1.HD:s lösning får antas bygga på en strävan att skapa slutlig symmetri av de asymmetriska ansvarsförhållanden som det solidariska ansvaret innebär. Detta är i och för sig eftersträvansvärt. Dessutom ger avgörandet borgenärer ett incitament att försöka få med samtliga gäldenärer i eventuella skulduppgörelser. Åtminstone finansiella institut som vill göra upp med en av flera gäldenärer lär i fortsättningen försöka förbehålla sig rätt till full betalning av övriga.s. 494
2.Som jag ser det bygger domen emellertid på en felaktig uppfattning av gäldenärernas regressrätt. Regressrätten uppstår inte i rättsförhållandet mellan borgenär och betalare och borgenären styr inte över regressrätten.s. 494
3.Det är inte första gången som HD besvarar frågan vilken effekt en eftergift eller liknande handling har för medgäldenärerna utifrån vad handlingen innebär i fråga om medgäldenärernas regressrätt. Samma argument förekommer bl.a. i borgensfallet NJA 1989 s. 269 och i revisorsansvarsfallet NJA 2006 s. 136. I 1989 års dom finner HD att regressrätten upphör och att medgäldenärernas ansvar därför omvandlas till ett delat ansvar. I 2006 års dom, som dock inte rör ett konsensuellt ansvar, anger HD att regressrätten kvarstår och att medgäldenärerna därför fortsätter att svara solidariskt för det ursprungliga fordringsbeloppet.s. 494
4.Jag har med denna artikel velat ge en bild av hur jag anser att man systematiskt bör förklara regressrätten mellan gäldenärer vid konsensuellt solidaransvar. Jag har också velat peka på att lösningen på frågan vilken effekt en eftergift har mot eftergiftsgäldenärens medgäldenärer inte löses utifrån vad som händer med regressrätten.s. 494
5.Regressfrågor aktualiseras i flerpartssituationer med asymmetriska ansvarsförhållanden. Ansvarsförhållandena är sammankopplade som i ett nät av trådar. Drar man i en tråd kan hela nätet komma i svängning. Ger man sig på att nysta ut nätet bör man vara försiktig med i vilken trådända man börjar dra. Annars blir det lätt trassel.s. 494