Stycket

9.Det ligger nära till hands att tolka AD som att den menar att 43 kap. 14 § RB kan användas för att t.ex. hålla tilläggsförhör med redan åberopade vittnen, men inte för att åberopa nya vittnen. En sådan tolkning stöds dock inte av HD:s praxis. I NJA 2005 s. 864 ansåg HD att det var möjligt att tillämpa 46 kap. 17 § RB för att komplettera utredningen med två nya vittnesförhör. I NJA 2018 s. 1062 antyder HD att 43 kap. 14 § RB kan tillämpas för att tillåta förhör med ett nytt vittne. Även i NJA 2019 s. 327 förefaller HD utgå från att 46 kap. 17 § RB kan användas för att komplettera utredningen med helt nya bevis. Därför finns inte anledning att dra någon annan slutsats än att kompletteringskravet endast innebär att det nya materialet i alla fall inte får vara av väsentlig omfattning i förhållande till befintligt material. Något annat vore inte förenligt med ordvalet (”komplettera utredningen”), bestämmelsernas processekonomiska ändamål eller det systematiska sammanhanget med omedelbarhetsprincipen. 3.5 Nödvändig komplettering i indispositiva tvistemål och brottmål Det beror delvis på målets karaktär när en komplettering kan anses nödvändig. Det går en tydlig skiljelinje mellan dispositiva tvistemål å ena sidan samt indispositiva tvistemål och brottmål å andra sidan. I denna del behandlar jag indispositiva tvistemål och brottmål, men huvudlinjerna är gemensamma med dispositiva tvistemåls. 182