Jfr HD i NJA 2013 s 1241 (Bostadsfastighetsutmätning) st 10–13, som dock handlade om verkställighet och därtill för statens fordringar. Se vidare Johan Sandstedt, Utmätning av bostad och ”Pandoras naturrättsliga ask”: om HD:s restriktiva tolkning av relevant EMD-praxis och reformbehov, JT 2015–16 s 845–881. Jfr i sin tur det fallet med ECtHR Rousk v Sweden, Application no. 27183/04, 25 juli 2013, som m h t betydelsen av statens agerande i ännu mindre grad utgör ett horisontellt förhållande. Se vidare Johan Sandstedt, Äganderättsskyddet, rätten till skydd för hemmet och en ny svensk kränkning: målet Rousk, JT 2013–14 s 602– 619.
Hänvisas från p. 5 (s. 422)
5.Det finns emellertid också andra lagregler att beakta. De har mer allmän betydelse för hur intressemotsättningen i en relation mellan två enskilda parter skall hanteras. Exempelvis finns det reglering för den händelse att en part agerar på ett sätt som orsakar den andra skada. Utöver dessa lagregler finns det också rättspraxis och andra vägledande normativa utsagor. I princip kan alla normer vara användbara så länge de fungerar som verktyg för att hantera intressemotsättningen mellan parterna. Exempelvis kan generella civilrättsliga principer som culpa och kausalitet beaktas i problemhanteringen. De kan fungera som allmänt normativt stöd för delar av intresseavvägningen. I hanteringen ingår även att beakta sådant som konsekvenser av den bedömning som görs. Likaså beaktar vi värden som förutberäknelighet och skydd för svagare part. De utgör mer eller mindre ofrånkomliga aspekter av hanteringen. 2.3 Beaktande av andra aspekter De argument som aktualiseras går inte alltid att hänföra till enbart det horisontella planet. Den relationella hanteringen av den horisontella intressemotsättningen innebär emellertid att det är horisontella normer och horisontella aspekter av argumenten som skall användas. Det faktum att sådana värden som förutberäknelighet beaktas även i en horisontell hantering, illustrerar dock att gränsdragningen inte behöver uppfattas som strikt. Bakom lagregler som har bakgrund i den vertikala relationen, mellan enskild och stat, ligger värden som kan användas även i den horisontella hanteringen mellan enskilda. Exempelvis utgör regleringen av den enskildes skydd för egendom en påminnelse om att inte hantera aktieägarnas intresse mekaniskt i konflikten med fordringsägarna. Det finns anledning att beakta att olika slag av bolag har aktieägare med olika slag av engagemang. Därigenom kan det bli aktuellt att i den horisontella hanteringen beakta vad det kan innebära för en verksamheten närstående aktieägare att förlora verksamheten. Intressemotsättningen är inte fullödigt reglerad för alla fall, bara för att det i lagar som konkurslagen finns presumtionsregler som gör det möjligt att förenkla. Såtillvida kan den vertikala regleringen påminna om vikten av vissa värden. Det är emellertid inte detsamma som att den vertikala regleringen tillämpas.s. 422