I artikeln behandlas inte bestämmelsen i 3 kap. 3 § skadeståndslagen (se i stället NJA 2017 s. 824). Detta främst eftersom begreppet ”vid myndighetsutövning” i praxis (särskilt inom ramen för statens frivilliga skadereglering) har givits en vid tolkning och skadestånd därmed utges enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen i de fall det föreligger adekvat kausalitet mellan statens agerande och den skada som den enskilde gör gällande. Mellan frågan om den enskilde har blivit föremål för en betungande åtgärd från det allmännas sida (vilket kännetecknar myndighetsutövning) och frågan om den skadeståndsgrundande handlingen på ett adekvat sätt har medfört skada för denne finns uppenbarligen ett nära samband.
Hänvisas från p. 1 (s. 114)
I artikeln behandlas inte bestämmelsen i 3 kap. 3 § skadeståndslagen (se i stället NJA 2017 s. 824). Detta främst eftersom begreppet ”vid myndighetsutövning” i praxis (särskilt inom ramen för statens frivilliga skadereglering) har givits en vid tolkning och skadestånd därmed utges enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen i de fall det föreligger adekvat kausalitet mellan statens agerande och den skada som den enskilde gör gällande. Mellan frågan om den enskilde har blivit föremål för en betungande åtgärd från det allmännas sida (vilket kännetecknar myndighetsutövning) och frågan om den skadeståndsgrundande handlingen på ett adekvat sätt har medfört skada för denne finns uppenbarligen ett nära samband.s. 114