Stycket

3.I NJA 2013 s. 350 motiverade Högsta domstolen att tvångsförvärv av enskild egendom till förmån för ett privat gruvföretag kunde godtas, bl.a. eftersom ”gruvdrift har sådan betydelse för landets ekonomi att ett ianspråktagande av mark för sådan verksamhet utan tvivel är i det allmännas intresse även om verksamhetsutövaren är ett enskilt företag”. Denna skrivning är långtgående i exploateringsvänlig riktning, generaliserande och bygger enligt min mening på ett föråldrat synsätt. Gruvdrift är numera i förhållande till annan näringsverksamhet inte av sådan nationalekonomisk betydelse att den generellt kan sägas vara ett angeläget allmänt intresse, på det sätt som viss gruvdrift var för flera hundra år sedan då Falu koppargruva och Sala silvergruva var i full produktion. Däremot kan naturligtvis gruvdrift i det enskilda fallet alltjämt vara av sådan betydelse att den konstituerar ett angeläget allmänt intresse. Någon egentlig fristående proportionalitetsbedömning redovisats inte i NJA 2013 s. 350 och Högsta domstolens dom i Parkfastigheten bör innebära att avgörandet från 2013 åtminstone delvis har blivit överspelat.s. 394