Av illustrativa skäl finns det åter anledning att tänka i species (se not 50 ovan). Anta således att det rör sig om en tvättmaskin. B angav F:s bostad som leveransadress men G borde ha förstått att maskinen skulle levereras hem till B. G har då inte med avlämnandet hos F befriat sig från sin leveransskyldighet mot B. Denne kan som i ”Eurocredit” NJA 1998 s. 520 kräva skadestånd av G (skadan lär dock i detta fall bli begränsad till hanteringskostnader), men principiellt sett kan han också hålla fast vid G:s leveransskyldighet. Att det finns en gräns där man inte skall se det som en icke-prestation utan som en icke korrekt utförd prestation (så när B:s anspråk avser endast den fellevererade maskinen och inte kan satisfieras med något annat än just denna, t.ex. därför att den är begagnad) förtar inte exemplets illustrationsverkan. Skulle den gränsen ha passerats med en tvättmaskin, så kan man välja något mer utbytbart föremål.
Hänvisas från p. 5 (s. 671)
5.Utgångspunkten är alltså att G:s betalningsskyldighet mot B står kvar på grund av (B:s åberopande av) G:s onda tro rörande betalningsanvisningens felaktighet. Frågan är om det skall innebära att B saknar rätt mot F. En aspekt är att G:s medelsöverföring till F var avsedd för B, liksom att det var B:s avsikt med anvisningen att han skulle få medlen. Detta talar för att det skall stå B fritt att ta medlen i anspråk — i praktiken G:s återkrav mot F — precis så som det var avsett. En annan aspekt är att G inte bör kunna åberopa sin onda tro till sin egen fördel. Och en tredje är att en rätt för B att gå på såväl G som F aldrig kan ställa B bättre än om G hade betalat i enlighet med vad han på grund av sin onda tro borde ha gjort, medan G inte (annat än eventuellt i likviditetshänseende) kan ställas sämre vid en sådan jämförelse.s. 671