Jfr Lars Hjerner som i Om rättsfallstolkning (s. 16 f.) laborerar med motsatsparen aktiv-passiv, konstruktiv-destruktiv och extensiv-restriktiv rättsfallstolkning. 1 0 Om rättsfallstolkning s. 44 f. 11 Notera alltså att han säger att prejudikatvärdet av obiter dicta är ”nedsatt”, inte att det är ”obefintligt”. 1 2 Förutom Christina Ramberg, se t.ex. Torgny Håstad i Festskrift till Per Henrik Lindblom, Uppsala 2004, s. 303 och Torkel Gregow i Festskrift till Gösta Walin, Stockholm 2002 s. 105. Vid ett civilrättsseminarium jag för många år sedan höll i hade det blivit 3-0 i tingsrätten, 4-0 i hovrätten och 2–3 i Högsta domstolen. Av totalt 12 domare var det alltså 3 som stod bakom prejudikatet. Flertalet av studenterna tyckte att det var en märklig ordning — men juridiken bjuder ibland på sådana ”märkligheter”. 13 Jfr Torgny Håstads i föregående not nämnda festskriftsartikel. 1 4 Anders Knutsson i Festskrift till Bertil Bengtsson, Stockholm 1993 s. 271. 1 5 Stefan Lindskog, Betalning, Stockholm 2014. Jfr min anmälan i JT 2015–16 s. 976. Jag har dessutom tillgång till en skriven förteckning över de angripna rättsfallen. 16 Se Alexander Unnersjö i JT 2015–16 s. 409, Torgny Håstad i JT 2016–17 s. 102, Patrik Schöldström i SvJT 2017 s. 142 och Göran Lambertz i SvJT 2017 s. 334. 1 7 Högsta domstolens beslut ang. klagan över domvilla den 19 september 2016 (Ö 1810-16) och resning den 19 april 2017 (Ö 5886-16). Särskilt det förstnämnda beslutet sticker ut i det att den ängsliga beröringsskräcken så tydligt lyser igenom i beslutets avfattning. HD skrev så för 100 år sedan men skriver (annars) inte så i dag. Resningsbeslutet är, trots utgången, inte alls lika ”förlåtande”. 1 8 Den rättsgrundsatsen synes inte har kritiserats i någon större utsträckning. Till exempel Alexander Unnersjö (JT 2015–16 s. 423) uttalar tvärtom att HD i den delen ”mycket tydligt tillmötesgått det ovan berörda samhällsintresset av att emissionsgarantier ska kunna utställas med bindande verkan”. Såtillvida kan grundsatsen ses om en icke oväntad utveckling av vad som uttalades i NJA 1918 s. 394 och därefter även i NJA 1992 s. 66, 1994 s. 130 och 2001 s. 75. 19 Se Alexander Unnersjös två regler i JT 2015–16 s. 434 vad gäller den här angivna andra rättsgrundsatsen. 20 Torgny Håstad, JT 2016–17 s. 102, är inne på att detta kan få ”betydande återverkan på hur dispositiva processer förs i rättegångar och skiljeförfaranden”. Jfr också densamme i JT 2017–18 s. 137. 2 1 Se ang. detta Mikael Mellqvist i SvJT 2010 s. 217 och i Festskrift till Torgny Håstad s. 571 med hänvisningar inte minst till Ulf Göranson, Traditionsprincipen, Uppsala 1985 samt SOU 2015:18.
Hänvisas från p. 13 (s. 809)
Jfr Lars Hjerner som i Om rättsfallstolkning (s. 16 f.) laborerar med motsatsparen aktiv-passiv, konstruktiv-destruktiv och extensiv-restriktiv rättsfallstolkning. 1 0 Om rättsfallstolkning s. 44 f. 11 Notera alltså att han säger att prejudikatvärdet av obiter dicta är ”nedsatt”, inte att det är ”obefintligt”. 1 2 Förutom Christina Ramberg, se t.ex. Torgny Håstad i Festskrift till Per Henrik Lindblom, Uppsala 2004, s. 303 och Torkel Gregow i Festskrift till Gösta Walin, Stockholm 2002 s. 105. Vid ett civilrättsseminarium jag för många år sedan höll i hade det blivit 3-0 i tingsrätten, 4-0 i hovrätten och 2–3 i Högsta domstolen. Av totalt 12 domare var det alltså 3 som stod bakom prejudikatet. Flertalet av studenterna tyckte att det var en märklig ordning — men juridiken bjuder ibland på sådana ”märkligheter”. 13 Jfr Torgny Håstads i föregående not nämnda festskriftsartikel. 1 4 Anders Knutsson i Festskrift till Bertil Bengtsson, Stockholm 1993 s. 271. 1 5 Stefan Lindskog, Betalning, Stockholm 2014. Jfr min anmälan i JT 2015–16 s. 976. Jag har dessutom tillgång till en skriven förteckning över de angripna rättsfallen. 16 Se Alexander Unnersjö i JT 2015–16 s. 409, Torgny Håstad i JT 2016–17 s. 102, Patrik Schöldström i SvJT 2017 s. 142 och Göran Lambertz i SvJT 2017 s. 334. 1 7 Högsta domstolens beslut ang. klagan över domvilla den 19 september 2016 (Ö 1810-16) och resning den 19 april 2017 (Ö 5886-16). Särskilt det förstnämnda beslutet sticker ut i det att den ängsliga beröringsskräcken så tydligt lyser igenom i beslutets avfattning. HD skrev så för 100 år sedan men skriver (annars) inte så i dag. Resningsbeslutet är, trots utgången, inte alls lika ”förlåtande”. 1 8 Den rättsgrundsatsen synes inte har kritiserats i någon större utsträckning. Till exempel Alexander Unnersjö (JT 2015–16 s. 423) uttalar tvärtom att HD i den delen ”mycket tydligt tillmötesgått det ovan berörda samhällsintresset av att emissionsgarantier ska kunna utställas med bindande verkan”. Såtillvida kan grundsatsen ses om en icke oväntad utveckling av vad som uttalades i NJA 1918 s. 394 och därefter även i NJA 1992 s. 66, 1994 s. 130 och 2001 s. 75. 19 Se Alexander Unnersjös två regler i JT 2015–16 s. 434 vad gäller den här angivna andra rättsgrundsatsen. 20 Torgny Håstad, JT 2016–17 s. 102, är inne på att detta kan få ”betydande återverkan på hur dispositiva processer förs i rättegångar och skiljeförfaranden”. Jfr också densamme i JT 2017–18 s. 137. 2 1 Se ang. detta Mikael Mellqvist i SvJT 2010 s. 217 och i Festskrift till Torgny Håstad s. 571 med hänvisningar inte minst till Ulf Göranson, Traditionsprincipen, Uppsala 1985 samt SOU 2015:18.s. 809