När det gäller rättighetsöverträdelser finns det dock visst utrymme för att åsidosätta de vanliga preskriptionsreglerna, jfr NJA 2018 s. 103, ”Medborgarskapet II”. Bengtsson noterar dock att anspråk oftare rör relativt färska skador där preskriptionen inte utgör något hinder men att ansvar av olika skäl inte föreligger, Bertil Bengtsson, Om ex gratia-ersättning, SvJT 2009 s. 328.
Hänvisas från p. 5 (s. 1207)
5.För egen del betraktar jag denna vidare användning av ex gratiabegreppet som mindre träffande i detta sammanhang. Det är i och för sig så att dessa lagar har sin bakgrund i att det vanliga ersättningssystemet anses ge otillfredsställande resultat. Anledningen till att de anses ge otillfredsställande resultat beror inte enbart på att de materiella skadeståndsreglerna utan även regler om preskription (det kan röra sig om händelser som inträffade för länge sedan) samt bevisbörderegler (även om preskriptionen inte lägger hinder i vägen kan det vara svårt att bevisa vad som inträffat om det gått många är sedan händelsen). I denna mening utgör dessa lagar ”ett avsteg från den normala rättsordningen för hantering av uppkomna ersättningsfrågor”. Men det samma gäller ju för all specialskadeståndsrättslig lagstiftning.s. 1207