Närliggande

7.Studieledighetslagen kan ha betydelse för vilken rätt till kompetensutveckling en arbetstagare har mot bakgrund av förändringar som inträffat i arbetsgivarens verksamhet under studieledigheten. Av AD 1994 nr 4 framgår att arbetstagare som varit studielediga har ett särskilt skydd att få kompetensutveckling när de återgår i arbete efter studierna. Studieledighetslagens 9 § stadgar att en arbetstagare som åtnjutit studieledighet ska vara tillförsäkrad samma eller likvärdig ställning ifråga om arbetsförhållanden och anställningsvillkor som om han/hon inte haft studieledigt. I 1974 år proposition tydliggörs att det betyder att arbetstagare ges en allmän garanti mot att inte komma i en sämre ställning för att han/hon ägnat sig åt utbildning än om arbetstagaren gått kvar i anställningen. Tvisten i målet gällde en arbetstagare som var anställd som NC-operatör och varit studieledig för att genomgå en 80 poängs utbildning till elektroingenjör. I och med hans återinträde i arbete uppstod övertalighet i bolaget. Under arbetstagarens studieledighet hade arbetsgivaren installerat ett nytt CAD/CAD-system, vilket inneburit att NC-operatörerna fortsättningsvis skulle arbeta med den nya datatekniken vid utförandet av arbetsuppgifterna. Arbetsgivaren ansåg att arbetstagaren inte uppfyllde kravet på tillräckliga kvalifikationer för arbete med den nya tekniken. Arbetsgivaren ansåg sig inte hade råd att utbilda arbetstagaren i CAD/CAM-systemet och framförde att det var orimligt att ställa krav på bolaget att bekosta utbildningen och den tid det skulle ta för att arbetstagaren skulle lära sig den nya tekniken. AD konstaterade att det inträffat en viktig förändring i verksamheten genom att bolaget infört ny teknik för arbetets utförande och att arbetsuppgifterna under en längre tid utförts av en annan arbetstagare. Detta innebar att när studieledigheten upphörde och arbetstagaren återvände i arbete var det att jämföra med en omplaceringssituation och kravet på tillräckliga kvalifikationer skulle därmed tillämpas. AD menade att arbetsgivarens utredning inte gav något klart besked om kostnaderna för utbildningen eller utbildningstiden i det nya datasystemet. AD ansåg att avsevärd hänsyn skulle tas till det kunnande och den erfarenhet arbetstagaren hade som NC-operatör. AD betonade även att arbetstagaren otvivelaktigt hade särskilt goda förutsättningar, med hänsyn till sin utbildningsbakgrund, att tillägna sig de erforderliga kunskaperna för att behärska CAD/CAM-systemet. AD:s slutsats blev att bolaget hade en skyldighet att erbjuda arbetstagaren den erforderliga kompletterande utbildningen.s. 625