Jfr t.ex. NJA 2000 s. 421 där domstolen valde att inte ställa sig bakom några schabloner för den s.k. ungdomsreduktionen. Utgången i just det avgörandet kan emellertid — och det gäller oberoende av vilken uppfattning man har om reduktionerna som sådana — ifrågasättas eftersom ungdomsreduktionen så uppenbart är tänkt att bygga just på schabloner. Om man inte godtar schabloner vid tillämpning av bestämmelser som är tänkta att tillämpas schablonmässigt kan man fråga sig vad som ska styra tillämpningen.
Hänvisas från p. 9 (s. 426)
9.Samtidigt ändrar det sagda inte på den grundläggande rättsliga utgångspunkten, nämligen att ett huvudsyfte med regleringen är att — på det område som för den tilltalade kanske har störst praktisk betydelse av alla — skapa förutsättningar för en rättssäker och likformig rättstillämpning. Påföljdsbestämningen är i den meningen ett rättsligt område bland andra där Högsta domstolen har en viktig uppgift att fylla. Genom att Högsta domstolen i större utsträckning lämnar vägledning i frågor om bestämmande av straffvärde, straffmätning och påföljdsval kan domstolen anses bidra till den eftersträvade enhetligheten. Domstolen kan naturligtvis i sin praxis också peka på gränserna för hur långt man kan gå i strävan efter enhetlighet. Och ser man nyktert på det hela är det knappast så att påföljdsområdet präglas av en alltför långt gången detaljstyrning, utan snarare av en relativ öppenhet som ger den enskilde domaren osedvanligt stort manöverutrymme.s. 426