Stycket

1.Likgiltighetsuppsåtet kan, på motsvarande sätt som det tidigare eventuella uppsåtet med hypotetiskt prov, sägas vara tvåspårigt. Först ska det kunna konstateras (vara bevisat dvs. ställt utom rimligt tvivel) att gärningsmannen insåg att det fanns en möjlighet för att ”den brottsliga” effekten skulle inträffa genom hens handlande eller för att ”den brottsliga” gärningsomständigheten förelåg vid handlandet. Om detta är styrkt ska det undersökas hur gärningsmannen förhöll sig (dvs. vilken attityd hen hade) inför att effekten inträffade eller att gärningsomständigheten förelåg. För att likgiltighetsuppsåt ska föreligga ska det vara bevisat att förverkligandet av effekten eller förekomsten av gärningsomständigheten, vid gärningstillfället inte utgjorde ett för gärningsmannen relevant skäl för att avstå från gärningen (”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176, se s. 198). Det är denna kursiverade text som beskriver den nedre gränsen för uppsåt i svensk rätt och som alltså anger gränsen mellan uppsåt och medveten oaktsamhet.s. 97