1.Högsta domstolens avgöranden publiceras sedan slutet av 1800-talet i Nytt juridiskt arkiv uppdelat på referat respektive notisfall. Till det yttre har arkivet varit sig ganska likt genom åren. Vilka avgöranden som publiceras som notisfall har dock varierat över tid och trenden har gått mot att antalet publicerade avgöranden i notisavdelningen har blivit allt färre. När det gäller referatfallen har förändringarna främst varit innehållsmässiga. Det har framhållits att Högsta domstolen har genomfört en genomgripande omläggning av sin domskrivningsmetod, med längre avgöranden och ett ökat bruk av såväl rättspraxis som förarbeten, fler skiljaktiga meningar och fler tillägg som följd. Referaten har också ansetts präglas av en ambition att öppet redovisa resonemang och att undvika s.k. hattar.s. 485
2.Andra förändringar är att det används rubriker (såsom t.ex. ”Frågan i Högsta domstolen” eller ”Prejudikatfrågan”) och att avgörandena numera skrivs i punktform, vilket har syftat till att underlätta hänvisningar. Den nya domsskrivningstekniken har också ansetts innebära att Högsta domstolens avgöranden numera är utformade så att de kan stå för sig själva och att man därför inte behöver läsa tingsrättens och hovrättens domar i samma utsträckning. Referaten inleds med en rubrik och för denna svarar de justitieråd som avgjort målet. Vissa anser att det numera går att utläsa prejudikatets kärna bara genom att läsa rubriken. Andra menar att rubriken främst fyller funktionen att hjälpa läsaren i fråga om rättsfallet är relevant eller att man i vart fall bör iaktta viss försiktighet när det gäller att läsa in för mycket i rubriken.s. 485
3.Paneldeltagarna var överens om att domsskrivningstekniken har genomgått en markant förändring. Utöver det faktum att domskälen blivit längre ansågs det att 1970-talets kortfattade och auktoritativa domskäl numera sällan förekommer till förmån för mer öppet och argumenterande domskäl. Som exempel på denna nyare domstolsteknik på förmögenhetsrättens område hänvisades till bl.a. rättsfallet ”Medansvar för rättegångskostnader” NJA 2020 s. 526, där olika alternativa lösningar övervägdes innan domstolen valde en av dem.s. 486
4.En förklaring till domstolens förändrade domskrivningsteknik som diskuterades var den konstitutionella. Frågan är närmast om Högsta domstolens ökade makt fått till följd att domstolen inte längre kan ”gömma sig” bakom kortfattade och dunkla domskäl? Frågan ställdes också om det förhållandet att Högsta domstolens avgöranden, som blivit alltmer lättillgängliga, i allt större utsträckning uppmärksammas och debatteras leder till att domstolen måste redovisa sin argumentation utförligare.s. 486
5.Paneldeltagarna framstod också som eniga om att Högsta domstolen inte längre i första hand skriver sina domskäl för parterna. Men vem är då de primära mottagarna av domskälen? Någon menade att det är främst tingsrätten och hovrätten och andra rättstillämpare vilket lyftes som en förklaring till den förändrade domskrivningstekniken.s. 486
6.Christer Danielsson lyfte att domstolen alltmer frekvent hänvisar till den rättsvetenskapliga litteraturen i sina avgöranden. Denna uppfattning delades av bl.a. Mads Bryde Andersen som menade sig se en liknande utveckling även i de övriga nordiska länderna. Mads Bryde Andersen framhöll också att det i Sverige förelåg en mer öppen diskussion kring Högsta domstolens avgöranden inom bl.a. rättsvetenskapen än i Danmark. Möjligen berodde detta på, menade han, att Högsta domstolen genom en mer frekvent hänvisning till den juridiska litteraturen öppnade upp för en indirekt dialog med rättsvetenskapen.s. 486
7.Deltagarna ställde sig frågan om vad denna ökade frekvens av hänvisningar till rättsvetenskapen kunde bero på. Beror det på att Högsta domstolen genom åren rekryterat flera ledamöter med många och stora verk på det förmögenhetsrättsliga området bakom sig? Eller beror det helt enkelt på ledamöternas egna preferenser och domskrivningsstil? Andra menade att detta endast utgjorde ett naturligt led i en utveckling mot att mer öppet redovisa varifrån domstolen hämtar sin argumentation. Huruvida denna ökade användning av hänvisningar till rättsvetenskapen bidrog till mer transparenta avgöranden eller om det, i vart fall i vissa rättsfall, endast tyngde avgörandet var också en fråga som Christer Danielsson ställde sig. Rättspraxis visade enligt honom prov på båda delarna.s. 486
8.Kanske kan man se den ökade frekvensen av hänvisningar till framför allt den juridiska litteraturen men även till förarbeten och rättsfall som en vilja hos domstolen att skapa en dialog med lagstiftaren, domstolarna och akademien? Vissa menade att det till stor del handlar om just en sådan dialog när rättsutveckling sker.s. 487
9.Det konstaterades slutligen att Högsta domstolen oftare uttalade sig om annat än den direkta prejudikatfrågan. Frågan huruvida domstolens uttalanden obiter dictum främst var av ondo diskuterades också. Åtminstone vissa deltagare ansåg att bristen på lagstiftning på det förmögenhetsrättsliga området gjorde att sådana inslag i domarna oftast var välkomna.s. 487