 0 H-J. Bull, Forsikringsrett (2008) s. 465. 31 H. Thal Jantzen och I.E. Simonsen, Transportforsikring, 2001, s. 159. 32 700 / 2 = 350. 33 Försäkringsgivare 2 skulle ha haft att ersätta 700 – 300 = 400 om denne hade varit ensam försäkringsgivare. 3 4 Att syftet med regressrätten är att åstadkomma en rättvis och rimlig fördelning mellan försäkringsgivarna framgår av NJA II 1927, Nr 11:1 Lag om försäkringsavtal, på s. 425 f. och NJA 2019 s. 788 p. 12. 35 T-L Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 203–204. 36 P. Hult, Föreläsningar över Försäkringsavtalslagen, 1936, s. 159; B. Bengtsson, Försäkringsrätt, 2019, s. 23. 37 H-J. Bull, Forsikringrett (2008) s. 465. 38 H. Thal Jantzen och I.E. Simonsen, Transportforsikring (2001) s. 161; S.O. Johansson, Varuförsäkringsrätt (2004) s. 427; K. Annell, Dubbelförsäkring och subsidiär försäkring enligt FAL, Magisteruppsats Linköpings Universitet, 2006, (http:// www.forsakringsratt.se/fileadmin/Uppsatser/KarlAnnell.pdf) s. 14. 39 S. O. Johansson, Varuförsäkringsrätt (2004) s. 425. 4 0 Se dock T-L Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 201, där Wilhelmsen menar att en nedsättning av försäkringsersättningen inte bör påverka det belopp som försäkringstagaren sammanlagt har rätt till. I den mån försäkringstagaren inte har begärt ersättning ur båda försäkringarna måste dock ”skadan” baseras på det belopp som utbetalats av försäkringsgivare 1, just eftersom det rör sig om ett regresskrav. 41 (200 / 600) x 700 = 233 resp. (400 / 600) x 700 = 467. 42 (200 / 600) x 450 = 150 resp. (400 / 600) x 450 = 300. 4 3 Stockholms tingsrätts dom den 17 maj 2017 i mål nr T 16236-15 på s. 4–5. 4 4 2 363 846 kr (skadan om 2 613 846 kr med avdrag för självrisk om 250 000 kr) / 3 997 692 kr (summan av GLs ansvarsbelopp 2 363 846 kr och den andre försäkringsgivarens ansvarsbelopp om 1 363 846 kr) = 0,59. 45 T-L Wilhelmsen, Egenrisiko i skadeforsikring (1989), s. 201. 46 Man kan ju visserligen tänka sig en situation där försäkringen med den lägsta självrisken täcker ett lägre belopp än försäkringen med högre självrisk om avdrag har gjorts av försäkringsgivaren t.ex. för brister i uppfyllandet av upplysningsplikten. 4 7 S. O. Johansson, ”Ansvarigheten mellan försäkringsbolag vid dubbelförsäkring” i JT 2020–21 s. 718–726, på s. 722. 48 S. O. Johansson, ”Ansvarigheten mellan försäkringsbolag vid dubbelförsäkring” i JT 2020–21 sid. 718–726, på s. 724 med hänvisning till HD:s argumentation in NJA 2019 s. 788. 49 Om skadan överstiger den ena försäkringsgivarens ansvarsbelopp, men understiger summan av ansvarsbeloppen, kommer försäkringstagaren dock behöva vända sig till båda försäkringsgivarna för att få ut full ersättning.s. 790