Se härtill NJA 2014 s. 272 p. 22.
Hänvisas från p. 3 (s. 66)
1.och avtal När man ska fastställa den närmare innebörden av lagregler och avtalsklausuler finns det skäl att fästa stor vikt vid sådana argument som är av betydelse för den specifika regleringen. Det kan röra sig om de särskilda syften som en reglering är avsedd att ha. Det finns också generellt verkande argument som har relevans vid tolkning av ett stort antal regler och avtalsvillkor med ett varierande språkligt innehåll.s. 65
2.I juridiskt språkbruk används termer som kan tyckas vara olikbetydande, men som vid närmare analys kan visa sig ha väsentligen samma innebörd. Som exempel kan nämnas orden rimlig, naturlig, skälig, välavvägd och förnuftig. Många av dessa ord har två något varierande grundbetydelser, nämligen en sannolikhetsmässig betydelse och en godtagande betydelse. Det sannolikhetskrav som ligger i ett sådant ord kan uttryckas så att något ska vara möjligt, troligt, antagligt eller tänkbart. Godtagandebetydelsen kan beskrivas så att något är skäligt, rimligt, befogat, rättvist eller välavvägt. Det är möjligt att en term kan ha både sannolikhetsmässig betydelse och godtagandebetydelse. Vidare kan det tänkas att dessa båda huvudbetydelser varierar något när lagstiftaren eller HD väljer en term. Som exempel kan nämnas att godtagandebetydelsen skiljer sig åt beroende på om något betecknas som skäligt, rättvist eller välavvägt. Om HD gång efter annan använder en vag term utan att ange om den har något olika innehåll i de skilda fallen kan det krävas att det utförs preciserande analyser i den rättsvetenskapliga litteraturen.s. 65
3.HD refererar ibland till en parts förutsättningar och förväntningar och i andra fall till vad som är förnuftigt och rimligt. Det rör sig om två argumentpar där de två sammanparade argumenten kan kopplas ihop trots att de inte har alldeles samma betydelse. Man kan fråga sig om två sådana sammanparade argument kan bli utslagsgivande vid tolkning. För en sådan långtgående rättsverkan krävs kanske att det inte finns regelspecifika argument som lämnar någon ledning. I denna uppfattning ligger en hierarkisk prövningsordning. Först sedan det klarlagts att det saknas andra specifika och relevanta argument än de fyra nämnda skulle de kunna få betydelse för bedömningen av en tolkningsfråga. Som exempel kan nämnas att förnuftsmässiga och rimlighetsgrundade bedömningar skulle kunna vara bestämmande vid tolkningen om lagtexten eller motivens ändamålsskäl inte lämnar någon ledning i frågan om den ena eller den andra tolkningen bör godtas.s. 66
4.Ett stort begreppsmässigt problem ligger i att de vaga argumenten kan vara motiveringsdöljande. HD fäster avseende vid att något är rimligt eller förnuftigt utan att det motiveras. Ibland framgår det av prejudikat att vissa underargument utgör förklaringen till att en viss lösning ansetts rimlig eller förnuftig. I denna uppsats ska bl.a. undersökas om det går att finna olika underargument som på ett mera specifikt och övertygande sätt motiverar HD:s rimlighetsbedömningar eller förnuftsmässiga bedömningar. Ibland kan en parts faktiska och konkreta förväntningar eller förutsättningar tillmätas betydelse. Möjligen kan de mer djupt liggande skälen för dessa båda arguments relevans utvinnas just ur den konkreta beskrivningen av en parts förväntningar eller förutsättningar. I andra fall beaktar HD abstrakta förutsättningar och förväntningar utan att dessa övervägts av parterna i det konkreta fallet. Man talar här om typförutsättningar och typiserade förväntningar. För att dessa ska ges relevans tilläggs ofta ett rekvisit. Förutsättningen eller förväntningen ska vara befogad; man måste sålunda skilja mellan de som är befogade och de som är obefogade. Olika skäl kan tala för eller emot att konkreta eller typiserade partsantaganden varit befogade. Dessa underliggande skäl kan tillsammans utgöra en mera övertygande och klargörande motivering för en viss tolkning än ett blankt påstående att en förutsättning är befogad.s. 66
5.Man kan fråga sig om de vaga argumenten kan ha samma betydelse vid lagtolkning och avtalstolkning. Om hänsyn tas t.ex. till förnuftsmässiga överväganden vid avtalstolkning kan man tycka att ett typarguments betydelse skulle variera från fall till fall beroende på avtalsparternas kunskaper, utbildning, begåvning osv. Denna tolkningssvårighet faller bort om argumenten inte beaktas i konkret form såsom det verkar i ett särskilt fall. Argumenten kan i stället bedömas såsom de verkar i en generell och abstrakt form. Argumenten innebär att hänsyn ska tas till vad som i allmänhet är förnuftigt. Argumenten blir av abstrakt art och man behöver inte utreda vilka förnuftsmässiga överväganden en avtalspart gjort eller bort göra i det enskilda fallet. I abstrakt form kan förnuftsargumentet vara verksamt och betydelsefullt på samma sätt vid lagtolkning och avtalstolkning. Det kan med fog hävdas att alla avtalstolkningsuppfattningar och lagtolkningsuppfattningar ska vara förnuftiga för att de ska godtas. Man bör förkasta uppfattningar när de är oförnuftiga, irrationella och dumma. Det anförda betyder att förnuftsargumentet inte får betydelse vid avtalstolkning, utan vid vad som becknas som utfyllnad. Även om argumentet i sig inte är en dispositiv regel kan en domstol använda det för att skapa en dispositiv regel. När avtalsinnehållet ska bestämmas på detta sätt genom utfyllnad kommer förnuftsargumentet inte bli en regel, utan en grund för den regel som skapas av en domstol.s. 66
6.Det abstrakta förnuftsargumentet företer likheter med den kritiserade rättsfiguren bonus pater familias. Denna rättsfigur har inom skadeståndsrätten använts vid culpabedömningar. Hellner och Radetzki har uttalat att endast en begränsad del av culpabedömningen sker genom en jämförelse med sedvanan, dvs. den aktsamhet som allmänt iakttas. Här förs sedvanan in som ett underliggande tolkningsbegrepp. En sådan vana behöver inte bestå enbart i att man fastställer vad som faktiska varit vanligt i förfluten tid. Sedvanan kan i viss mån även skapas av domstolar och då med ledning av vad som ter sig som ett förnuftigt handlande. Hellner och Radetzki har tillagt att domstolarna är hänvisade till en skönsmässig bedömning när det saknas vägledning i författning, prejudikat och sedvana. Det innebär att culpabedömningen med ledning av konstruktionen bonus pater familias endast blir en löslig hänvisning till vad som är rimligt vid en skönsmässig bedömning.s. 67
7.Culpabedömningar i skadeståndsmål är något annat än tolkning av avtal och lag med ledning av förnufts- och rimlighetsargument. Det finns emellertid flera beröringspunkter. En av dem innebär att det abstrakt förnuftiga inte behöver bevisas av en part utan ligger inom ramen för den rättsliga prövning en domstol ska göra enligt principen jura novit curia. Man kan tycka att en förnuftsmässig bedömning inte kan översättas till en skönsmässig bedömning med den motiveringen att den skönsmässiga bedömningen ger uttryck för vad som följer av ett tungt vägande förnuftsargument. Sedan Hellner och Radetzki berört skönsmässigheten uttalas att det inte kan sammanfattas i någon enkel formel hur domstolarna bör handla utan måste utredas genom en detaljerad analys. Detta innebär att också förnuftsargumentet kan ges ett närmare innehåll först efter en fördjupad och detaljerad analys där det klarläggs vilka olika moment som kan ingå i en bedömning av vad som är förnuftigt. Därmed blir det abstrakta förnuftsargumentet ett onödigt mellanbegrepp.s. 67