Stycket

4.Det första argumentet bygger på antagandet att trovärdigheten hos målsägandens berättelse ökar när det framkommer bevisning för att målsägandens berättelse har varit konstant över tiden. Detta är ett vanligt antagande i bevisrättslig litteratur. Om målsäganden har ändrat i sin berättelse så talar detta för att berättelsen inte är riktig. Det första problemet med detta antagande är att det har svagt stöd i rättspsykologisk forskning. Studier visar att sanningsenliga uppgiftslämnare också ändrar sig från förhör till förhör och det finns ingen statistiskt signifikant korrelation mellan konstans över tiden och riktighet. Högsta domstolen har lyssnat på denna forskning och säger uttryckligen i NJA 2017 s. 316 att man inte längre betraktar konstans som ett trovärdighetskriterium.s. 338