Stycket

2.Det exempel som nämns i förarbetena på när ett betydelseplenum skulle kunna hållas ter sig för min del något främmande. Såvitt jag vet så har det, förutom i två fall under 1970-talet, inte heller hänskjutits något mål till plenum av ett sådant skäl som anges i exemplet sedan möjligheten infördes år 1972. Vidare är jag osäker på om något mål eller viss fråga alls har hänskjutits med hänvisning till att det skulle vara av särskild betydelse att den avgörs av Högsta domstolen i sin helhet på grund av frågans vikt i sig. Tvärtom synes en hel del plenum ha behandlat frågor som knappast kan sägas ha varit av ingripande betydelse för rättskipningen eller för rättssystemets enhetlighet, se t.ex. NJA 1980 s. 320 som gällde frågan om en frist för klander av bodelning kunde återställas och NJA 1988 s. 329 som gällde resekostnadsersättning till rättsläkare som vittnat i tjänsten. Den normativa effekten av domstolens avgöranden förefaller emellertid vara större när det gäller de senaste årens plenimål.s. 800