Förmedlingsuppdragets parter kan dock komma överens om att provision ska utgå vid en tidigare tidpunkt än bindande avtal, vilket i sådana fall gäller mellan parterna (jfr NJA 1991 s. 319). Här ska noteras att en sådan överenskommelse mellan förmedlaren och uppdragsgivaren inte innebär att uppdragsgivaren är ”tvingad” att ingå ett avtal med tredje man (eller ”tvingad” att sälja sin egendom), utan endast att förmedlaren har rätt till avtalad ersättning vid denna tidpunkt.
Hänvisas från p. 1 (s. 43)
1.Anta att en uppdragsgivare häver en förmedlares uppdrag. Hävningen visar sig vara obefogad och förmedlaren framställer krav på skadestånd motsvarande utebliven provision. Enligt uppdraget har förmedlarens provisionsrätt varit avhängig att ett huvudavtal träffas mellan uppdragsgivaren och en av förmedlaren anvisad tredje man. Vid hävningen har något huvudavtal inte ingåtts, vilket väcker frågan om en förmedlare överhuvudtaget anses lida någon skada. Redan nyttjandet av riskavtal kan i sig anses innebära att det uppstår en brist i kausaliteten, eller adekvansen, mellan avtalsbrottet och den uteblivna provisionen: om förmedlaren inte lyckas förmedla överlåtelsen av huvudavtalet uppstår inte provisionsrätt. Om uppdraget upphör innan denna tidpunkt måste bevisning således föras om ett hypotetiskt händelseförlopp om vad som kunnat inträffa. Detta är en inte obetydlig komplikation vid analysen av förmedlarens eventuella skadeståndsrätt. Det kan nämligen verka egendomligt att det vid en hävning utdöms skadestånd motsvarande full ersättning när något huvudavtal inte ingåtts och inget annat avtalats mellan förmedlaren och uppdragsgivaren. Om uppdraget fått fortlöpa oförändrat utan att ha resulterat i ett huvudavtal skulle ju förmedlaren inte ha tjänat in någon provision. Kausaliteten mellan hävning och provision synes alltså kunna svikta.s. 43