I NJA 1971 s. 474 kom tolkningsuppfattningens oförmånlighet bli avgörande för tolkningen, men inte genom ett tillitsresonemang utan efter en rimlighetsbedömning. Se nedan avsnitt 6.2 om detta rättsfall. Ett undantagsvillkor i ett avtal kan med hänsyn till dess avvikelse från dispositiv rätt vara särskilt förmånligt för en part. Av NJA 1987 s. 553 framgår att det explicita villkoret inte utgör någon grund för att tolkningsvis utfylla avtalet med ytterligare undantag, även om undantaget skulle ha framstått som lika berättigat som det undantag som har gjorts. Om sålunda en part i en uttrycklig avtalsklausul ”bjudit” den andra parten på en förmån saknas det skäl att tolka fram andra förmåner som saknar stöd i avtalstexten. Se även fullmaktsfallet NJA 2013 s. 659 p. 16 och 18.
Hänvisas från p. 43 (s. 85)
43.Ett rättsfall tyder på att oförmånlighet för en part kan utgöra ett avgörande argument för vilken uppfattning som objektivt sätt omfattas av en befogad tillit. För att beteckna denna tanke använde HD begreppet intresse. Här betyder intresse att ena parten får en fördel av en viss lagtolkning samtidigt som tolkningen är objektivt oförmånlig för andra parten. I HDfallet uppkom fråga om en preskriberad fordran kan återuppväckas. HD-uttalade att ett nytt krav kan framställas med rättslig verkan sedan en preskriberad fordran återuppväckts. När det ska bedömas om en fordran är återuppväckt måste enligt HD utgångspunkten vara att gäldenären typiskt sett inte har något intresse av att åter bli betalningsskyldig. HD ansåg att det därför finns skäl att ställa tämligen höga krav på vad som ska skapa en befogad tillit hos borgenären om att gäldenären har önskat erkänna fordran trots att preskription inträtt. Tolkningen har motiverats med ett oförmånlighetsargument. Ett sådant argument kan sannolikt också bli av avgörande betydelse i fall som rör tolkning av en lagregel.s. 85