Jfr Lars Hjerner som i Om rättsfallstolkning (s. 16 f.) laborerar med motsatsparen aktiv-passiv, konstruktiv-destruktiv och extensiv-restriktiv rättsfallstolkning. 1 0 Om rättsfallstolkning s. 44 f. 11 Notera alltså att han säger att prejudikatvärdet av obiter dicta är ”nedsatt”, inte att det är ”obefintligt”. 1 2 Förutom Christina Ramberg, se t.ex. Torgny Håstad i Festskrift till Per Henrik Lindblom, Uppsala 2004, s. 303 och Torkel Gregow i Festskrift till Gösta Walin, Stockholm 2002 s. 105. Vid ett civilrättsseminarium jag för många år sedan höll i hade det blivit 3-0 i tingsrätten, 4-0 i hovrätten och 2–3 i Högsta domstolen. Av totalt 12 domare var det alltså 3 som stod bakom prejudikatet. Flertalet av studenterna tyckte att det var en märklig ordning — men juridiken bjuder ibland på sådana ”märkligheter”. 13 Jfr Torgny Håstads i föregående not nämnda festskriftsartikel. 1 4 Anders Knutsson i Festskrift till Bertil Bengtsson, Stockholm 1993 s. 271. 1 5 Stefan Lindskog, Betalning, Stockholm 2014. Jfr min anmälan i JT 2015–16 s. 976. Jag har dessutom tillgång till en skriven förteckning över de angripna rättsfallen. 16 Se Alexander Unnersjö i JT 2015–16 s. 409, Torgny Håstad i JT 2016–17 s. 102, Patrik Schöldström i SvJT 2017 s. 142 och Göran Lambertz i SvJT 2017 s. 334. 1 7 Högsta domstolens beslut ang. klagan över domvilla den 19 september 2016 (Ö 1810-16) och resning den 19 april 2017 (Ö 5886-16). Särskilt det förstnämnda beslutet sticker ut i det att den ängsliga beröringsskräcken så tydligt lyser igenom i beslutets avfattning. HD skrev så för 100 år sedan men skriver (annars) inte så i dag. Resningsbeslutet är, trots utgången, inte alls lika ”förlåtande”. 1 8 Den rättsgrundsatsen synes inte har kritiserats i någon större utsträckning. Till exempel Alexander Unnersjö (JT 2015–16 s. 423) uttalar tvärtom att HD i den delen ”mycket tydligt tillmötesgått det ovan berörda samhällsintresset av att emissionsgarantier ska kunna utställas med bindande verkan”. Såtillvida kan grundsatsen ses om en icke oväntad utveckling av vad som uttalades i NJA 1918 s. 394 och därefter även i NJA 1992 s. 66, 1994 s. 130 och 2001 s. 75. 19 Se Alexander Unnersjös två regler i JT 2015–16 s. 434 vad gäller den här angivna andra rättsgrundsatsen. 20 Torgny Håstad, JT 2016–17 s. 102, är inne på att detta kan få ”betydande återverkan på hur dispositiva processer förs i rättegångar och skiljeförfaranden”. Jfr också densamme i JT 2017–18 s. 137. 2 1 Se ang. detta Mikael Mellqvist i SvJT 2010 s. 217 och i Festskrift till Torgny Håstad s. 571 med hänvisningar inte minst till Ulf Göranson, Traditionsprincipen, Uppsala 1985 samt SOU 2015:18.
Hänvisas från p. 13 (s. 809)
1.och om den gör som den säger Vad Högsta domstolen gör — och vad vilken domstol som helst gör — är att meddela ett avgörande; en dom eller ett beslut. ”X förpliktas att till Y betala 100 000 kr.” Det är ett exempel på ett enkelt domslut. I ett snävt partsperspektiv är det domslutet som är det viktiga. Resten, dvs. domskälen, är parterna sällan särskilt intresserade av (i vart fall inte om tvisten vunnits). I ett prejudikatperspektiv kan man faktiskt säga att det förhåller sig precis tvärtom. Högsta domstolens domslut isolerat säger prejudikattillämparen inte särskilt mycket, om ens något. Domslutet måste knytas ihop med skälet/skälen för domslutet för att det ska bli intressant.s. 808
2.Såväl vad Högsta domstolen gör (domslutet) som vad den säger (domskälen) är alltså av intresse och betydelse i ett prejudikatperspektiv. Då och då händer det emellertid att Högsta domstolen säger att den gör något men i själva verket gör något annat än det den säger att den gör. Även det måste man som tillämpare förhålla sig till. I brist på närmare reglering av vad ett prejudikat består av måste man utgå från att Högsta domstolens hela avgörande (slutet och skälen in extenso) har prejudikatverkan — och kanske kan också det Högsta domstolen rent faktiskt gjorde i det aktuella fallet ha sin betydelse. Trots det är det vedertaget att anse att prejudikatet är snävare, betydligt snävare, än så. Det brukar uttryckas som att det enbart är utgången och det för utgången avgörande skälet/skälen (ratio decidendi) som utgör prejudikatet. Inte nog med det; man måste dessutom gå ett steg till och ur detta ratio decidendi vaska fram en rättsregel med generell bärkraft. Först då har man ett prejudikat! Men med denna insvävning har man ändå inte kommit ifrån att hela avgörandet kan ha prejudicerande betydelse. Men ratio decidendi och den därur framtagna generella rättsregeln har otvivelaktigt en särställning när prejudikatet ska analyseras och användas i tillämpningen. Det är prejudikatets hårda kärna. Men jag vill ändå lyfta fram att resten — vad Högsta domstolen gör och säger i övrigt — inte saknar intresse.s. 808
3.Tillämparens sökande efter ratio decidendi står alltså i första hand i fokus för analysen av avgörandet. I andra hand gäller det att med ledning av ratio decidendi formulera en generell rättsregel som kan appliceras på kommande fall.s. 809
4.Christina Ramberg redovisar i sin artikel (och bok) en analysmodell, för användningen av prejudikat i rättstillämpningen, bestående av fyra huvudsakliga delmoment.s. 809
5.1. Ett fastställande av ratio decidendi, dvs. att identifiera rättsregeln is. 809
6.prejudikatet.s. 809
7.2. Ett avgörande om prejudikatet (rättsregeln i det) är relevant eller ir-s. 809
8.relevant för det fall som tillämparen står i begrepp att bedöma.s. 809
9.3. Bedöma om det finns anledning att avvika från det i och för sig rele-s. 809
10.vanta prejudikatet.s. 809
11.4. Bedöma om omständigheterna är lika eller olika så att prejudikatets. 809
12.ska följas (lika omständigheter) eller särskiljas (olika omständighet-s. 809
13.er). Hon utvecklar också vad gäller det första momentet olika modeller för fastställandet av ratio decidendi; regelmodellen, resultatmodellen och ändamålsmodellen. Jag ska här inte närmare recensera dessa modeller. Men jag kan emellertid utan reservationer — i vart fall spontant — skriva under på ovan angivna övergripande analysmodell. I övrigt vill jag framföra följande korta synpunkter.s. 809