Stycket

12.I NJA 2005 s. 142, som rörde leasing av en lastbil mellan två näringsidkare där leasingtagaren krävde återbetalning av vissa leasingavgifter, invände leasinggivaren att leasingtagaren hade reklamerat för sent. Mellan parterna fanns ett avtal utan någon bestämmelse om reklamation för den aktuella situationen. HD konstaterade att det inte finns tillämplig lagstiftning som direkt reglerar denna fråga. HD ansåg emellertid att det är en allmän civilrättslig princip att en köpare som vill göra gällande fel eller brist måste reklamera utan oskäligt uppehåll från det att han eller hon märkt eller bort märkt felet eller bristen. HD:s in casu-bedömning sammanföll visserligen med tidpunkten då köparen fick faktisk vetskap om avtalsbrottet, vilket berodde på att det framgick av den framlagda bevisningen att det ”i det närmaste varit omöjligt” att upptäcka avtalsbrottet dessförinnan. Avgörandet innebär därför ytterligare stöd för uppfattningen att reklamationsfristens startpunkt inträffar tidigare än då en part får faktisk vetskap om ett avtalsbrott.s. 386