2 · Huvuddragen i en relationell hantering

1.För att tydliggöra min presentation av en relationell hantering låter jag presentationen förhålla sig till ett illustrationsexempel där en och samma kontext leder till intressemotsättningar i såväl horisontellt som vertikalt hänseende. Jag har redovisat exemplet i den första artikeln (del I). Vad som är relevant för detta avsnitt är främst konkretionen som sådan. Den horisontella intressekonflikten står mellan aktieägarna i ett bolag och bolagets fordringsägare. På grund av bolagets ekonomiska situation har fordringsägarna ekonomiska intressen som innebär att de föredrar andra ägare, medan aktieägarna har intresse av att fortsätta vara ägare, främst av ekonomiska skäl men i vissa fall också på grund av affektionsvärden. Oavsett vem av parterna som ges prioritet kan de gentemot staten hävda att deras grundläggande rättigheter åsidosatts om de inte får som de vill. Aktieägarna kan åberopa egendomsskydd, och fordringsägarna den lagstadgade rätt de kan peka på att den aktuella regleringen skall ge dem. 2.1 Identifiering av den typiska intressemotsättningen I en relationell hantering skall de olika relationerna hållas isär. Eftersom de vertikala relationerna mellan staten och parterna blir aktuella först om staten låter den ena eller andra parten bli lidande, är det relevant att börja med den horisontella relationen.s. 421

2.Ett tidigt led i den relationella hanteringen är att identifiera vari en intressemotsättning av aktuellt slag typiskt sett består. Genom att identifiera vad som är det reella problemet i intressemotsättningen kommer den resterande hanteringen att gå ut på att hantera det problemet. Hanteringen påverkas då i princip inte av hänsyn som har med andra relationer att göra.s. 421

3.Som redovisats i den första artikeln (del I) är en anledning till att hålla isär relationerna ambitionen att koncentrera hanteringen till aspekter som är relevanta för just den relation som hanteras. Ambitionen är att undvika att hanteringen påverkas av aspekter som har att göra med hänsyn som är relevanta i andra relationer. De hänsyn som inte skall tas är sådana hänsyn som följer med i tanken för att begreppen saknar tillräcklig precision.s. 422

4.I exemplet med aktieägare och fordringsägare skulle det kunna handla om att begreppet ”aktieägare” mer eller mindre undermedvetet leder tanken. Exempelvis förknippar vi i varje fall vissa ”aktieägare” med subjekt som är engagerade i verksamheten. Vi utgår då från möjligheten att dessa aktieägare ser ett affektionsvärde i verksamheten. Emellertid kan den reella intressemotsättningen vara renodlat ekonomisk. Aktieägarna i fråga kan ha ett renodlat kapitalavkastningsintresse av sitt engagemang. I teknisk mening äger de värdepapper och de vare sig bidrar till verksamheten eller har kunskap om den. Ambitionen är därför att inte använda begreppen utan att först identifiera den reella intressemotsättningen i den typ av fall som är för handen. 2.2 Identifieringen av relevanta normer När den reella intressemotsättningen är identifierad är nästa steg i hanteringen att identifiera vilka normer som skall eller kan användas. Reglerna i den lag som fordringsägarna åberopat är förstås relevanta. Lagreglerna pekar i någon mån ut hur intressemotsättningen och osäkerheten kring verksamhetens värde skall hanteras. Det handlar om lagregler som specifikt adresserar just relationen mellan fordringsägare och aktieägare. Vid en första ytlig genomläsning kan dessa lagregler förefalla peka på en prioritet för fordringsägarna i illustrationsexemplet.s. 422

5.Det finns emellertid också andra lagregler att beakta. De har mer allmän betydelse för hur intressemotsättningen i en relation mellan två enskilda parter skall hanteras. Exempelvis finns det reglering för den händelse att en part agerar på ett sätt som orsakar den andra skada. Utöver dessa lagregler finns det också rättspraxis och andra vägledande normativa utsagor. I princip kan alla normer vara användbara så länge de fungerar som verktyg för att hantera intressemotsättningen mellan parterna. Exempelvis kan generella civilrättsliga principer som culpa och kausalitet beaktas i problemhanteringen. De kan fungera som allmänt normativt stöd för delar av intresseavvägningen. I hanteringen ingår även att beakta sådant som konsekvenser av den bedömning som görs. Likaså beaktar vi värden som förutberäknelighet och skydd för svagare part. De utgör mer eller mindre ofrånkomliga aspekter av hanteringen. 2.3 Beaktande av andra aspekter De argument som aktualiseras går inte alltid att hänföra till enbart det horisontella planet. Den relationella hanteringen av den horisontella intressemotsättningen innebär emellertid att det är horisontella normer och horisontella aspekter av argumenten som skall användas. Det faktum att sådana värden som förutberäknelighet beaktas även i en horisontell hantering, illustrerar dock att gränsdragningen inte behöver uppfattas som strikt. Bakom lagregler som har bakgrund i den vertikala relationen, mellan enskild och stat, ligger värden som kan användas även i den horisontella hanteringen mellan enskilda. Exempelvis utgör regleringen av den enskildes skydd för egendom en påminnelse om att inte hantera aktieägarnas intresse mekaniskt i konflikten med fordringsägarna. Det finns anledning att beakta att olika slag av bolag har aktieägare med olika slag av engagemang. Därigenom kan det bli aktuellt att i den horisontella hanteringen beakta vad det kan innebära för en verksamheten närstående aktieägare att förlora verksamheten. Intressemotsättningen är inte fullödigt reglerad för alla fall, bara för att det i lagar som konkurslagen finns presumtionsregler som gör det möjligt att förenkla. Såtillvida kan den vertikala regleringen påminna om vikten av vissa värden. Det är emellertid inte detsamma som att den vertikala regleringen tillämpas.s. 422

6.I exemplet kan de vertikalt inriktade reglerna om rättsprocessen fungera som en sådan påminnelse. De kan påminna om det i föregående stycke antydda värdet av en saklig och inte alltför schablonmässig prövning. Likaså kan de vertikalt inriktade reglerna om egendomsskydd påminna om såväl värdet av skydd för sin position som värdet av likhet inför lagen.s. 424

7.Påminnelsen behöver inte leda till att dessa värden påverkar bara i linje med en rättighet. Det kan istället handla om att tydliggöra att dessa värden inte behöver vara särskilt relevanta i den horisontella relationen. Ett värde som privat äganderätt kan exempelvis betraktas som relativt ovidkommande i en horisontell prövning mellan en fordringsägare och en aktieägare. Tanken att den vertikala privata äganderätten skulle ha med den horisontella saken att göra är rent av anmärkningsvärd. Den står nämligen i kontrast till en för marknadssystemet grundläggande idé om fördelning av risker kring företagsverksamhet. Marknadssystemet bygger på privat äganderätt och fördelning av denna genom marknaden. I det systemet ingår att aktörerna kan förlora äganderätt genom risktagande.s. 424

8.Vad jag nu beskrivit är att en relationell horisontell hantering omfattar överväganden som inkluderar de aspekter som är reglerade i de vertikala rättighetsreglerna. I varje fall ingår dessa aspekter i en hantering som inte är rent mekanisk.s. 424

9.För illustrationsexemplet innebär en relationell hantering att fordringsägarna typiskt sett får prioritet framför aktieägarna. Den relationella hanteringen innebär emellertid också att det finns utrymme för något annat än en sådan prioritet. Om exempelvis effekten av regleringen som helhet är att statsmakten i praktiken överför privatägd fast egendom till staten (såsom jag beskriver i första artikeln, del I), kan en rättstillämpare fatta ett beslut i beaktande härav. För att nå ett sådant ställningstagande är det inte nödvändigt att i formell mening använda grundläggande rättigheter. En annan väg går exempelvis genom beviskraven kring värdet på verksamheten. I kombination med argument om aktieägares intressen av skydd kan ställningstagandet legitimeras. Det blir då ett ställningstagande avseende det reella problemet mellan de horisontella parterna. Aktieägarna får inte företräde på grund av en formell rättighet, utan på grund av en elaborerad intresseavvägning som är anpassad till situationen för det typfall som är aktuellt.s. 424

10.Vad jag redovisat illustrerar att vi med ett relationellt angreppssätt faktiskt kan beakta de värden som ligger bakom de grundläggande rättigheterna. Det kan mycket väl komma i fråga att uttrycka att sådana värden beaktats. Någon hänvisning till konventionsreglering eller grundlagsstadgande behövs inte. En sådan hänvisning skulle i vissa fall kunna framstå som en aning apart. I andra fall kan en sådan referens fungera och representera värderingen. Skillnaden mot att tillämpa en rättighetsregel, eller att ta utgångspunkt i en grundläggande rättighet är emellertid relevant. Det är inte fråga om att utgå från begrepp som skulle kunna anses aktuella i sammanhanget. Begreppet äganderätt används inte som ett verktyg i hanteringen, utan bara som en kommunikativ förenkling med relativ och relationell innebörd. 2.4 En idealbild av relationell hantering Vad jag härmed beskrivit om en relationell hantering är närmast ett ideal. När idealet ställs mot anspråken på att grundläggande rättigheter skall ha generell giltighet som överordnade normer, kan idealet stå sig slätt. En anledning till detta kan vara att vi i den beskrivna hanteringen inte tydliggör vad den innebär beträffande överväganden kring värdena bakom rättigheterna. Det kan därför finnas poänger med att tydliggöra vad en specifik hantering inneburit i rättighetshänseende. Ett sådant tydliggörande följer därför i nästa avsnitt.s. 425