NJA 2020 s. 3 punkt 162.
Hänvisas från p. 1 (s. 922)
1.En fråga som återkommande har rests är vilka slutsatser man kan dra av HD:s resonemang om ILO:s konvention nr 169. ILO-konventionen berörs vid två tillfällen i domskälen. Vid det första tillfälle hänvisas till ILO-konventionen i löpande text. I det sammanhang uttalar HD följande: Enligt artikel 8.1 i ILO:s konvention nr 169 ska vid tillämpningen av nationell lagstiftning vederbörlig hänsyn tas till urfolks sedvänjor och sedvanerätt. Konventionen har inte ratificerats av Sverige men får i denna del anses ge uttryck för en allmän folkrättslig princip. En tillämpning av denna princip vid lösandet av tvister med koppling till markrättigheter som berör samer medför alltså att en samisk sedvana som har konstaterats ska beaktas. Vid det andra tillfället förs en diskussion kring frågan om beviskrav. Efter HD:s slutsats om viss bevislättnad anförde HD följande inom parantes: (Jfr särskilt artikel 27 i FN:s deklaration om urfolks rättigheter, jfr även artikel 14.2 i ILO:s konvention nr 169 som ger uttryck för samma synsätt.) HD:s uttalanden om ILO-konventionen har väckt uppmärksamhet. Inte minst med tanke på att regeringen under tiden som Girjasmålet pågick vid ett flertal tillfällen hade informerat om att en ratificering av ILO:s konvention nr 169 inte var aktuellt för Sverige. Därutöver hade statsministern, under tiden som målet pågick i HD, förtydligat att regeringen inte ens arbetade för en ratificering av konventionen. Är domen i Girjasmålet därmed ytterligare ett exempel på att HD har rundat det politiska systemet och tagit makten över beslut som egentligen ska fattas av riksdag och regering? Några har bedömt HD:s uttalande om ILO-konventionen som sensationellt. Medan andra som analyserat domen inte har funnit skäl att närmare kommentera HD:s uttalande om ILO-konventionen. Frågan är alltså vilka slutsatser som egentligen kan dras av ovan citerade uttalanden.s. 922