Man kan här jämföra med rättsfallet NJA 2016 s. 3, som avsåg en — visserligen helt annan — situation då förarbetsuttalanden inte hade täckning i lagtext. Dessutom är rätten till en rättvis rättegång numera grundlagsskyddad enligt 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen. Grundlagsskyddet bör ses i ljuset av rätten enligt Europakonventionens art. 6 till domstolsprövning när det gäller civila rättigheter och skyldigheter. Även om en fordringshavare kan sägas ha ett val mellan att anlita summarisk process i form av betalningsföreläggande och att anlita den vanliga tvistemålsprocessen, ger detta inte stöd för att det ska vara uteslutet att en sökande överklagar ett utslag på annan grund än att Kronofogdemyndigheten satt ned ett kostnadsyrkande.
Hänvisas från p. 2 (s. 33)
2.Mål om betalningsföreläggande kommer normalt till tingsrätt genom att svaranden har bestritt kravet eller begärt återvinning av ett utslag. Om ett utslag meddelats har sökanden normalt fått full framgång. Enligt 55 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning får dock en sökande som är missnöjd med ett utslag överklaga detta till tingsrätten inom tre veckor från dagen för utslaget. I lagförarbetena har som ett möjligt fall då det kan finnas behov av ett sådant överklagande nämnts att sökandens kostnadsersättningsyrkande prutats. Detta har i ett hovrättsavgörande, RH 2009:5, tolkats som att rätten att överklaga enbart kan avse kostnadsfrågan. Det är dock tveksamt om förarbetsuttalandena kan ges denna långtgående tolkning, som inte stöds av lagtextens ordalydelse. Hovrätten över Skåne och Blekinge har i det avgörande som det nu aktuella exemplet bygger på ansett att rätten för sökanden att överklaga utslaget inte är begränsad på det sättet.s. 33