Närliggande

21.En observation är att HD inte anger när fristen börjar löpa. Det är alltså oklart vilket, om något, insiktskrav som gäller. Visserligen påpekar HD att konsumenten ska ges ”rimlig tid att överväga sin situation”. Detta skulle kunna tolkas som att konsumenten ska ha getts faktisk sådan möjlighet vilket ju kräver faktisk insikt om förhållandet som ska övervägas. Kravet för att faktisk insikt ska föreligga är högt ställt. Å andra sidan förefaller HD:s uttalande likaväl kunna förstås som att fristen ska vara så pass lång att konsumenten typiskt sett, och därmed borde ha, haft den möjligheten. Detta vinner stöd av HD:s uttalande om den rimliga tiden, som anges i sammanhanget att ju längre tid betalaren dröjer med sitt återkrav, desto större anledning har mottagaren att tro att betalningen är definitiv. Detta utgör en ganska tydlig indikation på att passivitetsverkan kan inträda på objektiva grunder; det skulle möjligtvis räcka med att mottagaren har tillräckligt stor anledning att tro att betalningen är definitiv. Tolkat på detta vis skulle det alltså vara tillräckligt att betalaren bort inse (om ens det) sitt återkrav för att underrättelsefristen ska börja löpa.s. 397