Stycket

6.En viss vidareutveckling av NJA 2019 s. 504 utgörs av det endast sex månader senare meddelade HD-beslutet NJA 2019 s. 969. I detta mål, avgjort av andra justitieråd, var det en ensamstående svensk kvinna som i USA träffat avtal om surrogatmoderskap med en amerikansk kvinna, som sedan födde ett barn med användning av ett ägg från en anonym donator befruktat utanför kroppen med anonymt donerade spermier. En amerikansk domstol förklarade redan före barnets födelse den svenska kvinnan vara dess rättsliga moder. Efter barnets födelse fick barnet ett födelsebevis där den svenska kvinnan angavs som barnets enda förälder. Efter att kvinnan återvänt till Sverige tillsammans med barnet försökte hon att få adoptera det, men hennes ansökan avslogs med motiveringen att hon hade betalat för surrogatmoderns tjänster, vilket strider mot vederlagsförbudet i 4 kap. 10 § föräldrabalken. Hon ansökte därför om att den amerikanska domen skulle erkännas i Sverige. HD konstaterade, med hänvisning till NJA 2019 s. 504, att det finns ett visst begränsat utrymme att även utan stöd i lag erkänna utländska statusdomar. Den hänvisade också till att barnets bästa ska sättas i första rummet och att ett icke-erkännande av en ”faktisk familjerelation” vore till en så betydande nackdel för barnet att andra motstående hänsyn kan ges endast begränsad vikt. I likhet med NJA 2019 s. 504 markerade dock HD att ett erkännande förutsätter att barnets rätt inte kan tillgodoses på något lämpligare sätt, exempelvis genom en adoption. Enligt HD var det i det aktuella fallet inte uteslutet att en ny adoptionsansökan vore framgångsrik, men detta var osäkert och skulle bli förenat med en inte obetydlig tidsutdräkt till nackdel för barnet. HD:s slutsats blev därför att det inte fanns något lämpligare sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv än att erkänna den amerikanska domen. — HD anser i detta mål en faktisk familjerelation ha etablerats redan en relativ kort tid efter barnets födelse (vid tiden för ansökan fyra månader, vid tiden för HD:s avgörande 14 månader), vilket var rimligt, särskilt om man beaktar att ett icke-erkännande av den amerikanska domen skulle göra barnet helt föräldralöst i såväl svenska som amerikanska ögon (i motsats till NJA 2019 s. 504, där faderskapet var etablerat). Det nya avgörandet synes vidare ställa något lägre krav på att adoptionsvägen inte ska anses utgöra ett lämpligt alternativ. Tilläggas kan att referenten (JustR Runesson) var skiljaktig i fråga om motiveringen och menade att redan den omständigheten, att en föräldrarelation erkänns utomlands, gör att nackdelarna av ett icke-erkännande i Sverige är sådana att andra motstående hänsyn kan ges endast begränsad vikt i det enskilda fallet, om dessa nackdelar inte i möjligaste mån undviks. Jag håller med om detta och förstår det sistnämnda villkoret så att behovet av att undvika s.k. haltande rättsförhållanden kan variera beroende på bl.a. de inblandades anknytning till Sverige och det främmande landet i fråga.s. 948