Se t.ex. Alexander Unnersjö, Emissionsgarantiers bindande verkan och interventionsbetalarens ställning, JT 2016–17 s. 409, Erik Ellenius, Emissionsgarantier — en analys i ljuset av Labs2-avgörandet, Juridisk Publikation 2/2016 s. 367, Torgny Håstad, Emissionsgarantimålet NJA 2016 s. 107, nu fråga om domvilla och resning samt lämplig domstol för vissa extraordinära ärenden, JT 2016–17 s. 605 ff., Patrik Schöldström, Helgar ändamålet medlen? Emissionsgarantimålet och processrätten, SvJT 2017 s. 142 ff. och Göran Lambertz, Processrätten i emissionsgarantimålet, SvJT 2017 s. 334 ff.
Hänvisas från p. 2 (s. 1079)
2.I samband med företrädesemissioner på aktiemarknaden är det brukligt att ett antal så kallade garanter mot ersättning åtar sig att på vissa villkor teckna aktier i emissionen för det fall emissionen inte fulltecknas. Det är således vanligt att emissionsgarantin innehåller ett teckningsåtagande. Ofta ställer garanten säkerhet för sitt åtagande. Syftet med garantin är att säkerställa att emissionen blir fulltecknad. En fråga som har diskuterats, inte minst mot bakgrund av rättsfallet NJA 1918 s. 394, där en utfästelse att teckna aktier inte ansågs bindande på grund av brister i formkraven, är under vilka förutsättningar teckningsåtaganden och emissionsgarantier är bindande. I rättsfallet NJA 2016 s. 107 ”Labs2-avgörandet” aktualiserades vissa intressanta frågor rörande bland annat emissionsgarantiers bindningsverkan. Det har analyserats och kritiserats i stor utsträckning i doktrinen och det har föranlett två följdmål i HD rörande domvilla och resning. Bakgrunden till tvisten var följande. Styrelsen för ett bolag (”Bolaget”) fattade i augusti 2007 ett preliminärt beslut om att genomföra en nyemission med företrädesrätt för befintliga aktieägare. Ett avtal om emissionsgaranti av det slag som redogjorts för ovan ingicks härefter med ett antal privatpersoner. I oktober 2007 fattade bolagsstämman ett emissionsbeslut i linje med styrelsens preliminära beslut. Ett prospekt upprättades, vari det upplystes om emissionsgarantin. Information om denna lämnades dessutom i ett pressmeddelande. Då emissionen inte fulltecknades krävde Bolaget att emissionsgarantierna skulle infrias. Ett par av garanterna vägrade dock att infria sina åtaganden att teckna aktier. Ett annat bolag (”Trygghetsbolaget”) erbjöd sig då att teckna aktier upp till den nivå som krävdes för en fulltecknad emission. Erbjudandet antogs av Bolaget. Trygghetsbolaget infriade sitt åtagande och tilldelades tecknade aktier. Emissionen registrerades sedan. Härefter överlät Bolaget sina krav mot garanterna till Trygghetsbolaget, som krävde ersättning från garanterna mot att Trygghetsbolaget skulle utge tecknade aktier i Bolaget. Målet gällde således huruvida garanterna var skyldiga att betala Trygghetsbolaget för teckningslikviden mot att de skulle erhålla aktierna. Tingsrätten och hovrätten ogillade Trygghetsbolagets talan. I underinstanserna prövades inte frågan om emissionsgarantiers bindande verkan, då domstolarna ansåg att garantiavtalen hade blivit infriade genom Trygghetsbolagets fyllnadsteckning, varför emissionsgarantin inte kunde grunda någon rätt för Trygghetsbolaget gentemot garanterna.s. 1079