Heuman, Metoder för rättstillämpning och lagtolkning, s. 172 ff. Se även HD:s uttalande om att en och samma omständighet får alltför stor påverkan genom att den beaktas i flera led av bedömningen. NJA 2020 s. 703 p. 23.
Hänvisas från p. 3 (s. 62)
1.Behöver lagstiftaren och prejudikatinstanserna ibland använda vaga begrepp för att kunna uppnå sina målsättningar? Eller måste alla användbara begrepp vara bestämda och tydliga? Om rättstillämpningen ska vara elastisk uppkommer fråga om vaga begrepp ska styra rättstilllämpningen. Dessa frågor kräver att man anger vad som menas med vag. Termen betyder oklar, obestämd, diffus och löslig. Vaghet som består i en otillräcklig avgränsningskapacitet är något som domstolarna söker undvika i sin rättstillämpning.s. 62
2.Wittgenstein säger att en obestämd mening egentligen vore ingen mening alls och att en oskarp avgränsning egentligen är ingen avgränsning. Han utgår från uttalandet att jag säger att jag låst in mannen ordentligt i rummet — bara en dörr har lämnats öppen; då har jag inte låst in honom alls. Det kan hävdas att en regel med ett vagt rekvisit inte skapar en fullständig obestämdhet med en oavgränsad rättstillämpning, när regeln innehåller andra bestämda rekvisit med avgränsningskapacitet.s. 62
3.Förekomsten av goda domskäl utgör ett av det viktigaste inslagen i en rättskipning som ska uppfylla högt ställda kvalitetskrav. Prejudikatinstansernas domsmotiveringar redovisar ofta skäl som talar för och emot en viss rättsgrundsats eller en viss lagtolkning. Därefter följer en avvägning av skälen (argumenten). Argumentövervikten bestäms av antalet argument som talar för och emot en lösning och hur tungt varje argument väger. Det krävs att man kan ange varför ett argument talar för eller emot en viss lösning på ett rättsligt problem och om ett argument talar både för och emot en viss lösning. Argument som är irrelevanta får inte tillskrivas betydelse. Vidare gäller att ett argument inte får räknas två gånger. Dubbelberäkning kan betraktas som en sådan osaklighet som strider mot regeln i RF 1:9.s. 62
4.Många rättsliga begrepp har en särskild juridisk bakgrund och de har kommit till efter lagstiftning eller rättsvetenskapliga undersökningar. De ord som används för att beckna begreppen förekommer inte i vardagsspråket. Som exempel kan nämnas begreppen culpa, acceptfrist och legalitetsprincipen. Andra rättsliga begrepp beskrivs med ord som har förekommit inom vardagsspråket sedan lång tid. Här knyter sig intresset till ett antal mycket vaga termer med en stor räckvidd. De utmärks av att de ter sig som likabetydande och utbytbara så länge de inte preciseras och en klar skillnad görs mellan underliggande preciseringar som faller under det överordnade vaga begreppet. Om man definierar en sådan vag term genom hänvisning till en annan lika vag term är inte mycket vunnet. Den oklarhet som följer av en terms vaghet undanröjs inte genom en hänvisning till andra termer som är lika vaga.s. 63
5.Termernas vaghet kan ses som en stor nackdel eftersom förutsebarheten vid domstolarnas rättstillämpning går förlorad. Vaghet kan också ses som en fördel om man anser att domstolar som tolkar lagregler och avtalsvillkor ska ha en viss frihet att göra tolkningar som kan uppfattas som oförenliga på ett principiellt plan. Man kan anse att en tolkning ska ha sin tyngdpunkt i de målspecifika förhållandena eftersom det ger domstolarna möjlighet att avgöra en typ av rättsfrågor på ett principiellt disparat sätt. Den rättsutveckling vid prejudikatinstanserna som innebär en strävan att utarbeta generella rättsgrundsatser talar emot en användning av kautschukbegrepp som medger att en och samma rättsfråga löses på olika sätt i skilda domar. Vid lagtolkning har denna uppfattning om de generella rättsgrundsatserna ett gott stöd men det är inte givet att avtalstolkningen alltid ska domineras av ett principiellt tänkande.s. 63
6.Det förekommer att ett domslut motiveras med en tautologi som rymmer två argumentbeteckningar som utgör synonymer. Domskälen kan verka övertygande när två skäl motiverar domslutet. Rätteligen rör det sig emellertid om ett enda argument. Som exempel kan nämnas att det anges i en dom att en tolkning bör godtas därför att den är tydlig och klar. Häri ligger endast ett skäl.s. 63
7.Ibland kan två abstrakta termer vara överlappande (partiellt täckande) och ha väsentligen samma funktioner. Det är tveksamt om häri ligger två argument. Som exempel kan nämnas att en viss lösning betecknas som tydlig och enkel. I enkelheten kan ligga något mer än blotta tydligheten.s. 64
8.Två termer som är helt eller i något avseende utbytbara (exchangeable) behöver inte vara synonymer. En term kan ha förmålsbetydelse men också användbarhetsbetydelse (en operationell eller funktionell betydelse). Två termers föremålsbetydelse kan vara helt olika men användbarheten kan var densamma. Ser man endast till användbarheten kan termerna vara utbytbara. En sked och en gaffel är två helt olika föremål. De kan båda användas när man äter vissa maträtter. Funktionaliteten är då densamma. Gaffeln är inte användbar för att äta soppa och den kan då inte ersätta en sked. Ibland säger man att ett begrepp tillhandahåller ett verktyg för problemlösning. Då skjuts ett funktionellt användningssätt i förgrunden. Många ord som vid första påseende ter sig som föremålsbeskrivande indikerar också användbarhet, t.ex. hammare (sammanfoga genom spikning), tröja (värma) och gröt (mätta).s. 64
9.Ett abstrakt juridiskt begrepp kan ges flera olika preciserade och avvikande betydelser. Det är då viktigt att man anger på vad sätt och i vilken utsträckning de olika betydelserna kan verka operationellt som argument. Saknar en av de preciserade betydelserna relevans för hur en rättsfråga ska lösas utgör den innebörden inte något argument och begreppets innebörd i detta avseende får inte tilläggas betydelse som argument. Detta gäller oberoende av om denna preciserade innebörd redovisas öppet som ett tolkningsalternativ eller förblir dold av det överordnade vaga begreppet. Framställningen återkommer till denna fråga i avsnitt 6 vid behandlingen av begreppet ”rimlig”.s. 64
10.HD använder termerna förutsättning, förväntan, befogad tillit, rimlighet och förnuftsmässighet utan att förklara hur begreppen förhåller sig till varandra vid tolkning av lag och avtal. Begreppen är i stor eller begränsad utsträckning överlappande. Den normalspråkliga vaga betydelsen har gjort det möjligt att ge termerna en rättslig men vag betydelse utan att man behövt göra våld på språket. Rättsutvecklingen kan emellertid ha lett till att dessa termer kommit att tillskrivas en något varierande och löslig betydelse. Det är fullt möjligt att de i ett senare skede av rättsutveckling fått en något mer bestämd innebörd.s. 64
11.Man kan fråga sig om det spelar någon roll om den ena eller den andra utbytbara termen används. Svaret på tolkningsfrågorna är då ofta inte beroende av om den ena eller den andra termen används som skäl för att godta eller förkastas en lösning.s. 64
12.Ett stort problem med dessa vaga abstrakta och utbytbara termer är att de har vidsträckt denotation och konnotation (räckvidd och innehåll). Det finns ett stort behov av att sönderdela dem och arbeta med andra konkreta underbegrepp för att kunna förbättra förutsägbarheten vid rättstillämpningen. Prejudikaten visar att många av de utbytbara termerna ger uttryck för krav på rättsekonomiska överväganden, krav på funktionalitet, krav på tydlighet, krav på intresseavvägningar. I denna uppsats ska undersökas i vad mån HD tillägger termerna en sådan betydelse att de blir utbytbara och om prejudikatens vägledningskapacitet då försvagas. Vidare ska det utredas om termerna i praxis preciserats genom underargument.s. 65