”One size fits all”?1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2019 s. 504
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2019 s. 504
BibTeX
@misc{nja-2019-s-504,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2019 s. 504}},
year = {2019},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
16 hänvisningar i 7 artiklar · 16 stycken/fotnoter
- Se NJA 2019 s. 504, med hänvisning till Europadomstolens yttrande avseende surrogatmoderskap, Advisory opinion concerning the recognition in domestic law of a legal parentchild relationship between a child born through a gestational surrogacy arrangement abroad and the intended mother, [GC], no. P16-2018-001. Se även hänvisningen till Högsta domstolens remissvar i prop. 2023/24:161 s. 19.
- Se högsta domstolens referens till Europadomstolens yttrande avseende surrogatmoderskap i NJA 2019 s. 504.
Svensk och EU-domstolens rättspraxis i internationell privat- och processrätt 2019–20205 hänvisningar
- Att erkännande i Sverige av utomlands genomfört surrogatmoderskap inte nödvändigtvis strider mot grunderna för den svenska rättsordningen har slagits fast av HD:s beslut NJA 2019 s. 504 och NJA 2019 s. 969, detta trots att surrogatmoderskap inte får ske genom assistans av svensk hälso- och sjukvård. HD uttalade i detta sammanhang att innehållet av svensk ordre public förändras över tid och i takt med att de etiska värderingar och normer som ligger till grund för den svenska rättsordningen förändras. Avgörandena beskrivs närmare i avsnitt 5 nedan.
- Ett i det närmaste revolutionerande avgörande är HD:s beslut NJA 2019 s. 504, där en amerikansk moderskapsdom, som fastställde ett i USA genomfört surrogatmoderskap, utan stöd i svensk lag erkändes här i riket. Målet gällde ett svenskt sambopar, som kontrakterat en amerikansk kvinna vilken för paret fött ett barn efter att en anonym donators ägg befruktats utanför kroppen med användning av mannens spermier. Förfarandet var helt i enlighet med lokal amerikansk lag och en amerikansk domstol förklarade redan före barnets födelse att den svenska kvinnan skulle bli barnets ”legal parent” medan surrogatmodern förklarades ”not to be the mother of the child”. Knappt ett år efter att paret med barnet återvänt till Sverige separerade de. Mannens faderskap var oproblematiskt, utan målet handlade om den svenska kvinnans rättsliga relation till barnet, som fortsatte att leva med henne. Till saken hör att separationen medförde att kvinnan inte längre kunde adoptera barnet utan att samtidigt utsläcka mannens föräldraskap (se 4 kap. 21 § föräldrabalken). HD konstaterade att utgångspunkten är att en utländsk dom inte erkänns i Sverige utan uttryckligt stöd i lag. Medan 7 § lagen om internationella faderskapsfrågor reglerar giltigheten av utländska faderskapsavgöranden finns det ingen motsvarande reglering om utländska moderskapsdomar. Surrogatmoderskap tillåts inte inom den svenska hälso- och sjukvården eftersom det anses utgöra en etiskt oförsvarbar människohandel. Samtidigt väljer många ofrivilligt barnlösa svenska par att åka utomlands för att skaffa barn på detta sätt och de så tillkomna barnens bästa måste sättas i första rummet. HD hänvisar till Europeiska människorättsdomstolens ställningstaganden, i synnerhet dess formellt icke bindande rådgivande yttrande den 10 april 2019 (application no. P16-2018-001), där domstolens Grand Chamber slog fast att en absolut omöjlighet att få till stånd ett rättsförhållande mellan barnet och den tilltänkta modern vore oförenlig med barnets bästa intressen, skyddade av europeiska människorättskonventionens artikel 8 (”Rätt till skydd för privat- och familjeliv”). Enligt Strasbourgdomstolen kräver denna artikel dock inte att moderskapet erkänns ab initio, utan alternativa vägar, såsom adoption, kan vara tillfyllest, förutsatt att de är snabba och effektiva. Någon sådan möjlighet existerade dock inte i det aktuella svenska fallet på grund av parets separation, samtidigt som barnets fyraåriga familjeliv med den tilltänkta modern hade blivit ”en praktisk realitet”. Med hänsyn till att det inte fanns något lämpligare sätt att tillgodose barnets rätt såg HD inte någon annan utväg än att erkänna den amerikanska moderskapsdomen. — Till HD:s avgörande har fogats justitierådens gemensamma yttrande, där de medger att erkännandet innebär att flera viktiga rättsprinciper får ge vika eller inte fullt ut kan upprätthållas, såsom att barnets rätt till kunskap om sitt ursprung inte kan garanteras och att det inte kan ske någon egentlig bedömning av den tilltänkta moderns lämplighet. Enligt yttrandet finns det därför anledning för lagstiftaren att utreda alternativa möjligheter, inklusive adoption, för dessa fall. En anmärkningsvärd följd av avgörandet synes vara att den utländska moderskapsdomen inte erkänns så länge adoptionsalternativet står till förfogande, dvs. så länge det tilltänkta föräldraparet är makar eller fortsätter sitt samboende. Det kan också noteras att HD fokuserar på barnets bästa, medan den svenska kvinnans intresse inte tas i beaktande. Avgörandet diskuteras närmare av Bogdan, SvJT 2019 s. 700–704 och Hellner, JT 2019–20 s. 433–447. Jfr numera utredningsförslaget i SOU 2021:56.
- En viss vidareutveckling av NJA 2019 s. 504 utgörs av det endast sex månader senare meddelade HD-beslutet NJA 2019 s. 969. I detta mål, avgjort av andra justitieråd, var det en ensamstående svensk kvinna som i USA träffat avtal om surrogatmoderskap med en amerikansk kvinna, som sedan födde ett barn med användning av ett ägg från en anonym donator befruktat utanför kroppen med anonymt donerade spermier. En amerikansk domstol förklarade redan före barnets födelse den svenska kvinnan vara dess rättsliga moder. Efter barnets födelse fick barnet ett födelsebevis där den svenska kvinnan angavs som barnets enda förälder. Efter att kvinnan återvänt till Sverige tillsammans med barnet försökte hon att få adoptera det, men hennes ansökan avslogs med motiveringen att hon hade betalat för surrogatmoderns tjänster, vilket strider mot vederlagsförbudet i 4 kap. 10 § föräldrabalken. Hon ansökte därför om att den amerikanska domen skulle erkännas i Sverige. HD konstaterade, med hänvisning till NJA 2019 s. 504, att det finns ett visst begränsat utrymme att även utan stöd i lag erkänna utländska statusdomar. Den hänvisade också till att barnets bästa ska sättas i första rummet och att ett icke-erkännande av en ”faktisk familjerelation” vore till en så betydande nackdel för barnet att andra motstående hänsyn kan ges endast begränsad vikt. I likhet med NJA 2019 s. 504 markerade dock HD att ett erkännande förutsätter att barnets rätt inte kan tillgodoses på något lämpligare sätt, exempelvis genom en adoption. Enligt HD var det i det aktuella fallet inte uteslutet att en ny adoptionsansökan vore framgångsrik, men detta var osäkert och skulle bli förenat med en inte obetydlig tidsutdräkt till nackdel för barnet. HD:s slutsats blev därför att det inte fanns något lämpligare sätt att tillgodose barnets rätt till privatliv än att erkänna den amerikanska domen. — HD anser i detta mål en faktisk familjerelation ha etablerats redan en relativ kort tid efter barnets födelse (vid tiden för ansökan fyra månader, vid tiden för HD:s avgörande 14 månader), vilket var rimligt, särskilt om man beaktar att ett icke-erkännande av den amerikanska domen skulle göra barnet helt föräldralöst i såväl svenska som amerikanska ögon (i motsats till NJA 2019 s. 504, där faderskapet var etablerat). Det nya avgörandet synes vidare ställa något lägre krav på att adoptionsvägen inte ska anses utgöra ett lämpligt alternativ. Tilläggas kan att referenten (JustR Runesson) var skiljaktig i fråga om motiveringen och menade att redan den omständigheten, att en föräldrarelation erkänns utomlands, gör att nackdelarna av ett icke-erkännande i Sverige är sådana att andra motstående hänsyn kan ges endast begränsad vikt i det enskilda fallet, om dessa nackdelar inte i möjligaste mån undviks. Jag håller med om detta och förstår det sistnämnda villkoret så att behovet av att undvika s.k. haltande rättsförhållanden kan variera beroende på bl.a. de inblandades anknytning till Sverige och det främmande landet i fråga.