Rättsfall
NJA 2017 s. 316
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2017 s. 316
BibTeX
@misc{nja-2017-s-316,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2017 s. 316}},
year = {2017},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
6 hänvisningar i 4 artiklar · 6 stycken/fotnoter
Även våldtäktsdomar bör undersökas vetenskapligt1 hänvisning
Svensk rättspraxis: Straffrätt 2010–20181 hänvisning
Varför är bevisning som uppfyller beviskravet i våldtäktsmål inte tillräcklig i mål om olaga hot?3 hänvisningar
- Studien genomfördes i Andreas Korths-Aspegrens examensarbete på juristprogrammet vid Lunds universitet, med Christian Dahlman som handledare. Se Korths-Aspegren Förtroendebevisning i mål om våldtäkt och i mål om olaga hot, Lunds universitet, 2017. https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/ 8909095. 1 2 Södertörns tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Hässleholms tingsrätt, Västmanlands tingsrätt, Hudiksvalls tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Gävle tingsrätt, Blekinge tingsrätt, Östersunds tingsrätt och Malmö tingsrätt. 1 3 I våldtäktsmålen var målsäganden kvinna i 18 fall (90%) och man i 2 fall (10%). I målen om olaga hot var målsäganden kvinna i 31 fall (62%) och man i 19 fall (38%). Dom i Södertörns tingsrätt 2015-07-06, B 1303-15, s. 6. 15 Dom i Hässleholms tingsrätt 2015-05-05, B 318-15, s. 10f. 16 Dom i Hudiksvalls tingsrätt 2015-04-14, B-280-15, s. 10. 17 Dom i Södertörns tingsrätt 2016-05-09, B 17016-15, s. 13. 1 8 Dom i Södertörns tingsrätt 2015-06-02, B 5431-15, s. 6. 19 Dom i Uddevalla tingsrätt 2016-03-16, B 1621-14, s. 4. 20 Dom i Västmanlands tingsrätt, 2015-10-12, B 3175-15, s. 6. 2 1Michigan Law Review Se t.ex. Lempert ”Modelling Evidence”, , 1977, Bender, Nack & Treuer Tatsachenfeststellung vor Gericht, 3:e uppl., Beck, München, 2007, och Eide Bevisvurdering – Usikkerhet og Sannsynlighet, Cappellen Damm, Oslo, 2016. Beviskraft är inte samma sak som det Per Olof Ekelöf kallade bevisvärde, men fångar bättre vad domare menar när de talar om styrkan hos bevisning. Det är till och med så, att termen ”bevisvärde” används av domare på ett sätt som stämmer bättre med definitionen av beviskraft än med Ekelöfs definition av bevisvärde. 2 2 Se t.ex. Kaplan “Decision Theory and the Factfinding Process”, Stanford Law Review, 1968, och Cheng ”Reconceptualizing the Burden of Proof”, Yale Law Journal, 2013. https://www.bra.se/download/18.358de3051533ffea5ea7ea64/14594091059 15/Sammanfattning_anmalda_2015.pdf 24 https://www.bra.se/download/18.5484e1ab15ad731149e3a81c/1490859029 793/Sammanfattning_anmalda_2016.pdf Se t.ex. Gregow “Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering i mål om sexuella övergrepp mot barn”, SvJT 1996 s. 518. 26 Fisher, Brewer & Mitchell ”The Relation between Consistency and Accuracy of Eyewitness Testimony” i Bull m.fl. (red.) Handbook of Psychology and Investigative Interviewing, Wiley, Chichester, 2009, s. 121ff. 2 7 NJA 2017 s. 316 I & II. 28 Förutsatt att den aktuella framtoningen är ungefär lika vanlig hos målsägande som talar sanning jämfört med målsägande som ljuger. Detta är ett rimligt antagande eftersom målsägande som ljuger kan antas vinnlägga sig om att ha samma framtoning som de som talar sanning. 29 Se Strömwall & Granhag ”How to Detect Deception? Arresting the Beliefs of Police Officers, Prosecutors and Judges”, Psychology, Crime and Law, vol. 9, 2003, och Bond & DePaulo ”Accuracy of Deception Judgments”, Personality and Social Psychology Review, 2006. 3 0SvJT 2006 s. 982 Cars “Justitiekanslern och rättssäkerheten”, . 31 Sandgren ”Nytt organ för oskyldiga”, Svenska Dagbladet, 2006-06-22. http://www.svd.se/nytt-organ-for-oskyldiga 32 Se t.ex. Gregow “Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering i mål om sexuella övergrepp mot barn”, SvJT 1996 s. 510 f, och Träskman ”Rimligt eller inget rimligt tviviel” i Kleineman m.fl. (red.) Festskrift till Lars Heuman, Jure, Stockholm, 2008, s. 503. 33 Se t.ex. Cars ”Justitiekanslern och rättssäkerheten” SvJT 2006 s. 982. 34 Bolding ”Sannolikhet och bevisvärdering i brottmål”, SvJT 1953 s. 314, och Bolding Går det att bevisa?, Norstedts, Stockholm, 1989, s. 113. 3 5 Diesen Bevisprövning i brottmål, 2:a uppl., Norstedts, 2015, s. 158. 36 Jfr. Axberger m.fl. Felaktigt dömda – Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt, Justitiekanslern, 2006, s. 485.
- Stödbevisning om målsägandens agerande kan vara avgörande för målets utgång. I NJA 1991 s. 83 stod RT åtalad för våldtäkt av sin sambo HH. RT nekade till gärningen och det fanns ingen rättsmedicinsk bevisning. Åklagarens bevisning bestod av HHs berättelse, samt bevisning om HHs agerande, i form av vittnesmål från HHs mor och syster om vad HH berättat för dem. Högsta domstolen fann att bevisningen var tillräcklig och dömde RT för våldtäkt. Några år senare kom ett annat fall med liknande omständigheter upp till bedömning. I NJA 2005 s. 712 stod LG åtalad för våldtäkt av sin sambo CG. LG nekade till gärningen och det fanns ingen rättsmedicinsk bevisning. Till skillnad från 1991 års fall förelåg inte någon stödbevisning om målsägandens agerande. Åklagarens bevisning bestod enbart av CGs berättelse. Högsta domstolen fann att denna bevisning inte var tillräcklig och friade LG. I domskälen gör Högsta domstolen en jämförelse med 1991 års fall och pekar särskilt på avsaknaden av stödbevisning i 2005 års fall. Betydelsen av stödbevisning om målsägandens agerande bekräftades av Högsta domstolen i ett färskt fall, NJA 2017 s. 316 II, där NN stod åtalad för våldtäkt och åklagarens bevisning bestod av målsägandens berättelse i kombination med stödbevisning om målsägandens agerande. Stödbevisningen utgjordes av en inspelning av målsägandens samtal till en larmcentral och ett vittnesmål från en arbetskamrat till målsäganden som målsäganden anförtrott sig till och berättat om våldtäkten. Högsta domstolen fann att målsägandens berättelse tillsammans med stödbevisningen uppfyllde beviskravet.
- Det första argumentet bygger på antagandet att trovärdigheten hos målsägandens berättelse ökar när det framkommer bevisning för att målsägandens berättelse har varit konstant över tiden. Detta är ett vanligt antagande i bevisrättslig litteratur. Om målsäganden har ändrat i sin berättelse så talar detta för att berättelsen inte är riktig. Det första problemet med detta antagande är att det har svagt stöd i rättspsykologisk forskning. Studier visar att sanningsenliga uppgiftslämnare också ändrar sig från förhör till förhör och det finns ingen statistiskt signifikant korrelation mellan konstans över tiden och riktighet. Högsta domstolen har lyssnat på denna forskning och säger uttryckligen i NJA 2017 s. 316 att man inte längre betraktar konstans som ett trovärdighetskriterium.