Se NJA 2020 s. 115 (”De försvunna korna”) p. 33.
Hänvisas från p. 2 (s. 60)
2.I och med att svensk avtalsrätt bygger på skuldprincipen uppkommer viktiga frågor både om hur aktsamhetsbedömningen ska ske (hur aktsamhetskravet är utformat och hur det påverkas av avtalstyp med mera) och vem som bär bevisbördan för de omständigheter som enligt gällande rätt medför att avtalsbrottet varit oaktsamt. Rättsordningar som baserar sig på skuldprincipen presumerar vanligen oaktsamhet vid avtalsbrott. Har borgenären bevisat avtalsbrott åvilar det gäldenären att styrka omständigheter som medför att vederbörande trots avtalsbrottet agerat med erforderlig aktsamhet. En sådan lösning förefaller högst rimlig, men det är inte så Högsta domstolen ser på saken. I NJA 2020 s. 115 (”De försvunna korna”) anges allmänna principer innebära att det är försäkringstagaren som ska bevisa att försäkringsbolaget, som brutit mot avtalet, agerat oaktsamt. s. 60