Se bl.a. NJA 1992 s. 351, där det förhållandet att borgenären först cirka två år efter förfallodagen krävde borgensmannen utan att dessförinnan ha meddelat om den dåmera konkursförsatte huvudgäldenärens betalningsdröjsmål, medförde ett upphörande av borgensansvaret. Upphörandet motiverades med att borgensmannen bättre hade kunnat tillvarata sin regressmöjlighet om borgenären tidigare meddelat honom om huvudgäldenärens dröjsmål och ekonomiska situation En så vittgående regressbevarandeplikt lär antagligen inte komma i fråga vid vanligt solidariskt ansvar.
Hänvisas från p. 5 (s. 487)
Se bl.a. NJA 1992 s. 351, där det förhållandet att borgenären först cirka två år efter förfallodagen krävde borgensmannen utan att dessförinnan ha meddelat om den dåmera konkursförsatte huvudgäldenärens betalningsdröjsmål, medförde ett upphörande av borgensansvaret. Upphörandet motiverades med att borgensmannen bättre hade kunnat tillvarata sin regressmöjlighet om borgenären tidigare meddelat honom om huvudgäldenärens dröjsmål och ekonomiska situation En så vittgående regressbevarandeplikt lär antagligen inte komma i fråga vid vanligt solidariskt ansvar.s. 487