I det s.k. Prosolviamålet, som väckt mycket diskussion i Sverige, dömde hovrätten en revisor och en revisionssammanslutning till sammanlagt ca 2 miljarder kronor i ska destånd (Hovrätten för Västra Sverige T 4207–10). Målet kritiserades särskilt för domskälen som gällde kausalitet. (Se för Prosolviadomen Torkel Gregow: Prosolviadomen, SvJT 2013 s. 1032–1038; Bo Svensson: Prosolvia: Normskyddsläran och den adekvata kausaliteten. Ny Juridik 2014 s. 7–22; Peter Jennegren: Hovrättens Prosolviadom: En ekonomisk betraktelse. JT 2014–15 s. 28–57; Bo Svensson: Jämkning av revisorns skadeståndsansvar. Ny Juridik 2014/2015 s. 7–19; Bo Svensson: Prosolvia och normskyddsläran. Balans fördjupning 2014 s. 24–25.) Efter Prosolviamålet avgjorde Sveriges högsta domstol det s.k. BDO-målet (NJA 2014 s. 272), som har tolkats som en strävan efter att återställa rättsläget efter Prosolvia. (Se Pontus Etéus: Revisorns skadeståndsansvar efter BDO-målet — ordningen återställd. JT 2014–15, s. 780–789, s. 783–784 (Etéus 2014a). Se för Prosolviamålet kapitel 2 nedan och för BDO-målet kapitel 4.2 nedan.
Hänvisas från p. 5 (s. 154)
1.I denna artikel presenteras ett förslag till gestaltande av det skadeståndsrättsliga orsakssambandets struktur. Syftet med artikeln är att erbjuda en praktisk modell för analys av konkreta kausalitetsproblem. Modellens teoretiska funktionsduglighet och praktiska användbarhet påvisas genom att tillämpa modellen på revisors och aktiebolagsledningens skadeståndsansvar.s. 153
2.Teoretiska frågor om orsakssamband har i finsk skadeståndsrättslig doktrin — till skillnad från i den svenska doktrinen — mera sällan varit föremål för forskning, varför den finska doktrinen kan uppfattas jämförelsevis omogen eller ostrukturerad. En teoretisk analys behövs, eftersom det möjliggör att påvisa gemensamma nämnare för olika orsakssambandssituationer, vilket därmed förenklar doktrinen. En enhetlig orsakssambandsdoktrin ökar inte bara rättskipningens förutsebarhet, utan underlättar även hanteringen av enskilda praktiska kausalitetproblem.s. 153
3.Artikelns kausalitetsmodell motsvarar huvudsakligen de ståndpunkter som traditionellt framförts i Finland och Sverige, dock systematiserade i en teoretiskt motiverad form. Eftersom skadeståndsrättens kausalitetsdoktrin i huvudsak är enhetlig i Sverige och Finland och eftersom regelverket för bolagledningens och revisors ansvar även essentiellt är motsvarande i länderna kan denna artikel ses som ett inspel i bägge jurisdiktioner.s. 153
4.Bolagsledningens och revisors skadeståndsansvar är ett sakkunnigansvar som regleras genom specialbestämmelser, vilka till stor del motsvarar varandra i den finska och svenska lagstiftningen. Enligt 22 kap. 1 § i den finska aktiebolagslagen (624/2006, ABL) ansvarar ledningen, och på motsvarande sätt enligt 10 kap 3 § i den finska revisionslagen (1141/2015) revisor, för ekonomisk skada som förorsakats genom brott mot aktörernas lagstadgade skyldigheter. Orsakssambandsfrågor är särskilt relevanta för denna ansvarstyp, eftersom skada som påstås vara orsakad av ledning eller revisor sällan beror omedelbart på ett enskilt beslut eller en särskild underlåtelse, utan istället på en samverkan mellan flera åtgärder, omständigheter, händelser eller underlåtenheter.s. 154
5.En klar och tydlig orsakssambandsmodell underlättar upprätthållandet av gränserna för ledningens och revisors ansvar. Detta förtydligande av gällande rätt bidrar därmed framför allt till att skapa förutsägbarhet i ansvarsfördelningen mellan aktörer, vilket minskar de implicita kostnader allokering av den riskpremie en otydlig och oförutsägbar orsakssambandsmodell medför. På motsvarande sätt bidrar en ökad förutsägbarhet i ansvarsmodellen till att öka incitamenten för styrelsearbete, vilket omvänt får antas vara mindre attraktivt om ansvarsriskens sannolikhet är svårbedömd. Samtidigt skönjs en viss utveckling mot att rättstvister avseende sakkunnigas ansvar blir allt vanligare i nordisk rättspraxis, vilket ytterligare påvisar behovet för en tydlig orsakssambandsmodell vid den rättsliga hanteringen av ansvarsproblemställningar. Den grundläggande tanken med artikelns kausalitetsmodell är att förtydliga separationen mellan faktisk kausalitet och juridisk kausalitet. Först granskas den faktiska kausaliteten, vilken beskriver sambandet mellan konkreta händelser och omständighet som ingår i det förlopp där en eventuell skada uppstår. Därefter granskas till vilka delar den ovan konstaterade faktiska kausaliteten är juridiskt relevant, det vill säga till vilka delar den förorsakade skadan kan anses vara relevant, betraktat ur den överträdda normens perspektiv. I ett komparativt nordiskt perspektiv är det intressant att konstatera att finsk doktrin ter sig något mera onyanserad än den svenska motsvarigheten vad gäller tudelningen i kausalitetsgranskningen, eftersom gängse finsk modell inte öppet spaltar upp kausalitetsgranskningen i de ovan identifierade två leden, men ändå opererar med samma tudelade tankekonstruktion, förborgad under terminologiska täckmantlar som normens skyddsändamål och skadans förutsebarhet. Den finska (och möjligen delvis också den svenska) doktrinen är ytterligare i viss mån oenhetlig till den del som gäller kriteriernas förhållande till orsakssambandsgranskningen. Den kausalitetsmodell som här åsyftas klargör kriteriernas roll och interna systematik i den skadeståndsrättsliga ansvarsstrukturen.s. 154
6.Kausalitetsmodellens struktur kan sammanfattas i följande frågeställning, där en analys av delfaktorerna följer nedan: Faktisk kausalitets. 156
7.i. Vilka faktorer har orsakat skadan, det vill säga vilken helhet av fak-s. 157
8.torer har varit tillräcklig för att åstadkomma skadan? Föreligger dets. 157
9.flera enheter som förklarar skadans uppkomst?s. 157
10.ii. Vilken betydelse har ledningens eller revisors handling eller under-s. 157
11.låtenhet inom ramen för nämnda helhet? Skulle ifrågavarande fak-s. 157
12.torer ha räckt till för att åstadkomma skadan också utan ledningenss. 157
13.eller revisors handling eller underlåtenhet?s. 157
14.iii. Om svaret är jakande, uppfylls inte den faktiska kausaliteten. Oms. 157
15.svaret är nekande, måste det faktiska kausalförhållandets juridiska re-s. 157
16.levans undersökas ytterligare. Den faktiska kausalitetens juridiska relevans — kärnändamålslärans. 157
17.i. Vad är det som primärt ska skyddas genom ifrågavarande norm soms. 157
18.överträtts (normens kärnändamål)? Ligger den uppkomna skadan till-s. 157
19.räckligt nära kärnändamålet? Eller tillhör den uppkomna skadans. 157
20.möjligen kretsen av någon annans (t.ex. skadelidandes eller tredjes. 157
21.parts) handlingsplikt? Artikeln är strukturerad enligt följande. I kapitel 2 granskas grunderna för orsakssambandsmodellens tudelning. I kapitel 3 analyseras först den faktiska kausalitetens teoretiska innehåll (kapitel 3.1), vilket därefter tillämpas på ledningens och revisors skadeståndsansvar (kapitel 3.2). I kapitel 4 granskas kausalitetsmodellens senare skede, det vill säga den juridiska relevansavvägningen, först teoretiskt (kapitel 4.1) och sedan konkret (kapitel 4.2). Artikeln avslutas med slutsatser (kapitel 5).s. 157