Jfr i sammanhanget även NJA 2013 s. 842 p. 37 (där det återges uttalanden från NGB-kommentaren till skadeståndslagen vari det sägs att ett förbiseende av prejudikatet hade kunnat föranleda skadeståndsskyldighet i NJA 1994 s. 194). Jfr också tillägget som gjordes av ett justitieråd med instämmande av övriga ledamöter. Se också Jan Kleineman, Vad en domare bör veta — ett rättsfall om statens ansvar vid felaktig rättstillämpning, JT 1994–95 s. 148: ”Jag har antagit att uppenbara fall av trots, arrogans, nonchalans eller okunnighet om rättsläget sådant det framgår genom en inte alltför komplicerad tolkning av ett HD-avgörande utifrån referenser i elementära standardverk, bör föranleda att staten ådrar sig skadeståndsansvar.”
Hänvisas från p. 3 (s. 467)
3.Vad gäller tillämpningen av 12 kap. 5 § RB har förelegat ett avgörande av HD från 1950 (NJA 1950 s. 359) som HovR:n avvikit ifrån. HovR:n har utförligt motiverat sitt ställningstagande och härvid bl.a. hänvisat till kritik som förekommit i doktrinen mot avgörandet och till ett senare hovrättsavgörande som innefattar en avvikelse från HD:s ställningstagande. Jag har någon gång sett uttalanden av typen att Högsta domstolen i rättsfallet säger att en avvikelse från prejudikat inte är skadeståndsgrundande, men det är naturligtvis inte vad domstolen säger. Tvärtom uttalas att prejudikat är av stor betydelse, om också det finns ett utrymme att avvika från dem. Det förutsätter bl.a. att det anförs rimliga skäl för det. I sammanhanget kan noteras att det prejudikat som domstolen avvek ifrån var dryga 35 år gammalt. Det hade utsatts för kritiska synpunkter i doktrinen och det fanns också ett relativt nytt, mot prejudikatet stridande, referat i Rättsfall från hovrätterna (RH). Man ska alltså knappast ta 1994 års rättsfall till intäkt för att skadeståndsskyldighet mer generellt är utesluten. En domstol som, i en rättslig fråga som nyligen avgjorts i ett vägledande avgörande och ligger i dess kärna, endast noterar prejudikatet och skriver att den avviker eftersom den tycker att det hade varit bättre om Högsta domstolen hade gått i motsatt riktning kommer med all sannolikhet att anses ha gjort något skadeståndsgrundande.s. 467