Se särskilt ”Flyget till Antalya” NJA 2018 s. 127 samt NJA 1931 s. 208, NJA 1943 s. 272, ”Lastbilsleasingen” NJA 1992 s. 728, NJA 1994 s. 532, ”Ränteskruven” NJA 2005 s. 142, ”Jehanders grus” NJA 2007 s. 909, NJA 2008 s. 243. Se även NJA 1996 Not A 1 och justitierådet Linds särskilda tillägg till ”Stångåstaden” NJA 1989 s. 224. Jfr också ”Restaurang Pelé” NJA 2002 s. 630, ”Kravmjölken” NJA 2017 s. 203 p. 9, ”Skogssällskapet” NJA 2017 s. 1195 p. 15. Se även följande underrättspraxis: Svea hovrätts dom den 16 februari 2010 i mål T 5026-08 (revisors skatterådgivning), Svea hovrätts dom den 8 juni 2020 i mål T 5591-19 (tjänst under lagen om transport av farligt gods), Svea hovrätts dom den 2 oktober 2020 i mål T 5996-19 (privatpersons hävning av förhandsavtal vid köp av bostadsrätt). Se även Jakob Andersson 2019, s. 381 f., Jan Kleineman, a.a., s. 334 ff., Johnny Herre Festskrift, s. 133, Torgny Håstad, a.a., s. 25 ff., Christina Ramberg 2010, s. 143, Johannes Marszalek, a.a., s. 882 ff. Jfr dock Stefan Lindskog 2021, s. 744 f.
Hänvisas från p. 11 (s. 393)
11.När folk, såväl jurister som icke-jurister, hör ordet reklamation tänker nog de flesta på avtalsbrottsreklamationen. Detsamma gäller för undertecknad. Det är dessa reklamationsregler som fått störst utrymme i doktrinen, och som säkerligen har störst praktisk betydelse. Det synes vara en välgrundad uppfattning att det finns en allmän reklamationsplikt vid avtalsbrott. Den som påstår annat argumenterar i motvind, även om huvudregeln kan ha undantag i vissa specifika avtalsförhållanden.s. 393